publicerad: 1925
FLOTTA flot3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (äv. konkret, se avledn.); -ARE (se avledn.); -ERI (se avledn.).
Ordformer
(flott- (-å-) 1576 osv. flot(h)- (-oo-, -å-) 1562 (: Flåthawed)—1829)
Etymologi
[jfr d. flaade, nor. dial. flota, isl. flota, nt. flotten, holl. vlotten, flotta, flyta omkring, komma flott, eng. float; avledn. till stammen i FLOTT, sbst.1, o. FLOTTE, sbst.2]
1) (låta) transportera (ngt, i sht timmer) gm att låta (det) flyta i vattnet; äv.: transportera (timmer) i fasta flottar; jfr FLYTTA, FLÖTA, v.1 Flotta timmer, virke nedför l. utför älven. Ställen där virket endast med svårighet kan flottas. Antalet flottade stockar. Utdebitera kostnaderna på de flottande delägarna. Gemensam flottning, (i fackspr.) av flottningsförening ombesörjd flottning. HB 2: 184 (1576). Stockar och balkar, som nu kunde flottas nider ådt elffven. RP 6: 246 (1636). Bryggor skulle flottas uppföre strömmen. GLOxenstierna i 1SAH 3: 188 (1790, 1802). Flottad ved anses sämre och erhålles till något lindrigare pris (än annan ved). EconA 1807, juli s. 66. Hufvudmassan af svenskt timmer är flottad. PT 1901, nr 158 A, s. 3. Rundvirket flottades från början obarkadt. SkogsvT 1905, s. 120. — jfr BÄCK-, KOLVEDS-, LÖS-, SJÖ-, STOCK-, STYCKETALS-, VÅR-, ÄLV-FLOTTNING m. fl. — särsk.
a) (föga br.) i p. pr. med pass. bet. Det flottande virket. Högberg Baggböl. 1: 179 (1911). bildl. (Havets) lock är af flottande ismassor lagdt. Ling As. 175 (1833).
b) (i sht i fackspr.) i p. pr. i substantivisk anv.: person som för egen räkning låter värkställa flottning. TT 1898, B. s. 65.
c) (föga br.) om vattendrag: transportera timmer. I de flottande vattendragens grannskap. Högberg Baggböl. 1: VI (1911).
2) (numera mindre br.) transportera (ngt) över vatten, i sht på provisorisk farkost. Widekindi KrigsH 179 (1671). Med hvar sin stör i handen flottade de sig öfver sundet. SvBL 6: 249 (1867). Artilleriet under Torstensson flottades på sjelfva floden. IllSvH 4: 235 (1881). — bildl. Allt hvad uti vilda vågen, / med sex fenor far, och framåt / flottar sig med åtta åror. Ling As. 557 (1833).
3) (†) färdas på flotte l. dyl. RelCur. 119 (1682). När jag .. mer än 12 gånger flåttat fram och tillbaka ifrån skeppet. DeFoë RobCr. 53 (1752).
4) [efter eng. float i samma bet.] (förr) fotogr. med avseende på kopieringspapper: låta flyta i destillerat vatten för avsköljning av nitratsalter (varigm bilderna bli varaktigare). Nyblæus Fotogr. 159 (1874).
Särsk. förb.: FLOTTA BORT10 4. (knappast br.) till 1 c. En strider forss, som .. / .. med sig flottar bårt allt hvad han för sig finner. Düben Boileau Skald. 8 (1721). —
2) (mindre br.) till 2; i sht refl. Innan människor började flotta sig fram på fjordarna. Engström Lif 61 (1907). —
FLOTTA NED10 4 l. NER4. till 1. Nordforss (1805). särsk. (föga br.) till 1 c. Ett stort och stridt vattenfall, som .. flottade ned allt timmer, som behöfdes för kolningen. Högberg Vred. 3: 269 (1906). jfr NEDFLOTTA. —
FLOTTA UPP10 4. (föga br.) till 1 c: transportera (timmer) uppför loppet. Medan .. (Volga) flottar upp 20 miljoner ton, för hon ned endast 4 miljoner. Ahrenberg Män. 6: 177 (1914). —
FLOTTA UTFÖR10 40, förr äv. UTFÖRE. (föga br.) till 1: flotta (ngt) ned för en flod. HSH 6: 143 (1658). —
3) (†) till 3. De bundo tilhopa några Stockar, uppå hvilka de flottade öfver Grafven. Mörk Ad. 2: 292 (1744).
