SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FIGURATIV fig1ɯrati4v l. fi1-, l. -ur-, l. 400~1, äv. 300~2 (- - -i´v Dalin), adj.; adv. -T.
Ordformer
(-if 1815—1846)
Etymologi
[av fr. figuratif (f. -ive), av lat. figurativus; jfr FIGUR]
1) (numera knappast br.) som framställer figurer (en figur), avbildande; jfr FIGUR 5 o. 6, ävensom FIGURAL 1, FIGURLIG 1. (Sv.) Figuratif, .. (lat.) figuram exhibens. Lindfors (1815). Hieroglyf-skriften (kallas efter sina tre slags beteckningssätt) figurativ, ideografisk och fonetisk. Frey 1850, s. 482.
2) (numera föga br.) förebildande; symbolisk; bildlig; oegentlig; jfr FIGUR 8 o. 9, ävensom FIGURLIG 2 o. 3. Berzelius Kemi 5: 708 (1828). Matthæi uttryck om .. (Kristus') ankomst äro figurativa; .. de böra andligen förstås. BL 16: 336 (1849). 2NF (1907).
3) (†) mus. i ssgr: figural-; jfr FIGUR 11 b.
Ssgr (†; jfr FIGUR 11 b): FIGURATIV-MUSIK. figuralmusik. Han sitter i Tenoren vid figurativ musiqven. VDAkt. 1736, nr 660. Linné Bref I. 1: 285 (1760). —
-SÅNG. figuralsång. VDAkt. 1699, nr 160.
Spoiler title
Spoiler content