FLEXUR fläksɯ4r, r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av lat. flexura, till flectere (se FLEKTERA)]
böjning; nästan bl. geol. om (vanl. gm sänkning uppkommen) svagare höjning av ett (mer l. mindre) horisontellt bärglager; halvveck. Dalin (1871). Nathorst JordH 279 (1890).
