SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLORENTINER- flωr1enti3ner~ l. flω1- l. flor1- l. flå1-; l. FLORENTIN- flωr1enti3n~ osv.
Ordformer
(florentiner- 1734 osv. florentin- 1735 osv.)
Etymologi
[ytterst av lat. florentinus; formen florentiner- närmast av t. florentiner, adj.; jfr FLORENTINARE]
i ssgr: som härstammar l. kommer från l. tillvärkas (urspr. tillvärkats) i Florens.
Ssgr: FLORENTINER-, äv. FLORENTIN-ATLAS. (florentiner-) (förr) ett slag fasonerad, ofta vit atlas. WoH (1904). —
-ARBETE~020, äv. ~200. (florentiner-) särsk. (numera knappast br.) florentinermosaik. Gynther ConvHlex. (1846). —
-FLASKA.
1) flaska av det slag som brukar innehålla florentinerolja. Berzelius Kemi 1: 42 (1817).
2) kem. ett slags till förlag vid destillation av flyktiga oljor inrättat glaskärl. NF (1881). —
-FÖRLAG~20. (florentiner-) (numera mindre br.) kem. florentinerflaska (i bet. 2). Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 174. Ahlberg FarmT 146 (1899). —
-GARN. (florentiner-) (i sht förr) ett slags silkeslikt, otvinnat bomullsgarn. Almström Handelsv. 464 (1845). —
-HALMHATT~20 l. ~02. (florentiner-) (i sht förr) ett slags (urspr.) i Florens tillvärkad halmhatt. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 45. —
-KNAPP. [efter t. florentinerknopf] (numera knappast br.) överklädd knapp. Eneberg Karmarsch 2: 736 (1862). Schulthess (1885). —
-LACK. ett slags högröd lackfärg (koschenillrödt) som fordom utskeppades huvudsakligen från Florens o. som brukas till målarfärg, tandpulver m. m. Serenius Gg 4 b (1734). Konsjonellen användes mycket till .. Carmin och Florentinerlack. Forshæll OrgPharm. 68 (1836). —
-MARMOR. (florentiner-) ett slags alabaster från trakten kring Florens. Rinman (1788). —
-MOSAIK. ett slags mosaikarbete åstadkommet gm inläggning av ädelstenar i marmor l. dyl. l. av slipade, olikfärgade stenar i stenskiva ss. botten. Upmark Falke 386 (1885). 2NF (1907). —
-OLJA. ett slags mycket fin olivolja. DA 1824, nr 240, s. 5. Den i små omspunna flaskor från Livorno importerade Florentiner-oljan. Berlin Farm. 1: 460 (1849). —
-ROT. (florentiner-) (mindre br.) farm. den avskalade o. torkade rotstocken av vissa svärdsliljor, i sht arten Iris florentina Lin., vilken användes i sht till tuggämne åt spädbarn i tandsprickningsperioden o. för detta ändamål formas till smala, jämnbreda stycken; violrot. Nyblæus Pharm. 106 (1846). Lindgren Läkem. (1902). —
-RÖDT, n. (florentiner-) florentinerlack. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 12. —
-STEN. (florentin-) (†) florentinermarmor. Linné SystNat. 2 (1735). Dens. Stenr. 27 (c. 1747). —
-TAFT. (florentiner-) (förr) ett slags till foder använd sidentaft; jfr FLORANGS. Dalin 319 (1871). —
-VIN. (florentiner-) (numera knappast br.) om röda bordsviner från provinsen Florens, ss. chianti, est est est; ”toskanavin”. Tersmeden Mem. 2: 231 (1736). Florentinervin är rödt, godt för magen, värmer och styrker. Linné Diet. 2: 100 (c. 1750).
Spoiler title
Spoiler content