Ssgr (i allm. till 1): A: FLOTT-BAR. (flottnings- 1894—1907)
2) skogsv. om vattendrag: som kan användas till flottning; jfr FLOTTA, v.2 1 c. Att göra mindre vattendrag obehindrat flottbara. VetAH 1751, s. 14. (Strömmar) äro flottbara med ett djup af 0m,65. Sylvan Vial 1: 289 (1863).
3) [efter holl. vlotbaar, som kan flyta l. driva omkring på vattnet, flytande, flott] (†) i fråga om fartyg: flytande, flott. Med pumpning (hade fartyget) icke kunnat hållas flottbart. Törngrenska målet 19 (1801). —
-CHEF, se C. —
-DAMM, r. l. m. (tillf., †) av bävern i vattendrag anlagd vattendamm varå han kan bringa (flotta) stammar o. grenar till sitt hus. VetÅH 1756, s. 210. —
-GODS. (flottnings- 1908) skogsv. timmer som flottas l. flottats. Framföra flottgods i sammanbundna flottar. Löst flottgods. Kvarstannat, ej losstaget flottgods. LAT 1871, s. 241. Ett skiljeställe, där Korsnäs sågverks timmer uttages från öfrigt flottgods. TT 1899, B. s. 74. —
-GRAV. (†) flottningskanal. Men tå Rytteriet icke så hastigt kunde komma öfwer Flåtgrafwen (vid Lützen), red .. (Gustav Adolf) fram för Smålands-Regimentet. Dryselius Monarchsp. 450 (1691). ÖoL (1852). —
-HAKE. (flottnings- 1894) skogsv. ett slags vid flottning använd båtshake. Arbetarna lägga bort sågen och yxan och ta i stället fram den långa ”flotthaken”. Sandström NatArb. 2: 26 (1910). —
-LED, r. l. m. (flottnings- 1863—1923) i sht skogsv. o. jur. för flottning av timmer använd l. inrättad vattenväg. Allmän flottled, flottled i vilken envar äger rätt att låta flottgods löst framflyta, motsatt: enskild flottled. Öppna, anlägga, inrätta, bygga en flottled. Kronans flottleder inom Norrbottens län. KamCollCirc. 7/5 1811, s. 3. Båtleder och Flottleder. DA 1824, nr 90, s. 1. Der allmän flottled är inrättad skall afgift utaf den som begagnar sig af flottleden erläggas efter taxa, som blifvit af länsstyrelse faststäld. Cnattingius Skogslex. 32 (1894). —
-LEDS-ARBETE—0~020, äv. —0~200. skogsv. arbete som avser anläggning l. underhåll av flottled. SkogsvT 1911, s. 73. —
-LEDS-BYGGNAD. skogsv. särsk. konkret: i flottled inrättad byggnad (ss. damm l. timmerränna) som avser att möjliggöra l. underlätta flottningen, flottningsbyggnad. Modeller till flottledsbyggnader äro äfven utställda som spelflottar, timmerlänsar, strömkistor. PT 1901, nr 145 A, s. 3. Det större och tyngre virket sliter sådana flottledsbyggnader, som äro af trä, långt mera än det smärre och lättare virket. SkogsvT 1905, s. 117. —
-LEDS-KARTA. karta över flottled. —
-LEDS-KONVENTION. Flottledskonventionen mellan Finland och Sverge. —
-LEDES, adv. i sht skogsv. Timmerfångst flottledes från Hassela socken. LfF 1861, s. 229. Högberg Vred. 2: 89 (1906). —
-RÄNNA, se C. —
-STOCK, sbst.2 (sbst.1 se FLOTT, sbst.1 ssgr). [kan möjl. äv. föras till FLOTTE, sbst.2] i sht skogsv. stock som flottas l. flottats; äv. koll. StadgSalterierne 20/11 1766, § 4. —
(2) -SUND. (†) till 2: mindre, grundt sund som överfares med flotte. Deremot äro inga Färgeställen, utan endast några Flotsund. Hülphers Norrl. 2: 31 (1775). —
-VATTEN. skogsv. vatten vari timmerflottning äger rum. —
-VED. (flåtha- 1562) ved som flottas l. blivit flottad. Flåthawed .. 1/4 fampn. HFinlKamF 2: 88 (1562). JernkA 1899, s. 345. —
-VIRKE. (flottnings- 1883—1913) skogsv. jfr -GODS. OxBr. 11: 336 (1648). Författningarne att freda flottvirket voro nyligen skärpte med fängelse och halsjerns-straff, utom pligt. EconA 1807, juli s. 63. —
-VÄSEN, se C.
