SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FJOLL, adj.
Etymologi
[sv. dial. fjoll (Västerg.; Hof DialVg. 114 (1772)); sannol. af fsv. fol, adj., av ffr. fol; se för övr. under FJOLLER]
(†) dåraktig, fjollig. Swedberg Schibb. 324 (1716). Ihre (1769).
Ssgr (†; möjl. till FJOLL, sbst.1 l. FJOLLER): FJOLL-AKTIGT, adv. Serenius P 2 b (1734).
-DJÄRV. [fsv. foldiærver] dumdristig. Hiärne Orth. 35 (1717).
-DOCKA. [jfr DOCKA, sbst.1 4 b] fjolla. (Argus understod sig att) tala om högre saker, än sine puder-junkrar, fiåll-dockor (osv.). Dalin Arg. 2: 314 (1734, 1754).
-MÄLE. dåraktigt, fjolligt tal, tokprat, ”dravel”. Haar du inga bettre skiäl at föra fram, än sådant fiollmäle, så (osv.). Hiärne Förb. 43 (1706).
-SPRÅNG. narrstreck, fjolleri. Thorild Gransk. 1: 77 (1784).
-VÄRK. fjolleri. Fjollverk, och hocus-pocus. Thorild Gransk. 1: 70 (1784).
Spoiler title