publicerad: 1986
STALL stal4, sbst.2, n. (G1R 10: 113 (1535) osv.) l. (utom i pl. numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter) r. l. m. (G1R 16: 721 (1544) osv.); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (Psalt. 50: 9 (Bib. 1541) osv.) l. -ar (VetAH 1741, s. 12, osv.) ((†) -er StallRSthm 1580—81, s. 127, Palmstedt Res. 22 (1778)).
Ordformer
(stal (-aa-, -ah-) 1525 (: Stalsven)—1778. stall 1525 osv. ståld 1540)
Etymologi
[fsv. stalder, m., stal, n., sv. dial. stall, m. o. n., ståld, m.; motsv. fd. stall (d. stald), fvn. stallr, ställning, altare m. m., nor. dial. stall, mlt. stal, mnl. stal (nl. stal), ffris. stal, fht. stal (t. stall), feng. steall (eng. stall, bås); jfr äv. fr. stalle, bås, spilta, korstol; till den rot (med bet.: ställa upp, stående, styv) som äv. föreligger i bl. a. gr. στέλλω, uppställer, iordningställer, STILLA, adv. o. adj.; ordets grundbet. är: plats där ngn l. ngt står, ställning. — Jfr BESTALLA, ETALERA, INSTALLERA, MARSTALL, PIEDESTAL, STALL, sbst.3, STALLA, v.1—2, STALLARE, sbst.1, STALLBRODER, ävensom STÄLL, STÄLLA, STÄLLE]
A. boning; utrymme där l. inom vilket ngt är placerat l. ställning l. ställ (för ngt) o. d.; korstol.
1) [efter motsv. anv. av ä. t. stall; möjl. eg. bildl. anv. av 6] (†) boning l. härbärge o. d. När man .. alle ståndh i Werlden igenom går, så warder man förnimmandes, henne intet annat wara, än som ett stoort Stall, full medh månge och stoore Tiufwar. Rudbeckius Luther Cat. 100 (1667; t. orig.: stall).
2) (†) om sköldfält (se d. o. 2). Blååt Leyon i gyllende Stall .. (betyder) Dannemarck. Rålamb 4: 95 (1690).
3) [jfr motsv. anv. av mlat. stallus, stallum, ävensom av t. o. eng. stall] (†) korstol. Palmstedt Res. 22 (1778). Det är bekant, att stallar eller korstolar, stalli vel stalla, uppsattes i koren och begagnades af de andeliga. Dessa stolställen voro så med sido- och bakstycken inrättade, att man kunde deri sitta såsom i länstolar och efter sittbrädenas uppslående stå mot beqväma arm- och ryggstöd. Brunius Metr. 175 (1854). Därs. 176.
4) [efter motsv. anv. av fvn. stallr] (numera bl. ngn gg) vid fornnordiskt gudahov: förhöjning l. ställning varpå l. vari gudabild var placerad l. anbringad, altare (se d. o. 1 a), fotställning (se d. o. 2). Iduna 9: 90 (1822). Vid offren öfverströks .. icke blott horgen .. eller stallarna (Gudabildernas fotställningar ..) i templen, utan äfven offerhällarna .. med offrens blod. 2VittAH 14: 112 (1838). Gudarnas beläten .. sutto i sina stallar utefter väggen. Heidenstam Folkung. 1: 289 (1905). SvFolkH I. 1: 265 (1914).
5) om en med hål o. d. försedd ställning (av trä) vari yxa l. yxor placeras l. hängs upp (jfr 11); ss. senare led i ssgn YX-STALL.
