SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FENNOMANI fän1omani4, äv. fen1-, l. -ω- l. -å-, r.; best. -en l. -n.
Etymologi
[av FENNO- o. -MANI (se ANGLOMANI)]
ivrande för det rent finska i Finland; tidigast om (ensidig) vetenskaplig forskning rörande Finlands kultur, historia, språk m. m.; numera särsk. om det (urspr. huvudsakligen språkligt inriktade) strävande som vill främja finskspråklig kultur o. de finsktalandes sociala o. politiska önskemål; äv. om den språkligt-nationella rörelse som söker förvärkliga dessa syften; finskhetsrörelse; i sht förr vanl. med bibet. av att strävandena äro ensidiga o. överdrivna; jfr FENNICISM 1 samt FENNOFILI. Vid Åbo (akademi) insmög sig, småningom, under de sednare åren, en allt mer och mer tilltagande Fennomani. LHammarsköld i Lyceum I. 2: 6 (1810). THfors 1829, nr 4, s. 3. Tvenne villostigar bör den nyborna fosterländska anden undvika: ensidighet (fennomani) och ordprål (finsk lejonaktighet). Topelius (1843) hos Vasenius Top. 3: 167. 2NF 18: 340 (1912).
Spoiler title
Spoiler content