SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(1 c) UT-FLYKTIG. (†) landsflyktig l. landsförvist; jfr flyktig, adj.1 1. Schroderus Liv. 948 (1626). Ther Hertigen aff Pryssen icke affstode, til at hägna the vthflychtige aff Swerigis Rijke, skulle Konungen aff Danmarck göra them Swenskom bijfall emoot Hertigen aff Pryszen. Girs G1 180 (c. 1630).
(1, 2) -FLYTA, -else (†, UHiärne 2Anl. 371 (1706), SC 1: 188 (1820)), -ning. [fsv. utflyta]
1) om vatten l. annan vätska (l. lättflytande massa): flyta ut l. fram, strömma l. flöda ut l. ur l. från ngt. Berchelt PestBeg. B 6 a (1588). Tagh Maijedagg, slå henne i ett tomt Äggeskaal, så at skalet fult warder, tilsätt hålen wäl medh Wax, at intet aff Daggen vtflyter. Hildebrand MagNat. 240 (1650). Till sårets läkning fodras nödvändigt att slem, urin, och Vahr får fritt utflyta nedåt. Meyerson SerafimInstr. 67 (i handl. fr. c. 1782). Den ur vissa pinusarter utflytande hartssaften destilleras med vattenånga. Smith OrgKemi 252 (1938). särsk.
a) om flod l. källa: flyta ut l. fram från ngt; äv.: rinna ut (i större vatten), mynna. Ther vthflööt itt watn vnder Templens tryskel. Hes. 47: 1 (Bib. 1541). Midt i landet ligger Storsjön, hvarifrån Ragunda eller Indals-elf utflyter. Palmblad Geogr. 119 (1835). Ungefär midti Skåne ligger .. Ringsjön, hvars afledning är Rönneå, som utflyter på Skånes vestra kust i Kattegat. Svedelius Statsk. 1: 8 (1868).
b) till 1 g: gm att flyta ut täcka yta l. mark o. d.; särsk. (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning, om förmåga hos färg l. lack att efter applicering flyta ut; förr särsk. om vatten: rinna l. svämma över. Dambord, damluka; thet som dämmer före, at watnet skal icke utflyta. Spegel 75 (1712). Så snart Järnet utflutit på Sandbädden och knapt stelnat, bör det öfwerallt betäckas med wäl torrt Kolstybbe. Rinman JärnH 163 (1782). Lackfärg Halvmatt är lättstruken, har bra täckförmåga och god utflytning. BeckerFärgfakta 1991, s. 2: 5.
c) (†) oeg., om fast kropp: driva l. segla iväg (på ytan av strömmande vatten). Broerne mångestädes vthflutne, så at wij intet vthan fahra kunde komma fram. Rålamb Resa 18 (1658, 1679). Dalin (1855).
d) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om utfluten materia l. substans. Är den röda utflytningen (på ett bofinksägg) rikligt för handen .. kunna äggen gå i ett särdeles vackert rött. Rosenius SvFågl. 2: 10 (1921). Kopaivabalsam erhålles som utflytning från vissa träd. Kumlien Oljem. 77 (1946).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: utgå (o. sprida sig), strömma ut; särsk. om pengar l. andra tillgångar. (Man) geffwer gudi ära, som ära är wärdh aff huilkom allena alt gott vthflyther. OPetri 1: 13 (1526). Så snart silfret utflutit ur banquen, hvad blir värckan? Höpken 2: 682 (1771). Sättet huru ljuset upväckes och fortplantas; om sådant til exempel sker genom verkeligen utflytande partiklar från den lysande kroppen, eller (osv.). Adlerbeth PVetA 1790, s. 30. För att visa, från hvilken källa det var som Aurora-förbundet närmast utflöt. 2SAH 49: 237 (1873). Något utflytande och otydlig hinner skildringen .. bli mot slutet, när vi närmar oss vår egen tid. DN 19/9 1997, s. B2.
(1 c, 2) -FLYTTA, -ing (†, Lantingshausen Young 2: 197 (1790), Wigforss Minn. 2: 94 (i handl. fr. 1919)), -ning; -are (se d. o.). [fsv. utflytia]
1) intr.: mer l. mindre definitivt lämna l. överge bostad l. vistelseort; förr särsk.: flytta ut till sommarbostad; numera ofta ss. vbalsbst. -ning (jfr dock a). Schroderus Dict. 284 (c. 1635). Ordning, Huru .. med utflyttiande utur Huus och Gårdar här effter hållas skall. SthmStadsord. 1: 223 (1674). Jag är nyss utflyttad i skärgården. Runeberg (SVS) 9: 164 (1849). Prostefar och prostemor, hvilka sjelfva utflyttat i ett torp invid gården, hade (osv.). Topelius Fält. 2: 141 (1856). De tidigare bland .. (domherrarna) voro måhända stadda på utflyttning. Rosenius SvFågl. 2: 89 (1921). särsk.
a) flytta ut l. bort från bostadsort l. kommun l. förvaltningsområde o. d. (o. till annan bostadsort osv.); särsk.: flytta ut ur hemlandet, utvandra, emigrera. SUFinlH 3: 84 (1610). Den, som har för afsikt att utflytta till utlandet, skall .. till vederbörande pastorsämbete aflämna .. anmälan om utflyttningen. SFS 1910, nr 144, s. 12. Den, som .. utflyttar från Stockholm till annan ort inom riket skall angående sig och medföljande personer å mantalskortet göra anmälan om flyttningen samt avlämna flyttningsbetyg. SFS 1936, s. 930. jfr folk-utflyttning.
b) (†) ss. vbalsbst. -ing, -ning, konkret, sammanfattande, om människor som lämnat sin hemort (o. flyttat till annan ort l. trakt l. annat land), stundom övergående i anv. ss. beteckning för den ort man flyttat till. (Efter cykloperna) infunno sig (på Sicilien) Sicanierne, som af en del anses för Aborigines; men af andra som en Spansk Utflyttning. Eberhardt AllmH 2: 9 (1768). Det mindre Asiens västlige kuster .. (hade) blifvit befolkade af Grekiska utflyttningar. Ödmann StrFörs. III. 2: 2 (1811). Så far (jag) omkring till värdarna eller den dödes släktingar eller tänkbara utflyttingars sysslingar. Wigforss Minn. 2: 94 (i handl. fr. 1919).
2) tr.
a) (som följd av myndighetsbeslut o. d.) flytta ut l. föra bort l. transportera iväg (ngt l. ngn); äv. med avs. på verksamhet l. institution o. d.: förflytta l. förlägga (till annan plats); äv. mer l. mindre bildl. Utflyttningen av myndigheter på 1970-talet. Samma åhr konungen så dref / at siukestufuan wtflyt blef / af staden. JMessenius i HB 1: 151 (1629). Utanför mina fönster går en altan, dit jag .. utflyttat mitt skrifbord. Böttiger 6: 291 (1836). Tveta, Wista och Norra och Södra Wedbo härader, hvilka .. äro utflyttningar ifrån Östergötland. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 74 (1863). Museet såg sig .. tvunget att förvärfva .. byggnaden i dess helhet, sedan först Kungl. Telegrafverket och sedan Stadsbiblioteket utflyttats. TT 1896, Byggn. s. 73. Sällskapslifvets utflyttning från privathemmet till föreningshemmen. Tenow Solidar 1: 137 (1905). särsk.
α) (förr) (till följd av skifte (se d. o. 1 a)) flytta ut (gårdsbyggnad(er) o. d. (från bys tätbebyggelse till mer perifert belägen skifteslott)); äv. med personobj. (jfr β); särsk. ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkret, om utflyttad gård. LBÄ 27–28: 135 (1799). Ligger hemman i trängsel, sig eller andra till hinder för ett redigt och beqvämt storskifte, skall ett eller flere hemman till lämpliga ställen utflyttas. SPF 1848, s. 162. Efter ”storskiftet” .. utflyttades, år 1853, de två första bönderna till Skänknäsberget. Modin GTåsjö 153 (1916). Ytterviksgårdarna och deras utflyttningar passera vi och ha sjöändan på några hundra meters avstånd. TurÅ 1937, s. 254.