B. spilta l. (avdelning av) byggnad för häst(ar) l. andra djur o. härur utvecklade anv.
6) (avdelning l. rum o. d. i) byggnad o. d. för hysande av husdjur; utom ss. senare led i ssgr särsk. (o. numera företrädesvis) om sådan byggnad inrättad med spilta l. spiltor l. box l. boxar (se BOX, sbst.1 2) l. dyl. o. avsedd för en resp. flera hästar; äv. (i vissa trakter) liktydigt med: ladugård (se d. o. 3). Ställa, leda in hästen i stallet. Hästen stod i stallet och åt hö. Hästarna stampade i stallet. G1R 10: 113 (1535). Thär (dvs. på Helgeandsholmen) wart konungens stall wpsat. / .. thär .. skall warda hästom hws och boo. JMessenius (1629) i HB 1: 145. När wackert wäder är, släppes Boskapen ut i Solen, då Stallen imedlertid ränsas och strös med sand och strö i krubban. PH 5: 2947 (1750). Ekblad 389 (1764; om svinstia). Schulthess (1885; för hundar). Kungl. stallet är å Helgeandsholmen uppbyggdt på konung Karl XI:s befallning och efter ritning af Nikodemus Tessin. Sidenbladh Hb. 26 (1894). Stilla natt, heliga natt! / Allt är frid. Stjärnan blid / Skiner på barnet i stallets strå / Och de vakande fromma två. Ps. 1937, 52: 1. Elefanter, tillhörande en koloni cirkusdjur .. befann sig jämte sin domptör på väg till sina stallar inom Malmö hamnområde. Ruin Drömsk. 41 (1951). — jfr ANK-, ARTILLERI-, AUGIAS-, BOSKAPS-, CIRKUS-, DEPÅ-, DJUR-, FÅR-, FÄ-, FÄRD-, GET-, GÖD-, GÖDSEL-, HOV-, HYR-, HÅLL-, HÄST-, HÖ-, KAMEL-, KARANTÄNS-, KO-, KRONO-, KVARN-, KYRK-, NÖTKREATURS-, OBSERVATIONS-, OPERATIONS-, OX-, RID-, SALU-, SEPARATIONS-, SJUK-, SKOGS-, SLAKT-, SLOTTS-, SLÄTBANS-, SLÄTLÖPNINGS-, SNÖ-, SOCKEN-, SOMMAR-, SVIN-, VERK-, ÅSNE-STALL m. fl. — särsk.
a) (föga br.) på fartyg: förvaringsrum (kätte) för levande djur; jfr HOCK 1. Smith 167 (1916). Stall för höns och boskap ombord. Dens. (1918).
b) (numera i sht i fackspr.) i sådana uttr. som ha l. hålla l. sätta (djur, särsk. häst) på stall, i sht förr äv. på stallet l. stallen, betecknande att djur osv. hyses l. insättes o. utfodras (under en längre tid) i stallet (särsk. för att lätt finnas till hands l. för att gödas), äv. bildl.; äv. i uttr. stå på stall, i sht förr äv. på stallet, om djur (särsk. häst): hysas o. utfodras (under en längre tid) i stallet (särsk. för att lätt finnas till hands l. gödas). Ath holle hesther pa stall riikit til förswar. G1R 2: 84 (1525). Boskapen setties på stall och får icke sina föda på jordene. 2SthmTb. 1: 244 (1547). Ty hvar Rijga skall bliffva ruinerat, bliffver den staden Sveriges Chrona een dyr hest att hålla på stall, effter som den staden moste necessario hållas Chronan altidh tillhanda. RP 6: 555 (1636). Haf(v)andes .. han effter Mattmodrens befallning satt Ländzmannens häst på stallen. VDAkt. 1705, nr 79. (Hästen) war .. så matt, at han behöfde komma på stall. Dalin Vitt. II. 6: 112 (1740). Befallning utfärdades (av K. IX) om 1000 hästars och karlars antagande uti Westergötland af bofaste män, hvilke skulle få frihet på sine gårdar .. dock med det vilkor att de borde hålla hästarne på stall hela året, och .. hålla sig färdige att på första tillsägelse kunna upbryta. 2VittAH 3: 142 (1788, 1793). Ja, jag har då mjölkat ända till tjugufem (kor) — om vintern, då di står på stallet, för då ger ju flere stycken bara en liten sqvätt. Beckman Främl. 44 (1885). Länsmans hästar stod sällan på stall denna vinter. Moberg Utvandr. 154 (1949). — särsk. (†) i det bildl. uttr. ha l. hålla (sköka o. d.) på stall, äv. stallet, hysa o. försörja (sköka o. d.). ÄARäfst 137 (1596; med avs. på otuktig mansperson). (Kejsaren) hölt .. många bijslåperskor på stallet. Schroderus Sleid. 153 (1610). Hålla en hora på stall. Lind 2: 857 (1749).
c) i sg. obest., med tanke på den lukt som är karakteristisk för ett stall. Baronen hade kört ut honom, derföre att han luktade stall. Backman Reuter Lifv. 1: 92 (1870). Lo-Johansson AstrHus 305 (1966).