B (†): FLOTTA-VED, se A.
-AVFALL~20 l. ~02. Flottningsaffall har stor förmåga att skada fiskrom och fiskyngel. Ekman NorrlJakt 432 (1910). —
-AVGIFT~20 l. ~02. skogsv. avgift för flottning i allmän l. enskild flottled. BtRiksdP 1859 —60, VII. 2: nr 31, s. 12. —
-BAR, se A. —
-BEFÄL. skogsv. sammanfattande benämning på personer som hava ledningen o. tillsynen av flottningsarbeten. TurHb. 1: 110 (1894). —
-BOLAG~20, äv. ~02. skogsv. bolag som äger flottled(er) inom ett visst vattenområde och på den (dem) ombesörjer flottning; jfr -FÖRENING, -KOMPANI. Cnattingius Skogslex. 32 (1894). —
-BYGGNAD. skogsv. flottledsbyggnad. Flottningsbyggnader, såsom dammar och timmerrännor. SFS 1880, nr 58, s. 10. —
-BÅT. benämning på båt av det slag som brukar användas vid flottning. Flottningsbåt, Ångermanelfvens typ. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 210. —
-CHEF. (flott- 1881—1913) dels om högste arbetsledaren vid flottningsarbete, dels skogsv. benämning på värkställande direktören i flottningsförening l. flottningsbolag. UB 3: 426 (1873). —
-DELÄGARE~0200. skogsv. person som äger ngn del av flottgodset i en flottled. Ekman SkogstHb. 134 (1908). —
-DISTRIKT. skogsv. vart särskilt av de mindre områden vari ett flottningsområde vanl. är indelat (för vinnande av mera rättvis fördelning av flottningskostnaderna). LAT 1871, s. 266. —
-ENHET~20 l. ~02. skogsv. jfr ENHET II 2. Om 15′—27′ motsvarar en flottningsenhet och 10′—14′ en åttondels, kan man ej gärna drifva 15′ och 16′ längder, enär dessa förmånligare nedkapas till 14′. SkogsvT 1904, s. 27. —
-FRIHET~20 l. ~02. skogsv. rättighet att bedriva flottning. Flottningsfrihet för norskt timmer på Klarelfven. NF 1: 797 (1876). —
-FÖRENING. skogsv. förening vars medlemmar utgöras av ägarna till årets flottgods i en flottled o. som har att efter ett av länsstyrelse fastställt reglemente ombesörja den gemensamma flottningen samt på envar av medlemmarna utdebitera kostnaderna för flottningen; jfr -BOLAG. Ljusne älvs flottningsförening. SFS 1880, nr 58, s. 8. Den första flottningsföreningen bildades af Klarälfvens timmerhandlare år 1809. Ekman SkogstHb. 139 (1908). (Kymmene flottningsbolag har) varit tvunget att omorganisera sig till en s. k. flottningsförening, i hvilken alla de firmor, som hafva virke under gemensam flottning i Kymmene älfs område, böra ingå såsom delegare. Fennia XXVII. 3: 65 (1908). —
-GODS, -HAKE, se A. —
-KAPACITET. skogsv. i fråga om flottled: den på tidsenheten framflytande virkesmängden. TT 1898, Allm. s. 39. —
-KARL, se A. —
-KLAMP. skogsv. stock i timmerflotte. —
-KOMPANI. (mindre br.) skogsv. flottningsbolag. Thelaus Skog. 89 (1865). Indals Elfs flottningskompani. PT 1905, nr 123 A, s. 3. —
-KOSTNAD. kostnad för flottning; särsk. skogsv. om en flottningsförenings samtliga kostnader för flottningen under ett förvaltningsår. Cnattingius Skogslex. (1894). —
-LED, se A. —
-MÄRKE. skogsv. (av vederbörande flottningsstyrelse godkänt) märke som varje flottande är pliktig att inslå i sitt virke för att utmärka det ss. sitt. SkogsvT 1905, s. 141. Ägarens inregistrerade flottningsmärke .. inslås å stockens sidor (vanligen sex stycken i hvarje ända, d. v. s. tre å hvardera sidan med ungefär en fots mellanrum) .., dels ett årsmärke .. och dels ett lokalmärke. Haller o. Julius 232 (1908). —