β) med avs. på person; särsk.: förflytta (från hem(ort)). Genom Christna Lärans allmänna antagande, utflyttades Prester öfver hela Riket. 2SAH 4: 124 (1806). Utflyttning .. (dvs.) lokal utrymning där inkvartering sker i närheten av utrymningsorten. HbHemvärn. 1: 404 (1950).
b) med avs. på gräns l. ngt som utgör l. markerar gräns o. d.: flytta ut l. utåt l. längre bort; särsk. bildl. Vthflytia rååmerke. Hos. 5: 10 (”6: 1”) (Bib. 1541). (Förslaget) utflyttar .. gränserna för samvetsfriheten. Tegnér (WB) 8: 113 (1836). Nya hytter hafva tillagts de förutvarande och skotten utflyttats, så att hytterna längst akterut kunnat göras lika stora som de andra. SD(L) 1897, nr 27, s. 4.
Ssgr (i allm. till -flytta 1): utflyttnings-attest. (förr) flyttningsbetyg (se d. o. 2). De föregifwa at willja .. qwarblifwa i sin förra ort, så at de ej åstunda utflyttnings Attest. VDAkt. 1781, nr 413.
-avgift. (förr) avgift för lös egendom att erläggas av adelsman l. borgare (till staden l. kronan) vid utflyttning ur riket. Lagerbring 2Hist. 1: 78 (1778).
-betyg. (förr) flyttningsbetyg (se d. o. 2); särsk. om sådant betyg utfärdat i samband med emigration. Sundblad Tusch 1: 122 (1887). Jag var myndig nu, mina föräldrar kunde inte hindra mig ta ut utflyttningsbetyg. Moberg DinStund 236 (1963).
-bevis. (förr) flyttningsbetyg (se d. o. 2). SPF 1852, s. 227.
-bidrag. särsk. (†) till -flytta 2 a α: statligt bidrag som tilldelas utflyttande markägare i samband med (laga) skifte. Widmark Helsingl. 2: 25 (1849). SvBanklex. (1942).
-bok. (förr) av pastorsämbete förd bok över från församlingen utflyttade personer. SFS 1894, nr 62, s. 2.
-hjälp. (†) till -flytta 2 a α: understöd som tilldelas ngn vid utflyttning; jfr -flyttnings-bidrag. LdVBl. 1823, nr 16, s. 4. Anslaget till utflyttningshjelp efter skiften. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 6. TurÅ 1961, s. 36.
-kostnad. (†) kostnad som uppkommer vid utflyttning; äv. till -flytta 2 a α, om kostnad i samband med skiftesdelning. SFS 1827, s. 1065. Cannelin (1939).
-län. till -flytta 1, 2: län varifrån ngn utflyttar l. ngt utflyttas; särsk.: län varifrån utflyttning sker i stor omfattning. SvD(A) 5/6 1960, s. 26 (i fråga om fordon). Traditionella utflyttningslän som Jämtland och Västernorrland är .. nettoexportörer av arbetslöshet. DN 17/8 1998, s. A4.
-längd. (förr) jfr längd 8 a o. -flyttnings-bok. Förordnade .. Komminister M. Sjöqwist .. att föra Näsby församlings .. in- och utflyttningslängd. Jönk-Bl. 1868, nr 55, s. 3.
-ort. till -flytta 1, 2: ort varifrån utflyttning sker i stor omfattning; äv.: ort till vilken företag l. industri l. ämbetsverk o. d. skall flytta l. har flyttat. SFS 1894, nr 62, s. 24. Enda nya utflyttningsorten är Kalmar. Av en SvD-rundfråga framgår, att lokaliseringsorterna är mer intresserade av att få verken än människorna som flyttar med. SvD 17/5 1972, s. 1.
-skyldighet. (†) till -flytta 2 a α: markägares skyldighet att flytta gård till utskiftad jordlott. Ega .. flere delegare, än som i byn kunna bibehållas, lika goda hus och lägenheter, warde utflyttningsskyldigheten dem emellan genom lottning bestämd. SFS 1866, nr 76, s. 38. Fatab. 1964, s. 156.
-tvång. (†) till -flytta 2 a α; jfr tvång I 3 o. -flyttnings-skyldighet. Först och främst splittrades och förstördes byagglomerationerna (vid skiftena) genom det hänsynslöst tillämpade utflyttningstvånget. Ymer 1924, s. 326. EkonT 1945, s. 298.
(1 c) -FLYTTARE. [till -flytta] person som flyttar ut från sin hem- l. bostadsort; särsk.: emigrant; förr äv. om markägare som flyttar sin gård till utskiftad jordlott. Öregrund, hwilket år 1491 blef anlagdt af utflyttarne ifrån Östhammar. König LärdÖfn. 6: 3 (1747). I södra byn klyves först Pellfolk. Utflyttaren bygger sin gård söder om Mannfolk invid landsvägen. FolklEtnSt. 5: 28 (1934). Afrika (är) den kontinent som är minst påverkad av migration. Högst andel utflyttare har de rika länderna på norra halvklotet. Expressen 7/2 2010, s. 6.
Ssg: utflyttar- l. utflyttare-gård. (förr) gård som (i samband med skifte) flyttades ut från by. SvFolkH I. 1: 343 (1914).
(2 d) -FLÅSA, -ning. (numera bl. tillf.) flåsa ut (se flåsa ut 1), hämta andan; äv.: lugna ner sig; äv. med obj. betecknande anda l. luft o. d. (jfr flåsa ut 2); äv. mer l. mindre bildl. Sylvius Mornay 406 (1674). Mine hästar upmuntrades i det de effter hand fingo utflåsa. Ehrenadler Tel. 189 (1723). Näsan .. tjenar til andedrägtens befordran, eller til luftens indragande och utflåsande. Orrelius Djurkänn. 26 (1776). Ett foster hon var af gudar, och icke af menskor, .. som ur sitt hiskeliga gap utflåsade mäktiga flammor. Johansson HomIl. 6: 182 (1846).
(1 g) -FLÄKA, förr äv. -FLÄCKA, -ning. fläka (upp) (ngt); särsk. bildl.: (i sht i media) (förledas att) avslöja l. öppet redogöra för (sådant som tillhör) privatlivet; särsk. (o. numera i sht) i p. pf.; förr särsk. i uttr. utfläkt örn, fläkt örn (jfr fläka 1 b). Sömad m(ed) vtthflecte örner. ArkliR 1562, avd. 12. Man skall .. liksidigt utfläka den (dvs. sömmen). Sömnadsb. 284 (1915). Fiskarna kan .. utfläkta paneras en och en och stekas utan fyllning. StKokb. 305 (1940). Vilka vågar sätta sig i de anklagades stol i Kafé Korrekt för att bli rejält utfläkta och penetrerade med alla gamla uttalanden och synder till allmänt beskådande? GbgP 18/11 1990, s. 43.
(1 h) -FLÄKTA. (†) flaxa l. slå ut (med vingarna). Uthflechtande vingar. Medd-RiksheraldÄmb. 10: 230 (1686). Afskyvärda, stormuppfyllda irrläror, hvilkas helgerånande vingar utfläktat och släckt den menlösa trons .. brinnande låga. Blanche Band. 115 (1848).
(9) -FLÄTA. (†) mer l. mindre fullständigt lösa upp l. reda ut (ngt sammanflätat); särsk. bildl. Vthflättat håår. Linc. Bb 1 b (1640). I de öfvertaliga verserna utflätades melodien. Landsm. VII. 7: 10 (1892).
-FLÖD, se -flöde.
(1, 2) -FLÖDA, -ning (†, Ekblad 444 (1764)). (numera bl. tillf.) om vattendrag l. vattenmassa o. d.: flöda l. rinna ut (från l. ur ngt); äv. dels: rinna ut l. mynna (i ngt), dels: svämma l. rinna över (sina bräddar); äv. mer l. mindre bildl., särsk.: strömma ut (från ngt). Någhet effter Midhsommaren .. smälter Sniön .. aff hwilken Sniö Nilus förökas, och warder så stoor, at han vthflödher och wattner heele Egypti land. Lælius Bünting Res. 1: 58 (1588). Cederträd, hvarifrån bernsten utflödade. Strinnholm Hist. 1: 15 (1834). Heinola .. anlades .. på venstra stranden af Jyvänkö ström, där Pärjännesystemet utflödar i Kymmene. Finland 34 (1893). Hofvet hade blifvit samhällets brännpunkt, hvarifrån nådevedermälen utflödade åt alla dem, som der hade något att betyda. LAHT 1900, s. 12.
(1, 2) -FLÖDE, förr äv. -FLÖD.