d) om större stall med särskild tanke på den verksamhet som är förknippad med dess skötsel o. på den till stallet hörande personalen; äv. om l. med inbegrepp av i ett stall inhysta djur (i sht hästar) l. samtliga djur (osv.) som ngn äger, uppsättning djur (osv.) som ngn äger; särsk. i uttr. hålla stall (jfr 8 a slutet), hålla sig med l. ha en uppsättning djur (i sht hästar). Ij klippare aff hertugans ståld. BtFinlH 3: 109 (1540). Dhe i Stallet som där beskedde ähro, skole bewijsa Stalmestaren hörsamheet och lydno. Schmedeman Just. 87 (1590). Stallmästaren äger Konungens Stall i wärie hafwa. Lagförsl. 28 (1609). (Ett gästgiveri behöver) en stall om tiugufyra, aderthon och minst 12 hästar på store Stråckwägarne. RARP 4: 599 (1651). Han tjenar vid Kungens stall. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) stall .. uppsättning af hästar .. (eng.) stud. WoH (1904). Auerbach (1913: Hålla). Såsom chef för ett förnämt kavalleri .. höll (A. Hummerhielm) sig med ett stort stall. KKD 10: III (1914). (Den firade kokotten Cora Pearl) hade ett stall med tolv fullblodshästar. Lagergren Minn. 2: 85 (1923). — särsk.
α) i det bildl. uttr. icke bli gammal i kungens stall, icke stanna länge kvar i ngns tjänst l. icke länge ägna sig åt en o. samma sysselsättning o. d. Hedenvind-Eriksson Hjul. 256 (1928).
β) sport. i fråga om hästsport. Amerikanaren mr J. R. Keene .. hvilken fortfarande låter sina uppfödningar löpa i England, hade .. reqvirerat Amerikas crack-jockey Tod sloane .. för att rida för stallet i höstens stora handicaplöpningar. NTIdr. 1898, s. 16. Sex nya (travhästar) i Franssons stall. KvällsP 1957, nr 281, s. 25. jfr KAPPLÖPNINGS-, TRAVARE-STALL m. fl. särsk. (i sht förr) i uttr. spela på stall, satsa pengar i totalisatorspel på ett helt stall varvid man vinner om ngn av stallets hästar segrar. GHT 1936, nr 145, s. 12.
e) (†) i uttr. för stallet, ss. benämning på straff som gällde för adelns gårdar 1671—1675 o. bestod i att tjänare som visat vanvördnad mot sin husbonde pryglades framför stallet. Blifwer någon beslagen med swordom och Gudz namns miszbruk, och efter åtwarning en och annan gång sig icke rätta wil, utan giör ther en wahna af, plichte med hugg af rijs, eller för stallet, eller blifwe satt i något fängelse som han är til. Schmedeman Just. 622 (1671). Hugg af rijs, eller för stallet, eller ock annan slik aga. Därs. 626. Är han (som visat sidvördnad mot sin husbonde) Poike eller Dräng, blifwe slagen för Stallet och sin tienst förwijst. Stiernman Com. 3: 857 (1671).
f) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr b slutet, d α o. 9—11). Lijka som en Traana illa kan stoppas vthi en lijten Kassa; Så kan icke heller någon aff högt ståndh trijfwas vthi trångt stall. Grubb 647 (1665). Hwarest Solen hon sades hafwa sitt Stall, hwila och twetta der sina Hästar. Rudbeck Atl. 3: 410 (1698). Hvem skulle väl vilja träda in och måka det stall som den Tyska Studenten (dvs. statssekreterare A. v. Hartmansdorff), Europas Hospitalshjon, dyngat fullt? Tegnér (1838) i 3SAH XLVII. 2: 155. De bortsprungna hundarna har hundstall, men något stall för bortglömda herrelösa käppar har ännu ingen öppnat. Zetterström Dag 39 (1946). — särsk. om kammare l. rum.
β) om (förvarings)rum l. boning o. d. för död människokropp; anträffat bl. ss. senare led i ssgn ASE-STALL.
7) om spilta l. bås med anordningar för fastbindning av (orolig) häst som skall skos l. opereras o. d.; ss. senare led i ssgrna NÖD-, SKO-STALL.
8) [utgående från 6 d (β)] (i vissa kretsar) om samling personer som utgör l. tillhör ett lag l. dyl. l. om uppsättning likadana föremål.
