SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLUSSPAT flus3~spa2t, r. (m. Weste, Kindblad (1871)); best. -en.
Etymologi
[efter t. fluss-spath; jfr FLUSS, sbst.2, o. SPAT. Benämningen har sannol. föranledts av mineralets anv. ss. beskickningsämne (fluss)]
1) miner. ett glasglänsande, företrädesvis i malmförande gångar förekommande, i rent tillstånd färglöst, i kristaller o. kristalliniska massor i allm. violett, grönt l. gult mineral, som utgöres av fluorkalcium o. som i sht användes ss. tillsatsämne vid metallurgiska smältningar o. vid glas- o. emaljtillvärkning; jfr FLUSS, sbst.2 2 samt GLAS-, LYS-SPAT. Kristalliserad, okristalliserad, tät, fossil flusspat. Cronstedt Min. 93 (1758). Kristalliserad fluss-spath apteras till ringstenar, knappar, dosor etc. Åstrand (1855). Flusspat finnes dels i prydliga kristaller, vanligen kuber, dels derb, kornig och stänglig. Lindström Kobell 109 (1862).
2) (†) tungspat. Retzius Min. 129 (1795; angivet ss. oriktig benämning).
Ssgr (till 1): A: FLUSSPAT-GAS. (†) = FLUSSPATS-SYRE-GAS. Wikforss 1: 567 (1804). Lindfors (1815). —
-SYRA. (flusspat- 1781—1907. flusspats- 1784—1828) (numera knappast br.) kem. fluorvätesyra, förr framställd uteslutande av flusspat. Den satsen, at flusspatsyra med vatten formerar kisel, bestrides nu. Scheele Bref 399 (1781). 2NF 8: 660 (1907). —
-SYRAD, p. adj. (flusspat- 1814—1885. flusspats- 1808—1824) (†) kem. fluorvätesyrad. Flusspatssyrad kalk. Berzelius Kemi 1: 353 (1808). Schulthess (1885).
B: FLUSSPATS-ART. miner. Rinman 1: 418 (1788). —
-KRISTALL. miner. Cronstedt Min. 94 (1758). —
-SYRA, -SYRAD, se A. —
-SYRE-GAS. (†) kem. fluorväte. Ekeberg Nomenkl. 23 (1795). Kindblad (1871).
Spoiler title
Spoiler content