-NÄT. skogsv. jfr FLOTT-LEDSNÄT. Innan .. flottningsnätet fått sin nuvarande utsträckning och användbarhet. VerdS 192: 43 (1913). —
-OMRÅDE~020. skogsv. sammanfattande benämning på alla de trakter som för flottning av timmer använda samma flottled. Luleälfvens flottningsområde. VerdS 72: 28 (1898). —
-REGLEMENTE. skogsv. reglemente gällande för flottning i ett vatten(drag); särsk.: reglemente som fastställer en flottningsförenings arbetssätt. BtRiksdP 1859—60, VII. 2: nr 31, s. 11. —
-RÄNNA. (flott- 1878—1909) skogsv. ränna vari virket ledes förbi svårflottade l. icke flottbara delar av ett vattendrag, timmerränna, flottränna. Inrättande av en flottningsränna på västra sidan av forsen. LAT 1863, s. 318. Timmertransportled, sammansatt af uppfordringsverk och dubbel flottningsränna. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 173. En medelstor flottningsränna med goda lutningsförhållanden utflottar omkring 2,000 timmer per timme. SkogsvT 1912, s. 206. —
-SKADA, r. l. f. skogsv. gm flottning uppkommen skada (å stränder m. m.). —
-SLUSS. skogsv. för underlättande av flottning anlagd sluss. —
-SMIDE. skogsv. till hopfogande av flottar avsett l. användt smide. KatalKonstIndUtstSthm 1897, s. 119. —
-SVÅRIGHET~200 l. ~102. i sht skogsv. Flottningssvårigheten .. (har) man .. sökt lägga till grund för flottningsomkostnadernas fördelning. SkogsvT 1912, s. 216. —
-SÄSONG. —
-TAXA. skogsv. Af Länsstyrelserna i de norra länen för åtskilliga dervarande vattendrag fastställda flottningstaxor. SFS 1871, nr 14, s. 3. —
-TID. särsk. till 1: tid (på året) under vilken timmerflottning plägar bedrivas. Wikforss 1: 564 (1804). —
-TIMMER, se A. —
-VATTEN. (flott- 1791—1905) skogsv. vatten vari timmerflottning äger rum; äv. om den för timmerflottning i vattendrag erforderliga vattenmassan. Instr. 30/3 1791, s. 2. Som regel gäller, att, der tillgången på flottningsvatten är ringa, söka genom en eller flera hålldammar magasinera flottningsvattnet. Cnattingius Skogslex. 157 (1878, 1894). Flottvattnets uthållighet är bestämmande för längden af den tid, hvarunder flottning kan bedrifvas. SkogsvT 1905, s. 113. —
-VIRKE, se A. —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (flott- 1804) Landets flottningsväsen. Föregångsmän inom flottningsväsendet. Wikforss 1: 564 (1804). Thelaus Skog. 104 (1865). —
-ÄLV. älv där flottning brukar bedrivas.
Avledn. (till 1): FLOTTARE, m. person som för en timmerflotte; flottkarl. Schultze Ordb. 1187 (c. 1755). Skeppare eller flottare må icke efter verkställd genomgång med farkost eller flotta qvarstadna i farleden. FFS 1875, nr 16, s. 2. Vid farliga punkter utsättas erfarna och modiga flottare för att t. ex. förhindra bildandet av bråtar. VerdS 192: 46 (1913).
FLOTTERI, n. (†) flottande (av ved). Derföre har iagh fuller warit omtänckt .. huru medh lämpa ett Flotterije skulle kunna inrättas ifrån Swerdsiö och någre ställen uthj trenne Gästrijkelandz Sochnar. HSH 31: 220 (1667).
Spoiler title
Spoiler content