publicerad: 1925
FLÖDA flø3da2, v. -ade l. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) -er, flödde, flödt, flödd (Rom. 5: 20 (NT 1526: öffuerflödde, ipf.), Högberg Storf. 154 (1915)) ((†) pres. sg. flöör Dahlstierna (SVS) 88 (1697)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius I 5 a (1587)), -ING (†, Rudbeck Atl. 1: 130 (1679)), -NING (†, VetAH 1753, s. 201, JGOxenstierna 5: 324 (c. 1817)), -SEL (†, Alm(Sthm) 1791, s. 44); jfr FLÖDE.
Etymologi
[fsv. flödha, motsv. d. fløde, nor. flø, isl. flæða; jfr mht. vluoten, t. fluten, eng. flood; avledn. till FLOD, sbst.3]
1) flyta ymnigt l. över bräddarna, rinna över; strömma; stundom allmännare: rinna, flyta. Vattnet flödade på golvet. Molnen utgöto sig i ett flödande störträgn. Tårarna började flöda. Linc. Cc 6 b (1640). Ther stod en vattenkonst och gret, / Så klara vattnet flödde. Odel Sincl. 13 (1739). Så länge som Dnieperns / Källor flöda. Stagnelius (SVS) 3: 76 (1817). I Atlantiska Oceanen börjar Æquatorial-strömmen i Guineaviken och flödar mot Brasilien. Palmblad LbGeogr. 25 (1851). Viaduktådran sprängdes och flödde i gatan. Högberg JesuBr. 2: 152 (1915). — särsk.
a) (numera knappast br.) motsvarande FLOD, sbst.3 1: stiga (o. översvämma), stiga över sina bräddar, översvämma. Flodhennes watn flödhadhe på iordena. 1Mos. 7: 6 (Bib. 1541). Någon släät plan, der strömmen utbreder sig myket, när den flödar. König Mec. 133 (1752). Åren 1705. 1706. 1717. voro våtår; och Venern flödade. SvMerc. IV. 1: 412 (1758). Strinnholm Hist. 1: 435 (1834). Schulthess (1885).
b) (†) motsvarande FLOD, sbst.3 2: hava högt (stigande) tidvatten. Ty hafvet flöder här (dvs. vid Lofoten) ungefärligen i sex timar ifrån Söder til Norr, och faller i andra sex timar ifrån Norr til Söder. VetAH 1750, s. 175. Därs. 1806, s. 79. Dalin (1851).
c) med subjektsväxling: vara ymnigt övergjuten av. Men Jussi sparkade .. vattenbaljan omkull, så att golfvet flödade. Hertzberg Canth 2: 25 (1886). Tidt och ofta flöda de (dvs. ögonen) av tårar. Wulff Dante 177 (1897). — särsk. (föga br.) i uttr. flöda i ngt, flyta i, bada i. Dahlstierna (SVS) 88 (1697). Gull är orsaken at America flödat i blod. Tessin Bref 2: 294 (1755); jfr 2. När någon tragisk role jag förer ut / .. Publiken straxt i tårar flödar. Blanche Kom. 3 (1850).
2) mer l. mindre bildl., stundom, i sht i uttr. flöda av ngt, mera förbleknat o. bl. betecknande ymnighet l. rikedom av ngt. Landet flödar av mjölk och honung. Månljuset flödade över gräsplanen. En ny och rikt flödande inkomstkälla. En flödande vältalighet, fantasi. Frantzösk, Spansk, och Italiansk .. rijke aff myckla ord .. och flödande aff sucker och sötma. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). (J. G. Oxenstierna var) beundrad för sin flödande qvickhet. Tegnér (WB) 3: 201 (1819). Hvar funnos ord för hans flödande känslor? Wallin Rel. 1: 324 (1820). Fru Brun (fortfor) med flödande tunga. Bremer Strid 78 (1840). Vinerna flödade, bordet var öfverlastadt af mat. Wetterbergh FyraSign. 214 (1843). (Apollon) talade .. flödande hexametrar. Rydberg Ath. 49 (1859). Berättelsen flödar af fantasirika motiv. GHT 1897, nr 287 B, s. 1. — särsk. (mindre br.) i uttr. flöda i, äv. med (ngt), stundom: vara (alltför) frikostig l. slösa med. Denna mogna, vigtiga stil, som aldrig flödar i uttryck. Leopold 6: 48 (1790). Flödande med radikala floskler. Laurin Våld 31 (1910).
3) (bl. ngn gg i vitter stil) låta flöda, utgjuta, komma (ngt) att flöda; äv. utan objekt. Tin lador varda full, tin prässar flöda must. Kolmodin QvSp. 1: 162 (1732). Frithiof sitter som regnets Gud, / högt på bjelken och flödar. Tegnér (WB) 5: 100 (1825). — särsk. bildl. Miölck och honung flödde thet (dvs. Kanaan). Swedenborg RebNat. 3: 311 (1718). Men fast de (dvs. himlakropparna) klarhet i sig ha, / Och ljus på alla sidor lifligt flöda ... Nordenflycht QT 1744, s. 44. Linder 1: 165 (1784).
Särsk. förb.: FLÖDA IN10 4. till 1 o. 2. Flödde haffuet in på Sicilien och .. fördrenckte många Städher. JRudbeckius 2Pred. C 4 a (1622, 1637). Wetterbergh Penning. 285 (1847). jfr INFLÖDA. —
FLÖDA NED10 4 l. NER4. till 1 o. 2. Rundgren Minn. 2: 131 (1851). Regnet .. / .. flödar ned för alla stup och branter. Hedberg Grim 162 (1897). jfr NEDFLÖDA. —
FLÖDA UPP10 4. (mindre br.) särsk. till 1; om vattensamlingar l. vattendrag: stiga, svälla. NorrlS 53 (c. 1770). Älfvarne flödade upp och sprängde isen. OoB 1893, s. 131. jfr UPPFLÖDA. —
FLÖDA ÖVER10 40. särsk. till 1: rinna över; förr ofta, numera sällan: översvämma. Scherping Cober 2: 379 (1737). Om floden .. flödade öfver, så löper hela Memphis fara att dränkas i vågorna. Carlstedt Her. 1: 288 (1832). Bägarn flödar öfver. Wirsén Vis. 3 (1899). jfr ÖVERFLÖDA.
Avledn.: FLÖDIG, adj.
1) (†) till 1: som genomflytes (av vatten). Och slötz (i lagkommissionen), att aflopdijke sätties (dvs. insättes i lagtexten), för flödige dijke. FörarbSvLag 1: 444 (1693).
2) (numera bl. konst.) till 2: rikligt flödande, ymnig, rik(lig). Mer eller mindre flödigt pålagd färg. Stiernhielm Fateb. Föret. 4 b (1643). HushBibl. 1757, s. 258. Behandlingen .. kan .. vara lätt, tung, .. torr eller flödig. Bergh Konst 24 (1889, 1908). —
Spoiler title
Spoiler content