a) (i sht sport.) sammanfattande, om samling personer som utgör l. tillhör ett lag l. ett team l. en grupp l. ett sällskap l. ett företag o. d. som har samma sysselsättning l. verksamhet l. hobby o. d.; stundom närmande sig bet.: mängd; särsk. om sådant lag l. team osv. vars medlemmar är professionella o. avlönas för utövandet av sin verksamhet. Gamle baron .. hade vårdat sig om ett litet men utvalt stall av författare (när han skötte förlaget). Gustaf-Janson GodVänn. 94 (1955). Den unge atomfysikern (förutspåddes) en snabb karriär inom det Wallenbergska stall, ur vilket så många chefer för större företag inom svenskt näringsliv har rekryterats. ÖgCorr. 23/5 1967, s. 24. Östers stall av målvakter blir till hösten tre man stort. SvD(A) 21/6 1968, s. 16. Marieholms bruk bildar ett nytt stall på sportbåtsfronten efter fjolårets framgångar i SM. SvD 25/5 1970, s. 17. Vid husrannsakan hos två personer som häktats för häleri i mångmiljonklassen har polisen funnit avlöningslistan på de tjuvar som de haft i sitt stall. Därs. 6/3 1976, s. 1. (Tävlingscyklisten) Berndt (Johansson) formligen utklassade proffsåkarna från de 11 olika italienska stallen. KvällsP 10/9 1978, 1: 27. — särsk. (mera tillf.) i uttr. hålla stall (jfr 6 d), omge sig med en grupp av personer som har samma sysselsättning l. verksamhet l. hobby l. intresse o. d. Hudiksvall har .. spekulerat i att bli norrländsk skidhuvudstad. Senast var det i slutet av 30-talet och början av 40-talet, då Eric Sundin, välkänd och framgångsrik skidfabrikant, höll ”stall”. TurÅ 1955, s. 177.
b) (numera bl. mera tillf.) om samling l. uppsättning av likadana föremål; stundom närmande sig bet.: mängd. Nedanför (de upphängda kläderna) stod ett helt stall med skodon. Strindberg Hems. 42 (1887).
9) [eg. bildl. anv. av 6] om (större) byggnad l. rum l. skjul o. d. för förvaring av åkdon (särsk. lokomotiv, spårvagnar l. cyklar), när de icke är i bruk; särsk. ss. senare led i ssgr. Efter att hafva dragit elden och infört lokomotivet i stallet, är det Lokomotivförarens första pligt att aflemna sin rapport till Verkmästaren. ReglSJLokför. 1858, s. 23. Velocipederna ha sitt stall i byggnad invid Göta lifgardes kasern. PT 1901, nr 141, s. 2. Sätt cykeln i stallet! SvHandordb. (1966). — jfr BIL-, CYKEL-, LOK-, LOKOMOTIV-, SPÅRVAGNS-STALL m. fl.
10) [eg. bildl. anv. av 6; ss. enkelt ord möjl. utlöst ur ssgn PISSOAR-STALL] (föga br.) vid vägg i bekvämlighetsinrättning för män: vertikalställt, (grunt) rännformigt stycke av porslin mot vilket man urinerar; i ssgn PISSOAR-STALL; äv. ss. enkelt ord. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 238.
11) [eg. bildl. anv. av 6; jfr dock äv. 5] (†) i pennfodral: förvaringsplats l. fack för bläckhorn. (Bläcket) förvaras .. uti ett litet metallbläckhorn, som finnes instucket i ett stall i det aflånga pennfodralet. Hedin GmPers. 342 (1887).
-ARTIKEL. jfr artikel III 3. Största sortering av sadlar, kör-, rid- och stallartiklar. Östergren (cit. fr. 1928). —
-BACKE. (stall- 1752 osv. stalls- 1897) [fsv. stalbakke] om den plana l. sluttande öppna platsen framför l. invid ett stall; jfr backe, sbst.3 4 a. Hastfer Får 84 (1752). —
-BAGGE. jfr -gumse; äv. bildl., nedsättande, om person. BoupptVäxjö 1828. Er fästman, vad är det för en gammal stallbagge? Widegren ABChokl. 57 (1937). —
1) till 6 d. Då det är rättaren som gjort en hästkörare av pojken, vågar förstås stallbasen inte hota honom med något grimskaft. Wassing GropSkog. 142 (1965).
(6 d) -BEFÄL. särsk. vid kavalleri (förr äv. artilleri): befälsperson med uppgift att förestå stallet. Holmberg Artill. 4: 195 (1886; om förhållanden 1679). Lundell (1893). —
(6 d) -BETJÄNING. (stall- 1765 osv. stalls- 1910) (numera bl. tillf. l. om ä. förh.) koll.: vid ett större stall fast anställd personal; jfr -stat. HovförtärSthm 1765, s. 2616. Stallbetjeningen utgöres vid Ottenby af 1 hofsmed, 1 stovaktare, 1 kusk, 14 stalldrängar, 6 stallgossar, 2 spanndrängar och 1 brandvakt. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 50, s. 8. —
(6 d) -BETJÄNT. [jfr t. stallbedienter] (manlig) tjänsteman anställd vid större stall. KlädkamRSthm 1654, s. 319. Vid hingstdepåerna kallas hästskötaren stallbetjänt och vid remontdepåerna vaktmästare. NordYrkesklassif. 272 (1978). —
-BOCK. bock som hålles i stall; äv. oeg. l. bildl., särsk. om äldre, knarrig gubbe. Broman Glys. 3: 153 (c. 1730). Envallsson Tunbind. 14 (1781; om gubbe). Den skönbehornade stallbocken Pan. Engström LbSvFolk. 254 (1938). —
-BOD. (förr)
1) primitiv stuga rymmande dels stall, dels rum för tillfällig vistelse l. övernattning (vid marknads- l. kyrkobesök o. d.). I Nora hade de flesta välmående bärgsmän egna stallbodar, i hvilka de togo in under sina besök i staden. Landsm. V. 7: 15 (1891). Sannolikt är stallboden en övergångsform, innan stallet kompletterats med stugan. 2SvKulturb. 11—12: 44 (1938).