1) förhållandet att vatten (l. annan vätska) flödar l. strömmar l. rinner ut l. bort; äv. dels om vattendrag som avleder insjös o. d. vatten, dels om utströmmat vatten (l. annan vätska); ngn gg äv. i fråga om luft l. gas o. d. Florinus Voc. 136 (1695). Försök rörande ångans utflöde genom öppningar. TT 1875, s. 181. Essence kallas det före pressningen erhållna utflödet ur (tokaj)drufvor. NF 16: 441 (1892). Intensiteten af Mälarens utflöde växlar snart sagdt med hvarje stund. Sthm 1: 35 (1897). (Vänern) upptager över 24 betydliga tillflöden men har blott ett enda utflöde. Richter GeogrH 47 (1959). särsk. om (plats för) vattendrags mynning, utlopp. Dünamünde, stark fästning vid Dünas utflöde. Palmblad LbGeogr. 114 (1835).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngt som tänks l. föreställs ss. utflöde; särsk. om emanation (se d. o. a); äv. med inbegrepp av följden av sådant utflöde, resultat, manifestation. SvMag. 1766, s. 493. Lagstiftelsens utflöde från Gud och konungamakten. Strinnholm Hist. 4: 675 (1852). Utflöde (emanation) och tillverkning (skapelse) kunna äfven kombineras i ursprungssagorna. Söderblom Gudstr. 171 (1914). (Avhandlingen) var ett utflöde av den Weibullska skolan. 3SAH LXXXIII. 1: 101 (1975). särsk. i fråga om (ekonomiska) tillgångar. Englands-bankens guldförråd minskades .. med 7,000,000 £. St. .. Detta utflöde .. föranledde parlamentet att år 1833 sätta en komité. Agardh o. Ljungberg II. 1: 123 (1854). jfr sedel-utflöde.
(1 b) -FLÖTNING. (†) handlingen l. verksamheten att flotta iväg timmer, utflottning; jfr flöta, v.3 Lethstigen, från Nysund til Degerforsen, är icke så underkastad utflötning, som en del af de förr nämnde. Fernow Värmel. 38 (1773).
(2) -FOCKA, -ning. (†) med avs. på person: kasta ut (se kasta ut 5). En gång utfockad ur andra kammaren på den grund att denne lag- och grundlagsstiftande farbror setat riksdagsman i nio år utan att – vara valbar. SmålP 31/7 1890, s. 3. SAOL (1973).
(5, 9) -FODRA, v.1, -ing; -are (†, Andersson Verldsoms. 1: 104 (1853)).
1) ge ((hus)djur) foder, förse med foder; ngn gg äv. (numera bl. skämts.) med avs. på person; särsk. i uttr. utfodra ngn med ngt. Granander SidSkaraDomk. 56 (i handl. fr. 1597). De (kreolska hästarna) utfordras af den så kallade Sockertoppen eller Sockerrörets öfwersta blad, äfwen som af gräs. Oldendorp 1: 79 (1786). Då utfodringen med sockerbetsaffall (diffusionsaffall) började, inträffade en stor dödlighet bland kalfvarna. LAHT 1886, s. 157. De (dvs. barnen) utfordrades med karameller och saft. Bergman LBrenn. 76 (1928). Att utfodra sin katt med två mål om dagen är .. felaktigt. Hellman Holmström KattBet. 25 (2009). jfr smyg-, stall-utfodra o. betes-, melass-, rotfrukts-, skummjölks-, sommar-, svin-, svält-utfodring m. fl.
2) (†) utdela l. erbjuda (ngt) ss. foder. HovförtärSthm 1557 A, s. 2. Det må .. nämnas, att skummjölken .. kan utfodras åt kor. Grotenfelt Mjölkh. 14 (1886). 2NF 26: 128 (1917).
3) ss. vbalsbst. -ing konkret(are), särsk.
a) om tillfälle för djurs utfodrande. Är Kon ikalf, bör man bättre sköta och skona henne, och gifwa henne .. wid hwarje utfodring en hand full Korn- eller Hafwergröpe. Wahrman Manski o. Wolstein 51 (1807).
b) (förr) fodring (se fodring, sbst.1 2). Ingen, hwarken hög eller låg, skall fördrista sig at hafwa i wårt Håff flere hästar .. ey heller uttaga utfordring till flere hästar, än som wij hwar och en effterlåtit hafwa. Schmedeman Just. 99 (1590). Jordboks-Räntan (har) utgjorts .. i spanmål, .. Kungshästars utfodring och ökedagsverken. LBÄ 36–38: 75 (1800).
c) konkret: foder; särsk.: foderportion. GripshR 1608, s. 45. Uthfodringar till Swijn, Gäsz, Höns, Calconer måste .. sparsamligen hanteras. Rålamb 13: 86 (1690). Riklig utfodring ger större ullhårsdiameter och längdtillväxt. LAT 1954, s. 312.
Ssgr (till -fodra, v.1 1, 3; i sht lant.): utfodrings-försök. försök (se d. o. 1 b) i syfte att utröna fodermedels l. foderransons näringsverkan på (hus)djur l. näringsbehov hos sådant djur. TT 1874, s. 236.
-lära. jfr lära, sbst. 2. Ju mera djurförädlingen och utfodringsläran utvecklas, desto större förhoppning förefinnes om att fetthalten hos mjölken skall kunna i icke ringa grad förhöjas. Grotenfelt Mejerih. 25 (1886).
-metod. Auerbach (1916). Rationella utfodrings- och avelsmetoder. Västerb. 1941, s. 27.
-norm. norm efter vilken husdjur utfodras. LAHT 1901, s. 103.
-period. period då djur utfodras. LAHT 1931, s. 860. jfr sommar-utfodringsperiod.
-stall. (numera mindre br.) stall avsett för utfodring av häst l. boskapsdjur. DA 1808, nr 5, Bih. s. 1. Ett stort utfodringsstall för tillfällig förvaring av djur fanns på Repslagaregatan. Erixon SthmHamnarb. 75 (1949).
-stat. foderstat; förr särsk.: rationsstat. 2SvKulturb. 1–2: 32 (1733). Utspisnings- och utfodringsstater. SFS 1907, nr 106, s. 6.
-tabell. jfr tabell 2. Wrangel HbHästv. 1172 (1886).
(9 a) -FODRA, v.2, -ing. (numera mindre br.) bekläda l. överdraga (insidan av) (ngt) med foder; särsk. med avs. på ugn l. maskindel o. d.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret: foder (se foder, sbst.2 3 d). VDAkt. 1661, nr 391. En brunn .. en aln diupare än gödsel-gropen .. måste, ifrån ofwantil nedan och alt igenom, tätt utfodras med 5 à 6 tums tiocka käflingar (dvs. trästycken). SamlRönLandtbr. 1: 19 (1775). Vid den kontinuerliga arbetsmetoden kommer den smälta karbiden i direkt beröring med ugnens utfodring, denna måste alltså framställas af ett synnerligen eldfast material. TT 1900, K. s. 10. Lagerkroppen utgöres af gjutjärn eller götstål, utfodrad med en hylsa af stål. TT 1901, M. s. 66. GrafUppslB (1951).
-FORDRA, v., -an (se d. o.), -ing; -are (†, Svart Ähr. 57 (1560), Heinrich (1828)).
1) till 1, 2: föra l. forsla l. transportera ut (ngt (l. ngn)); i sht förr särsk. i fråga om gruvdrift: forsla fram l. ut l. hämta upp (malm l. brutet berg l. vatten o. d.) (jfr upp-fordra 1). Ibland the saker, genom hwilka Excrementerne i Kroppen förhållas eller tijdelighen vtfordras, så är ock Sompn ock Wakan. Palmchron SundhSp. 143 (1642). Huar the siuka någorlunda kunna utfordras uti reena luften, så är thet tryggast. KOF II. 1: 261 (1659). Malmen utfordras numera genom schakt äfven vid en stor del af de med stollar försedda grufvor. JernkA 1870, s. 133.
2) (†) till 6 d: utmana (ngn) (till strid l. duell l. slagsmål o. d.); äv. mer l. mindre bildl.: gm sitt uppträdande l. sina handlingar o. d. reta l. egga (ngn (till ngt)), provocera; äv. med saksubj. (Han) haff(uer) druckit dageligen, uthfordrat andre medh suärd, thett en diekne inth(et) tiente. VDP 25/8 1619. När Herr King återtågade, började öboerne utfordra honom med de förakteligaste åtbörder. Cook 3Resa 421 (1787). (Upprorsmännens) öfverdrifter äggade hans kritik och utfordrade hans satir. MinnestGbgVS 190407, s. 61.
