SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FJOLLA fjol3a2, i södra o. västra Sv. stundom 40, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-å- 17321773)
Etymologi
[fem.-bildning till FJOLL(ER) o. FJOLLE]
enfaldig l. dåraktig l. narraktig l. tanklös l. ytlig (o. fåfäng) kvinna; toka; våp; i tilltal ofta skämtsamt l. smeksamt. Hur kan du tro något sådant, din lilla fjolla? En högfärdig fjolla. Bära sig åt som en riktig fjolla. Romuls Sone-Son (dvs. romaren) han talar som een Fiolla. Spegel GV 155 (1685). Al prydnad drifven intil skrud / Är blott affichen af en fjålla. Lenngren (SVS) 2: 211 (1798). Yngsta sonen — Framtid hete han — / Psyche tog till gunstling, stackars fjolla. Tegnér (WB) 1: 163 (1805). En beskedlig fjolla, som ingen egen tanke eller öfvertygelse har. Bremer Pres. 359 (1834). Strindberg GötR 180 (1904).
Spoiler title