publicerad: 1925
FOCKA fok3a3, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
(i sht i studentspr. o. d., starkt vard.) avskeda, ge (ngn) respass, ”köra bort”, ge (ngn) avsked på grått papper, ”ge (ngn) sparken”. WoJ (1891). Statsrådet hinner inte väl lära sig elementen af expeditionschefen, förrän han är fockad. Strindberg GötR 278 (1904). Socialdem. 1920, nr 214, s. 3. — jfr AV-, UT-FOCKA.
Särsk. förb. (i sht i studentspr. o. d., starkt vard.): FOCKA AV10 4. = FOCKA, v. Lundell (1893). jfr AVFOCKA. —
FOCKA UT10 4. = FOCKA, v.; i fråga om bortkörande l. utvisande av ngn från en lokal: ”utsparka”. OLevertin (1886) hos Söderhjelm Levertin 1: 233. ST 1897, nr 2313 A, s. 3. jfr UTFOCKA.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content