3) till 7: fordra (att få ngt l. att ngt uträttas l. finns o. d.), utkräva; förr särsk.: (med rätta) kräva l. begära l. göra anspråk på (ngt); förr äv. utan obj. HB 1: 221 (1579). Besuärade sigh .. en hoop af almogen öfuer wintersoknedieknarna at the vtfordra hårdt. Murenius AV 183 (1648). Då rättwisans pligter äro så solklara .. att deras uppfyllande kan, genom borgerlig lag och dom, med wåld utfordras: så (osv.). Franzén Pred. 4: 207 (1844). Om .. Utskottet önskar se något protokoll rörande någon viss, bestämd sak, så eger Utskottet att utfordra detta protokoll. Svedelius Statsk. 1: 117 (1868). särsk.
a) med avs. på prestation av ekonomisk art: fordra l. kräva in, inkassera; förr äv. dels: begära in (naturaprestation), dels ss. vbalsbst. -ning konkret, om utlaga l. skatt. PrivSvStäd. 3: 416 (1582). Sädan klagades öfwer then hielpe wedh, som Adelen owetterligit uthfordras aff deras Landhbönder hijt till Slåtet twenne lass. RARP 4: 150 (1649). (Kungen) befriade Kyrkans ägendom ifrån alla skatter och utlagor, såsom Sakören .. Lädungslama, Utfordringar och Tull. Botin Utk. 174 (1760). Vid rekvisition (för försvarets räkning) skall iakttagas, att förnödenheter och tjänstbarheter .. utfordras från kommuner eller enskilda med hänsyn tagen till deras olika tillgång därå. SFS 1938, s. 629.
b) (†) befalla l. beordra (ngn) (att bege sig l. inställa sig (ngnstans) l. att inlåta sig på ngt); särsk.: inkalla (till krigstjänst); äv.: begära (ngn) utlämnad. G1R 20: 210 (1549). Att Öfwerheeten måste utfordra .. alla som wärijor kunna bära. Rudbeckius KonReg. 152 (1615). Den yngste .. (kungasonen) fördref sin broder. Denne tog flykten til Däsi .. men utfordrades af segerwinnaren. Ödmann MPark 110 (1800). Malmström Hist. 5: 205 (1877).
Ssgr (†; till -fordra 1): utfordrings-hund. vagn för utfordring av malm o. d.; jfr hund, sbst.1 6 a. Hjul till små åkdon, utfordringshundar, skottkärror o. d. JernkA 1825, 1: 287. JernkA 1870, s. 138.
-ort. ort (se ort, sbst.1 I 5) varifrån utfordring sker. Rinman 1: 1077 (1788). Schulthess (1885).
-FORDRAN. [till -fordra] (†)
1) (†) motsv. -fordra 2: utmaning (till duell l. strid l. kamp o. d.). (Osämjan mellan Frankrike o. Spanien) til oqwädins Ord, ja alldeles til vthfordran aff en Enwijgeskamp vthbrast. Brask Pufendorf Hist. 56 (1680). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 382 (1868).
2) (†) motsv. -fordra 3: handlingen att utkräva ngt (i sht skatt l. utlaga o. d.), indrivning; äv. (motsv. -fordra 3 b): utlämning. Elfzborgz lössens penningars uthfordran och öfuerskickan. OxBr. 1: 93 (1616). Om de taga vår utfordran till en förevändning för att erhålla penningar, må vi då gifva dem penningar ur statens kassa. Carlstedt Her. 3: 389 (1833).
(9) -FORMA, -ning; -are (2NF 29: 643 (1919) osv.). gm bearbetning o. d. ge (ngt) viss bestämd form, (slutgiltigt) forma; skapa l. gestalta; äv. refl.; äv. bildl. Af tunnt utkaflad smördeg utformas bottnar. Sjöberg Singstock 302 (1832). Han blickar tillbaka på sitt förflutna lif och tänker på hur underbart det utformat sig. Fahlcrantz Kyrkoh. 302 (1907). Under de gångna skickelsedigra månaderna hade .. den unionspolitik utformats, som sedermera .. förblef de svenska stormännens. 3SAH 26: 207 (1914). Med 1930 och funktionalismens genombrott i Sverige ändrar även barnvagnen utseende. Den blir lägre och i korgens utformning eftersträvas bilarnas strömlinjeform. Kulturen 1960, s. 31. Arbetet med utformandet av läroplanerna. SvGeogrÅb. 1965, s. 141. Principerna bakom försvarets utformning. Agrell VälorgNederl. 201 (1990). jfr roll-, system-utformning.
(2) -FORSA. forsa ut; äv. bildl. Genom det at wj hastigt tilstoppa de Canaler hwarigenom Rikets förmögenhet och härliga egendom utforsar til främmande, blifwa Penningarne motade i deras gamla gång. SedolärMercur. 3: nr 3, s. 7 (1731). Elförsörjningen kortslöts till gruvan av det utforsande vattnet från en brusten vattenledning. Sydsv. 4/10 2007, s. A20.
(9 b) -FORSKA, -an (†, Polhem Eskr. 3: 209 (c. 1715)), -ning; -are (se avledn.), -arinna ((†) Ekelund Fielding 16 (1765)). gm forskande (söka) skaffa (mer l. mindre) fullständig kännedom om (ngt); ta reda på; med avs. på person äv.: uppmärksamt iaktta, granska. OxBr. 5: 182 (1622). Han synes mycket intresserad att utforska dem han talar med. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 1: 213 (i handl. fr. 1799). Tecknad med djup utforskning af mennisko-hjertat i allmänhet. Leopold 5: 170 (c. 1825). Man bör emellertid ej genast övergiva en brunn, som visat sig ha förorenat vatten, utan först bör man försöka utforska varifrån föroreningarna kommit. Bolin VFöda 105 (1933). Trots de förfinade undersökningsmetoderna fortsatte historikerna i stort sett att utforska samma områden av det förflutna som upptagit tidigare generationers forskare. Lychnos 1996, s. 61. jfr o-utforskad.
Avledn.: utforskare, m.//ig. person som utforskar ngt. Han utstälte hederlige utforskare och war om ingen ting okunnig. Dalin Arg. 1: 277 (1733, 1754). Hjalmar Stolpe, Birkas utforskare och grundläggaren av Stockholms etnografiska museum. Fatab. 1938, s. 28.
(1, 2) -FORSLA, förr äv. -FÖRSLA, -ing. forsla bort l. frakta ut (ngt). Ähr giffuit för skogen lön jtem som de haffue utförsla timber och warcket aff skogen .. 12 daler. BtÅboH I. 1: 47 (1588). Ett större parti grof ketting utforslades .. till bergningsplatsen. SD(L) 1896, nr 420, s. 1. För förvaring av kolet, tills vinterföre för dess utforsling inträder, användas .. kolhus. Bergström Kol. 46 (1922).
(1, 2) -FRAKT. transport l. frakt (se frakt, sbst.1 2) av gods l. varor o. d. ut (ngnstans ifrån); särsk. i fråga om transport dels till sjöss, dels av malm från gruva. SvRStBesl. 1638, mom. 7. De med last hitkommande fartygen måste .. i flesta fall söka utfrakter ifrån längre upp belägna hamnar. SvT 1852, nr 176, s. 3. Vi hafva .. i södra Sverige några smärre banor, som uteslutande användas för utfrakt af skogsprodukter. Ekman SkogstHb. 80 (1908). Då gruvorna läggas klokt, (kan) utfrakt ur orterna och transport till kaj ske utefter fallande plan, vadan inga hissinrättningar eller dylikt äro behövliga. Ymer 1917, s. 230.
Ssgr (i sht bergv.): utfrakts-bana. bana för utfrakt av malm. JernkA 1878, s. 368.
-ort. jfr ort, sbst.1 I 5. JernkA 1885, s. 152. Ortsgaveln fylles efter varje skjutning med malm, som upplastas i vagnar och fraktas till störtschaktet för att nedstörtas till underliggande utfraktsort. De Geer SvNatRiked. 1: 240 (1946).
-vagn. Utfraktsvagnarna rymma 216 liter eller cirka 400 kg. JernkA 1885, s. 159.
-väg. JernkA 1878, s. 368. Utfraktsvägar och orter som leder till gruvans obrutna delar skall hållas öppna. SFS 1982, s. 1021.
