2) (numera föga br.) om boskap, refl.: föda sig; äta; förr äv. intr.: äta. (Lat.) Pascor, .. (sv.) Äta, fodra sigh. Linc. Fff 3 a(1640). Ökerna må hafva tid til at fodra innan de efter middagen brukas til hökiörslen. Serenius EngÅkerm. 85(1727). Ryktet spridde sig, att landet var godt, att boskapen kunde fodra sig sjelf om vintern. Geijer II. 1: 145(1825).
3) (föga br.) landt. med avs. på fodermedel: utdela till foder, använda till foder. Om vintern få de (dvs. korna) .. hö .., hvilket fodras oskuret och utan halm. QLm. I. 3: 42(1833). Om hönsen ej värpa, fodrar man mera korn än hafre. GHT 1897, nr 27 B, s. 2.— jfr UPP-,UT-FODRA.
Särskilda förbindelser: FODRA UPP10 4 l. OPP4. jfr UPPFODRA.
1) (numera föga br.) till 1: gm (riklig) utfodring bringa (ett djur) i godt hull. (Erik Dalkarl uppmanas) att han fodrer väl up the utgärdes häster, ther äre vid slottett, så att the äre väl tilpasz, när man them täden fordrer. GR 26: 500(1556). Nyblom Hum. 272(1874).
2) landt. till 3: göra slut på (foder) gm att använda det till utfodring (av djur). Fodra upp grönskörden. Juhlin-Dannfelt 121(1886). —