(1, 2) -FRAKTA, -ning; -are (se avledn.). frakta ut (ngt). Lyberg GPprFalunDal. 1: 117 (i handl. fr. 1624). Utfraktning af timmer i Kanada. Ekman SkogstHb. 79 (1908). Med utgången af 1923 ha sammanlagdt omkr. 30 mill. ton utfraktats från Malmberget. 2NF 36: 151 (1923).
Avledn.: utfraktare, m.//ig. jfr fraktare 2. Forssell Hist. II. 1: 53 (c. 1871, 1875). Särskilt vid industriföretag finns utfraktare, som med vagnar transporterar material till olika arbetsställen inom företaget. SvYrkeslex. 2: 402 (1973).
(9) -FREDA. (†) skydda l. freda (ngt) gm inhägnad o. d.; jfr freda 1 c o. upp-freda 2. Schmedeman Just. 1295 (1691). Enär iag deremot et litet stycke til hage intagit för Bostället, hafwa de det utfredat, och sedan för sin Räkning åter intagit. VDAkt. 1752, nr 489.
(2 (d)) -FRUSA, -ning. (†) = frusa ut. Sylvius Mornay 359 (1674). Hans blod utfrusade svart, och fuktade jorden. Johansson Hom-Il. 13: 655 (1848).
(2 d) -FRUSTA, -ning. (†) = frusta ut 1, 2. En myckenhet slem, utfrusta. HushBibl. 1755, s. 333. Svart utfrustade bloden ifrån tjockhudiga kroppen. Tranér Anyta 39 (1826). Östergren (1965).
-FRYSA, -ning.
1) (†) till 4: avskilja (ngt) gm frysning(sprocess). Den så kallade diskhögen .. består (bl. a.) af .. utfrusen dikesjord blandad med kalk. EconA 1807, apr. s. 91. (Paraffin) förekommer löst i vissa sorters bergolja och erhålles därur genom utfrysning. Bolin OrgKem. 44 (1925). Allt kan hända, skenbrott och utfrysningar, snöskred och stenras. Vi 1956, nr 9, s. 14.
2) till 6 c: utesluta l. utestänga (ngn) ur gemenskap gm kyligt bemötande, frysa ut, särsk. i p. pf. (i formerna -frusen, -fryst) o. ss. vbalsbst. -ning. Mitt ibland alla dessa vaneälskvärda personer som man råkar när man snor runt klotet känner man sig ofta rätt så utfrusen: de bildar den stora stormaktsjuntan. Alving HemBäst 45 (1948). Tänkte ni aldrig på att er passivitet måste uppfattas som utfrysning. SDS 12/11 1957, s. 9. Cilla var utfryst i klassen. Pohl o. Gieth Saknar 56 (1992).
3) (†) till 11, i fråga om att ngn drabbas av köld l. kyla, i p. pf. (i formen -frusen): genomfrusen. När Igelkotten kom til honom (dvs. räven), och vthfrusen, begärte få inkomma i hans kula. Isogæus Segersk. 427 (c. 1700). Där låg hon nu på knä på sin hårda stenplint, våt, naken, utfrusen. Siwertz Låg. 142 (1932).
(9 b) -FRÅGA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. utfragha]
1) (†) gm frågor söka få veta l. skaffa upplysning om (ngt), utröna (jfr fråga ut 1); äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. om. At han granlighen forspöör och wthfraagher meedt hanss meedtborgare om the tompther szom crononne tiilkompne ære. G1R 2: 219 (1525). Hwilken saak iagh icke wiste, then vthfråghadhe iagh. Job 29: 16 (Bib. 1541). (Det gäller att) söka upp den, hvars minne sträcker sig längst till baka och af honom utfråga skapelsens hemligheter. Wisén Oden 38 (1873). särsk. (†) i pedagogiskt syfte pröva elevs kunskap l. förståelse gm att ställa frågor om (innehåll o. d.). Att det vid undervisandet ingalunda är nog, att det material, som utgör lektionens föremål, framställes eller utfrågas. PedBl. 1876, s. 188. Omedelbart efter den andra uppläsningen börjar läraren utfråga innehållet. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 67 (1896). Lärjungens tankeverkamhet tages icke i anspråk genom mekanisk utfrågning af satser och ord i ett läst stycke eller en inlärd läxa. Arcadius Folksk. 111 (1903). Auerbach (1916).
2) fråga ut (ngn); särsk. (o. numera i sht) ss. vbalsbst. -ning; jfr -spörja. Han förhörde och utfrågade oss allenast på det han måtte snärja oss i wårt taal. Ehrenadler Tel. 51 (1723). Omkring kl. 3 sluppo vi ut, utfrågades till höger och venster, på gator och torg, om hvad vi sett och icke sett. Hultin Minn. 25 (1872). Utfrågningen i KU har givit en inblick i sammanhang som utan den hade förblivit dolda. DN 16/9 1988, s. 2.
Avledn.: utfrågare, m.//ig. till -fråga 2: person som frågar ut ngn. Hr Jewett, den förste förläggaren af detta sensationela verk, berättar för en utfrågare. SDS 17/7 1896, s. 2. Jahnsson är rolig att läsa, men han är hårdhänt. Man skall nästan vara politiker för att klara hans smällar. Han skulle passa bra som utfrågare i TV. DN 27/10 1968, Söndagsbil. s. 2.
(12) -FRÄLSE. (†) jord l. gods o. d. som ligger utanför adelsmans centrala gods, strögods; jfr frälse, sbst. 7 a. Giör din flitt om Ankersnäss; om dett kundhe blifva faalt ville iagh gierna ha dett. Utfrälse ville vij intet mehr kiöpa. KKD 7: 147 (1707). Jönköpings län .. Sjögle .. kallas i 1687 års jordebok välborne Anders Stråles utfrälse, blef 1669 säteri. Höjer Sv. 2: 201 (1876).
(4, 9) -FRÄSA, -ning. (i sht i fackspr.) fräsa ut (ngt); förr äv.: fräsa ur (spår l. skåra o. d.). (Spiralborrar) hafva .. tillverkats på det sätt, att man utfräste fördjupningarne ur en massiv rund stålstång. TT 1871, s. 111. Hål borras i den utfrästa eller uthyvlade klichéplåten och påspikas på träfoten. Kroon Reprodukt. 69 (1935).
(4, 11) -FRÄTA. fräta ur l. upp (ngt); särsk. (o. numera i sht) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: blek, förbleknad. RP 5: 197 (1635). Vågorna, som fordom gingo högre, hafva utfrätt alla .. (klippblockets) lösare bestånds-delar. Bergman GotlSkildr. 154 (1882). När detta uppvärmda ytvatten av vågorna piskas mot isen utfrätes en ränna, som tränger horisontalt in i isblocket. Ymer 1930, s. 103. Det skarpa fotot förstärker kärvheten, himlen är nästan utfrätt och solen lika skoningslös som skeendet. GbgP 7/3 2008, s. 78.
(9 a) -FULA, -ning. få (ngn) att framstå som obehaglig l. frånstötande o. d.; förtala l. dra skam över (ngn); förr äv. (med anslutning till ut, adv. 6 c) refl. i uttr. utfula sig på ngn, vara oförskämd l. ohövlig mot ngn. Min resa gick efter vanligheten lyckligt och väl med den förbättring, att jag ej behöfde utfula mig på någon gästgifvare utan reste i ett harmoniskt sinnelag. Adlersparre BrHustru 84 (1810). I början af 1700-talet utfulas ryssarne efter bästa förmåga, och ända till 1717 uppsändes förböner för ”Carl XII:s lyckliga regerande”. Adelsköld Dagsv. 3: 139 (1900). När Olof Palme utfulades vecka efter vecka i tidningen Vi nöjde han sig med att skriva ett brev till tidningsledningen och fråga om dom inte kunde byta seriehjältar snart. GbgP 13/5 1978, s. 2.
(9 b) -FUNDERA, -ing. fundera ut (ngt); numera nästan bl. i p. pf., stundom närmande sig l. övergående i bet.: utstuderad. Jag förblindas inte af några utfunderade grimacer. Björn FörfYngl. 77 (1792). Den närmare anordningen av .. tapparna skulle jag utfundera senare. Kyrklund Sol. 53 (1951).
(1, 11) -FURAGERA. (†) ta ut (ngt) till furage; särsk. i p. pf. närmande sig l. övergående i bet.: plundrad (jfr furagera 3). På thet fienden therigenom, måtte oppehollas i sin march och lijda nödh på den uthfouragerade ohrten. KKD 9: 175 (1706). Utom det som blifwit utfourageradt af de på Bonde-Gårdarna inqvarterade, hafwa .. (bönderna) måst lefwerera flera hundrade Lispund Hö. GT 1788, nr 128, s. 3.
(1 f) -FYLLA, -nad (se d. o.), -ning.
1) med avs. på fördjupning l. rum l. hålighet l. spricka o. d.: fylla l. fylla ut; äv. dels med avs. på det man fyller med: fylla i, dels om fyllningen: uppta hela utrymmet i (fördjupning osv.); äv. oeg. l. bildl. (se särsk. a, b). 1. g(ammalt) Räckiebolster utfylt m(edh) håår. BoupptSthm 25/11 1642. Alla sprickor, fördjupningar etc. i trävirket måste före grundfärgens anbringande utfyllas med ett kitt. AHB 12: 61 (1865). Gångfyndigheter hafva i allmänhet bildats genom utfyllning af remnor och hålor i fast berg. Wetterdal Grufbr. 24 (1878). Grafström Kond. 229 (1892; med avs. på kakmassa). Vid magasinering af furageartiklar (dvs. foder till hästar) skall tillses, att magasinsutrymmet ständigt hålles så utfylldt, som med en god magasinsskötsel är förenligt. SFS 1905, nr 33, s. 3. Smörjoljan utfyller alla ojämnheterna i de mot varandra glidande ytorna. Bolin OrgKem. 43 (1925). jfr rum-utfyllande o. rum-utfyllning. särsk.
a) med avs. på yta l. botten o. d.: helt täcka (med ngt); jfr fylla, v. 2 (a). (Mönstret) är bestämdt till golfmatta att sys på grof stramalj, hvarå bottnen icke utfylles. JournD 1854, s. 24. Friserna hafva .. till uppgift att vid sidorna komplettera parketten, så att den utfyller hela golfytan. TT 1877, s. 30. I de första teaterbyggnadsförslagen envisades man att utfylla hela tomtytan på så sätt, att norra och södra fasaderna icke anlades parallella. TT 1898, Byggn. s. 94.
b) med avs. på tid o. d.: fylla (med ngt); jfr fylla, v. 2 f. Rydberg KultFörel. 2: 115 (1885). Första veckan hade de (omgifta) utfyllt tiden med att tala om sina minnen från förlofningstiden. Strindberg Fagerv. 146 (1902).
2) tillföra fyllnad(sjord) o. d. till ((kanten av) ngt) (o. därmed skapa l. utvidga landområde); äv. dels i p. pf., om området, dels om slam o. d. med avs. på flodbädd o. d.: fylla igen; förr särsk. i fråga om deponering av avfall; ss. vbalsbst. -ning äv. (o. numera i sht) konkret, om resultatet. Wed detta tilfälle måste iag fråga H. Hofmarskalken, hvarest orenligheten skal kastas, sedan Skepzbryggan och Kornhambns stranden efter deseinen (dvs. planen) äro utfylte. BrinkmArch. 1: 147 (1712). Derefter utfylldes till 3 fots höjd öfver vatten-ytan en mindre jordvall. TByggn. 1859, s. 90. Slam, som utfylt den trånga dalsänkan. Svensén Jord. 432 (1886). Arbeten som uppmuddring, stensprängning, utfyllningar och dylikt spela gifvetvis en stor betydelse i alla hamnutvidgningsföretag. VFl. 1911, s. 45. Till följd af vikens ringa djup går järnvägen på en lång utfyllning ut i viken. 2NF 28: 401 (1918).
3) fylla ut (lucka l. brist o. d.) (se fylla ut 2); komplettera (ngt) l. göra (ngt) fullständigt; äv. med sakligt subj.: fylla (jfr fylla ut 3). At hvad som i en eller annans meriter kan brista får utfyllas med penningar. 2RARP 15: 19 (1746). Programmet utfylldes af hr Aulin, som stilfullt och intelligent spelade Air af Bach. PT 1896, nr 27, s. 3. Brev från läsare av notisen eller uppsatsen .. strömma in .. till redaktionen med uppgifter, som antingen bekräfta eller motsäga eller utfylla författarens iakttagelser. Hellström RedKav. 69 (1933).
Ssgr: utfyllnings-arbete. till -fylla 2. TT 1871, s. 162.
-massa. till -fylla 1, 2; jfr massa, sbst.2 3. En utfyllningsmassa af Diorit, (Trapp) som är finkornig och oordentligt klyftig. Hisinger Ant. 4: 148 (1828). När utgrävningarna kommit igenom flera lager av seklers utfyllningsmassa nådde man till slut ner till det medeltida lagret. DN 15/1 1996, s. B6.
(1 f) -FYLLNAD. [till -fylla]
1) motsv. -fylla 1, 2: handlingen att fylla ut ngt l. förhållandet att ngt är utfyllt; vanl. konkret(are); jfr fyllnad 1. Rambergs stålmanufakturverk, beläget på en utfyllnad i Götha elf. JernkA 1863, s. 359 (1860). Öfver kolonnerna höjer sig lodrätt en kraftig murpelare, som afslutas med en horisontal fris och dermed bildar en ram, hvaruti bågen inspännes blott såsom en lätt utfyllnad. Upmark Lübke 304 (1871). Taxa .. för i byggnadsföretaget ingående jord- och bergarbeten .. muddring, schaktning, sprängning, utfyllnad. SFS 1941, s. 903.
2) motsv. -fylla 3: handlingen att fylla ut ngt l. förhållandet att ngt är utfyllt; vanl. konkretare: komplettering l. komplement l. tillägg o. d.; jfr fyllnad 4. Historiska episoder kunna gerna .. i skolan meddelas såsom utfyllnad till undervisningen i svenska och geografi. Verd. 1884, s. 17. Till barnmorska .. hos kommun .. skall .. utgå särskild pension till utfyllnad av pension enligt för barnmorskornas pensionsanstalt fastställt reglemente. SFS 1937, s. 1814. Jag är nog ändå bara med i landslaget som utfyllnad. GbgP 7/4 1993, s. 31.
Ssgr: utfyllnads-arbete. till -fyllnad 1, 2. NordBoktrK 1909, s. 10. Ett annat större utfyllnadsarbete .. var igenfyllandet av sundet mellan Trossö och Björkholmen. SvFlH 3: 121 (1945). Vapensmidet som ett slags utfyllnadsarbete vid sidan om lantbruket. Helmfrid Holmen. 37 (1954).
-material. till -fyllnad 1. Användandet af billigare utfylnadsmaterial mellan balkarne än betong. TT 1880, s. 45.
-FÅ. [fsv. utfa]
1) (†) till 2, 4: (lyckas) få ut (ngt) (ur ngt); jfr få ut 4. Svar till Päder Brunthesson, att han må utfå then unge booskapen till foders, som icke rymer sigh vidt slåttedt. G1R 26: 581 (1556). Då slog han henne nogre slengier till thes hon vtfik en kniff och slog emot honom medh. 3SthmTb. 9: 399 (1617). En ärt, som af en händelse kommit i örat hos en Piga, och der legat et helt år, utan at kunna utfås af de som härmed bemödat sig, blef lätt af mig uttagen igenom et instruments tilhjelp. VeckoskrLäk. 3: 274 (1782). Det är säkert bevisadt, att man på intet annat sätt kan så noga utfå fettet ur mjölk som genom separering. Grotenfelt Mjölkh. 15 (1886).
2) till 7: få (ngt) utlämnat l. utbetalat åt sig; erhålla (ngt); förr äv.: lämna ut (ngt l. ngn); äv. med indirekt obj.; numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ende; jfr få ut 2, 5. It(em) wtfong(it) ij t(un)nor øl før .. daxu(er)k(es) folk(e)t. SthmSkotteb. 1521, s. 224. Hwilken Book då strax vtficks Prästerskapet till att öfwersee och läsa. HSH 19: 214 (1600). Uthan barnen där de så store ähre, att de förmå på någett sätt förtiäna sin födha, då skole de till tiänst uthfåås anten åå landed eller i städerne. AOxenstierna 1: 355 (1624). Sjelffve acta in originali böre intedt uttfås, uthan vill någon Senator dem läsa, då gonge op in Cancellariam. RP 5: 232 (1635). Han utfick äfven 4,000 (daler silvermynt) .. af den belöning, som blifvit utfäst för hans rikshistoria. Malmström Hist. 5: 206 (1877). Rättegångsfullmäktig äger anställa talan om utfående av arvode och utlägg. SvJuristT 1937, s. 15. Tvärtom böra vi exportera så mycket som möjligt, så länge vi kan utfå priser, som tillfredsställer oss. De Geer SvNatRiked. 1: 259 (1946).
(4, 9) -FÅRA, -ning. (†) göra (ränna o. d.) i mark; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Mellan de pålar som utmärka samma (eld)linie spännes snöre, och längs derutmed utfåras marken. Hazelius Bef. 74 (1836). Fennia XLIV. 4: 13 (1924; konkretare).
(9 (d)) -FÄKTA. (†) utkämpa (strid l. kamp o. d.); äv.: fullfölja l. kämpa till slut; äv. bildl.; jfr fäkta I 1 (c). Wiltu alla trättor vthfechta. Balck Ridd. E 5 a (1599). Sedan monarkismen utfäktat sin kamp med aristokratien, förestår henne en dylik med köpmanna väldet. Livijn 2: 351 (1840). Utfäkta striden till sjös. Emanuelsson Plut. 4: 125 (1845). Björkman (1889).
-FÄLLA, -ning.
1) till 1 h: veckla l. fälla ut (ngt); nästan bl. i p. pf. Hissa upp din flagga! att de landsmän, som der kunnat sammanträffa från skilda trakter, måga på afstånd redan fröjda sig åt den utfällda duken. Wallin Rel. 4: 316 (1838). Klädning .. (med) en liten utfälld krage. SthmModeJ 1850, s. 48. Automobils bredd mätes över de längst utskjutande delarna av fordon .. varvid dock bortses från backspegel, utfälld körriktningsvisare och snökedjor. SFS 1936, s. 1067.
2) († utom i slutet) till 2: få (ngt) att falla ur. At mycken Sädh vthfälles af the hårde Lijeslagen. Risingh LandB 27 (1671). särsk. (fullt br., i sht kem.) med anslutning till ut, adv. 4 (jfr fälla, v. 9 a); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om resultatet. At i samma mon, som Kolsyran attraherades, utfäldes den i Alkali löste Titanen. VetAH 1803, s. 53. Sjunker temperaturen under daggpunkten, så måste en del af vattenångan kondenseras eller utfällas till vatten. Hildebrandsson Buchan 107 (1874). Vi känna till dessa s. k. utfällningar (av kalciumkarbonat), som bildas på en betongväggs luftsida, då vatten sipprar genom väggen. TT 1927, Allm. s. 142. Penslar .. (kan) förvaras lång tid i ABC Penseltvätt utan föregående rengöring, och utan att utfällning av bindemedlet sker. BeckerFärgfakta 1991, s. 9: 12. jfr rost-, salt-, sam-utfällning.
3) (†) till 6 a, 9: fälla (ett ord l. en dom o. d.); jfr fälla, v. 21. VDAkt. 1679, nr 261. Den utfälte dommen. VDAkt. 1697, nr 296. Jämbwähl Contesterar bemelte Pähr .. det han intet desse orden uthfällt, som Wittnet Anna Swensdotter honom tillägger. VDAkt. 1724, nr 274.
4) (†) till 9: avverka (träd); jfr fälla, v. 18 b. Träden ha utfällts genom gallring, hvarför det kvarvarande beståndet hindrat afdunstningen. SkogsvT 1907, Fackupps. s. 130. SvSkog. 566 (1928).
Avledn.: utfällbar, adj. särsk. till -fälla 1: som kan fällas ut. Utfällbar ask för lätta föremål. PT 29/5 1895, s. 1. Den natten sov han på en utfällbar säng som stod i vardagsrummet. Mankell Villospår 282 (1995).
(9) -FÄRA, -ing. (†) uppdela (åker) i tegar (se teg 2) (i syfte att markera bredd för såningsmans utkast); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om resultatet. Augustus .. Läggies i Wintherfåår, och Vtfäres wäll Åkeren. Brahe Oec. 148 (c. 1580; uppl. 1971). När åkern fåras för tätt ut, så blir skilnaden emellan fårarne altid twå-sådd, och mera säd går til. Bör fördenskul en stor och lång karl så i bredare utfäring än en liten. Brauner Åker 54 (1752). Det är nyttigt, at om hösten sladda och utfära wårlandet, men om det ej skedt, är bättre at göra det om wåren, innan man sår, än at aldeles försumma det. Alm(Sthm) 1783, s. 43.
-FÄRD. [fsv. utfärþ]
1) till 1 c: färd ut l. bort från ngt (i sht hemmet); förr särsk. dels om (början på) resa till annan ort l. annat land, utresa, dels om uttåg i fält; numera nästan bl. om (längre) utflykt. Pensionärer på utfärd med buss. Konungh Erich skall sielf hafva varit medh i then uthfärden. LPetri Kr. 7 (1559). (Krigsfolket skulle) brödh och öll bekomme till sijn förreessningh och vttfärdh till Liflandh och Pryssen. BtÅboH I. 4: 8 (1626). (Atterbom återvände) till fäderneslandet, mycket rikare på vänliga intryck, glada erfarenheter och lefnads friska tankar, än vid utfärden. Thomander 3: 16 (1857). Varje höst .. brukade läraren ta med sig sina elever på en utfärd till något mål i närheten. Salje DessBröd. 253 (1964). jfr skid-, skogs-, skridsko-, sommar-utfärd.
2) († utom ss. förled i ssgr) till 1, 2: utförande av lik (till kyrka l. gravplats), likfärd; äv. benämning på avgift till prästen för ”utfärden”. G1R 6: 208 (1529). Lijkpredikningar, Håldne vthi Åtskillige Ståndz och ålders Personers Vhtfärder och Begraffningar. Botvidi 24Lijkpr. Titelbl. (1628). För thet sidste, skal intet Graföhl i Städerna anrättas .. Ingen skiäncke ock för eller efter Lijketz utfärd, Öhl, wijn eller Brännewijn, uthi Staden. Schmedeman Just. 567 (1669). I utfärd eller likstol lämnades för varje avliden bonde eller bondhustru .. en ko. JämtlHärjedH 2: 183 (1945).
Ssgr (i allm. till -färd 2): utfärds-dag. särsk. (†) till -färd 2: dag för ”utfärd”. OxBr. 3: 461 (1633). Verelius 301 (1681).
-predikan. (förr) predikan (se d. o. 2 b) hållen (i hem l. sorgehus o. d.) före ”utfärd”; jfr -sermon. Skall skriffvas ett breff till Erchjebispen och begäres han[s] consilium om K. M:tz uthfärdzpredikan vidh Nyköping. RP 4: 109 (1634).
-predikning. (förr) jfr -predikan. Alle uthfärdz predikning[ar] skole affskaffas föruthan för prester (m. fl.). Hall KultInt. 76 (i handl. fr. 1637).
-sermon. (†) utfärdspredikan; jfr sermon 2. Elai AOlofsdr A 2 a (1652). VDAkt. 1678, nr 122.
-väg. till -färd 1: färdväg ut (för transport o. d.). Vid virkets afforsling skall skogvaktaren anvisa tjenlig utfärdsväg och tillse att den växande skogen ej onödigtvis skadas. Björkman Skogssk. 303 (1868).
-öl. (†) om gravöl. (I Kristoffers landslag) är .. föreskrifwet, huru månge Gäster kunde bjudas til .. utfärds-öl eller begrafnings-öl. Lagerbring 1Hist. 4: 251 (1783). SvFolket 2: 386 (1938).
-FÄRDA, -else (†, Lind (1749)); -are (se avledn.). [fsv. utfärdha, utrusta; jfr fd. udfærde, dets.]
1) (†) till 1, 2: (låta) sända l. skicka ut l. iväg (ngn l. ngt); särsk. i fråga om likfärd (jfr -färd 2); jfr färda, v.2 1, 2. Then Sermon och Predikan han hållit hafwer .. tå hennes May:tt Rijkzens Enkie-Drottning .. til sin Kongl. Graaff och Lägerstadh vthfärdades. Rudbeckius JMatthiæ F 3 a (1670). Wid den til Nyen uthfärdade Kongl. Skeps Flottan. Lindestolpe Pest. 2 (1711). Horn hade .. utfärdat till konungen ett sändebud med bref, gömda i ett knifskaft. Fryxell Ber. 4: 279 (1830).
2) (†) till 9: utrusta (ngn l. ngt) (för avresa). (Hon gav) honom .. kläder, penningar, tienare etc. så at hoon uthfärdade honom alldeles som saken krafdhe. LPetri Kr. 20 (1559). Ryske Ambassadeurerne .. svarade, at de inga barn woro, som läto sig giäcka .. och at deras Herre dem utfärdat med stor bekostnad. Dalin Hist. III. 1: 669 (1761). Kejsarens Fält-Marskalk Fredrik af Locken utfärdades .. med twåhundrade järnklädda Ryttare til Stadens undsättning. Lagerbring 1Hist. 3: 385 (1776).
3) till 9: avfatta l. låta utgå l. utställa (ngt, särsk. skrivelse o. d.); särsk. (o. numera bl.) om överhet(sperson) l. myndighet o. d. med avs. på dels order l. förbud l. stadga o. d.: besluta o. offentliggöra, kungöra l. påbjuda, dels fullmakt l. intyg l. pass o. d.: gm underskrift l. stämplar o. d. iordningställa (i juridiskt bindande form); jfr -färdiga, -ge 4 a o. färda ut. Utfärdande av körkort. Rätt att utfärda doktorsexamen. En klass 1-varning utfärdades av SMHI. UpplDomb. 1: 24 (1619). Mig är ock berättat, at Herr Lund, utfärdat några bref till sina Wänner i orten. VDAkt. 1789, nr 455. Ordres utfärdades i alla riktningar, att skynda till lägret. Geijer SvFolkH 3: 253 (1836). För att kunna utfärda samma betyg, måste som sagdt vi fruar komma öfver ens om att hafva något så när lika åsigter om tjenarinnornas skyldigheter och rättigheter. Idun 1888, s. 292. Gesällbrev .. utfärdades av hallrätterna. Ambrosiani SvSkråämb. 5 (1920). Utfärdande av riktlinjer för planteringsmetoder och växtsjukdomsbekämpning. SvGeogrÅb. 1952, s. 99. Hon tog emot deputationer, utfärdade fullmakter åt tjänstemän. Englund Silverm. 107 (2006). jfr ny-utfärdad o. pass-utfärdande. särsk. (†) med avs. på skrift l. bokverk o. d. närmande sig l. övergående i bet.: utge (se d. o. 5). Uthi underdånigheet påminnes att dhe nya Jordheböcker effter öfuerståndne Jorderefningens inrettande måtte snart blj uthfärdadhe. HSH 31: 400 (1675). En genom trycket utfärdad upsats på medell som kunna tiena emot Rödsoten. VDAkt. 1739, nr 579. Någon Matheseos Professor (borde) utgifwa en kort och för ynglingar tjänlig Physica på modersmålet, äfwensom en dylik Historia Naturalis och Physiologie kunde utfärdas endast til Scholarnes nyttiande. Linné Bref I. 1: 135 (1747). 2RARP 19: Bil. 130 (1755).
Avledn. (till -färda 3): utfärdare, m.//ig. person l. myndighet som utfärdar dokument o. d. Blix SvFinance 55 (1797). Rekvisition skall för att vara giltig, förses med utfärdarens egenhändigt skrifna namnteckning. SFS 1911, nr 110, s. 25. jfr diplom-, recept-, stämnings-utfärdare.
(1 c, 2) -FÄRDIG. (†) färdig att ge sig ut l. iväg; jfr färdig 4 o. -färda 1, 2. Hertugen aff Pommernn ville förfordra vort folck, szom och forszatthe äre .. atthe motthe bliffua vtfärdige igenn, szå atuj motthe fåå vor skiip vell igenn. G1R 10: 6 (1535). De tecken som anföras, at Bien finnas snart färdige til swärmande, äro åtskillige. Första swärmen förmenes icke hafwa så wissa tecken, at man säkert wet när Wisen är utfärdig. Fischerström 1: 598 (1779).
(9) -FÄRDIGA. [jfr d. udfærdige, mlt. ūtverdigen] (numera bl. tillf.) utfärda (se d. o. 3) (ngt); förr äv. med inbegrepp av sändande (jfr -färda 1). Med samme legation är her till uthferdiget blefwet. RA I. 4: 242 (1597). Resolverades opå Daniel Langs och någre andre breff, som uthfärdigas skulle. RP 3: 104 (1633). Sådana värk och editioner här på tryckeriet uthfärdiga och publicera. Ambrosiani DokumPprsbr. 28 (i handl. fr. c. 1663). Oansedt iagh ännu icke hafwer kunnat hinna, alle definitioner .. experiencer Regler och Theoremer .. vthi den methode och Ordningh som thet sigh bör, at vthfärdiga. Wärnskiöld Fortif. A 3 a (”A 2 a”) (1673).
(9) -FÄRGA, -ning.
1) (i sht i fackspr.) efter förbehandling (förr gm betning) behandla (tyg o. d.) i färgbad vari färgningen sker; äv. utan obj.; numera i sht ss. vbalsbst. -ning. Utfärgningen af det alunerade silket sker uti ett starkare eller svagare färgbad, efter den nuance man önskar. Åkerman KemTechn. 2: 286 (1832). Korintfärg får man om man först gifver skinnen ett kampechbad med alun och sedan utfärgar med ett fernbockbad. AHB 52: 45 (1871). Krapprött. Alunbetning utan sköljning. Utfärgning med krapp i ljumt bad med stigande temperatur, dock ej kokning. Sahlin SkånFärg. 188 (1928).
2) (†) till 9 a, i p. pf., i oeg. l. bildl. anv.: falsk, förskönad; jfr färga, v.1 6 b. Allt sammans är en bemantlad dikt och utfärgad sak af de Grekiske poeterne. Eneman Resa 2: 99 (1712).
3) till 9 d, i p. pf., särsk. om fågel: som har fått den vuxna fågelns färgdräkt; äv. i adjektivisk anv.: som har tappat färgen, grånad. Den gamle, fullt utfärgade (sparv)hannen .. är ofelbart den vackraste af alla sina samslägtingar. VetAH 1850, s. 292. Den gamla, utfärgade (duvhöks)honan skruvade sig upp allt högre och högre. Rosenius SvFågl. 3: 141 (1928).
(7, 9) -FÄSTA, -an (†, VDAkt. 1685, nr 182, NoraskogArk. 5: 302 (i handl. fr. 1725)), -else (se avledn.), -ning (†, BjörkekDomb. 10/3 1602, Verelius 146 (1681)). [fsv. utfästa] (ut)lova l. bestämma (ngt) l. förbinda sig (till ngt); särsk. med avs. på belöning l. pris o. d.; förr äv. (i fråga om äktenskapsavtal) med avs. på person; särsk. i uttr. utfästa ngt till ngn; förr äv. med indirekt obj.; äv. refl.: lova l. förbinda sig (att göra ngt), förr särsk. i uttr. utfästa sig till ngt; jfr fästa 11. JönkTb. 111 (1525). Mana vppå Tordh bonde vm the 1600 gyllen han oss vtfest haffwer. G1R 7: 16 (1530). Om Föräldrarna, sedhan the hafwa vthfäst sijne Barn til Echtenskaps (osv.). Schroderus Os. 1: 331 (1635). De Betiente, som .. warda antagne, böra, igenom edelig förbindelse, skrifteligen utfästa sig til flit och tystlåtenhet, uti alt hwad som til deras sysla hörer. PH 3: 2310 (1746). Han utfästade sig väl att göra vad han kunde för att i Norge framkalla den gynnsammast möjliga stämning. Oscar II Mem. 2: 116 (1885). En belöning är utfäst till den som hittar rymlingarna. GT 15/4 2010, s. 24.
Avledn.: utfästelse, r. l. f. löfte l. förbindelse (se d. o. 3); förpliktelse. Wår Vnderskrefne vtfästelse. Stiernman Riksd. 1914 (1683). Så många, som här varit vittnen, att du gjort dessa utfästelser, skola en gång vittna, huruvida du dem uppfyllt. Wingård 2: 120 (1841). De uppgörelser, som en omyndig person träffar, eller de utfästelser, han afger, äro i regel icke giltiga. Björling CivR 16 (1911). jfr förhands-, program-, ränte-, skuld-utfästelse.
(12) -FÖDD, p. adj. [fsv. utfödder] (†) född utanför Sv. (l. det egna landet). HH XXXIII. 1: 194 (1561; om eng. förh.). Vele I .. Sverige styra och råde med innföddom svenskom mannom och eij utlennskom och inngen utfödden mann i råd edert i Sverige tage. RA 3: 334 (1594). RARP 8: 39 (1660).
Spoiler title
Spoiler content