2) intill stallet uppförd bod för förvaring av redskap för hästskötsel o. d. PT 1899, nr 56 A, s. 1. —
(6 d) -BOKHÅLLARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bokhållare som skötte räkenskaper vid ett större stall. BrinkmArch. 1: 158 (1712). Stall-Bokhållarens skyldighet är, att, under Chefens tillsyn .. sköta Hingst-Depôtens (i Flyinge) Ekonomi, på allt sätt befrämja ordning och skick bland Betjeningen och den lägre personalen, samt ordentligt föra .. räkenskaper. SFS 1838, nr 14, s. 6.
-BOTTEN. (stall- 1747—1752. stalls- 1616—1719) (†)
1) stallgolv; jfr botten II 5. UpplDomb. 1: 13 (1616). I det ena stallet har jag gått ifrån wanligheten och bygt så, at hästarne wända hufwuden tilsamman midt ut åt stall-bottnen, med gång emellan krubb-raderna. Brauner Åker 153 (1752).
2) om vindsloftet ovanför ett stall (där hö o. d. förvarades); jfr botten II 5 b. KyrkohÅ 1904, s. 53 (1719). —
-BRODER, se d. o. —
-BYGGNAD. (stall- 1792 osv. stalls- 1820 osv.) särsk. konkret: byggnad inrymmande stall (stundom äv. kammare, höskulle o. d.). SP 1792, nr 94, s. 4 (: Stall- och Wagnshusbyggnad). Gårdsrum som omgifves af stallbyggnader. Weste FörslSAOB 598 (c. 1817). Flodström SvFolk 284 (1918). —
-BYGGNING. [fsv. stalzbygning] (numera föga br.) konkret: stall, stallbyggnad. RP 2: 63 (1631). PT 1898, nr 186 A, s. 1. —
-BÅT. (†) båt avsedd för transport av stalldynga? En stalbåth, som dÿngian skulle föras mz. SkeppsgR 1543, s. 36 a. —
-BÄDD. (förr) bädd (se d. o. 6) av hästgödsel varvad med mull o. granris (som anlades utanför stallgluggen o. efter fullbordad jäsning kördes ut på åkern). Grotenfelt JordbrMet. 299 (1899). —
-CHEF. chef för ett stall.
-DEPARTEMENT. (numera bl. tillf.) skämtsam benämning på (större) stall (med dess personal); i sht i sg. best. Backman Dickens Pickw. 1: 250 (1871). —
(6 (b)) -DJUR. (numera bl. mera tillf.) djur som hyses o. utfodras i stallet; motsatt: betesdjur. MosskT 1891, s. 155. —
(6 (d)) -DRÄNG. (stall- 1528 osv. stalle- 1750—1891) [fsv. staldränger]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) manlig tjänare som arbetar i stall (särsk. med uppgift att sköta o. fodra hästarna), hästskötare; jfr dräng 2. OPetri Tb. 219 (1528). Stalldrängen mockar stallet. Schroderus Comenius 450 (1639). Staffan, Staffan stallerdräng (sannol. felaktigt för: stalledräng) / vattnar sina hästar fem. Levertin Leg. 7 (1891). jfr under-, över-stalldräng.
3) (tillf.) i bildl. anv. av 1, ss. skämtsam benämning på medlem av den franska riksdagen som år 1789 installerades i Tuileriernas ridhus. Almquist VärldH 7: 37 (1928).
Ssgr (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.; till -dräng 1): stalldrängs-jacka. Blanche En tr. upp 55 (1843).
-klädning. (†) stalldrängs arbetsdräkt. Stalldrängz klädning af Böxor och tröja. KlädkamRSthm 1722, s. 76; möjl. icke ssg.
-kock. (†) kock för stalldrängarna vid hovstallet. KlädkamRSthm 1586 A, s. 703 a. HovförtärSthm 1586 B, s. 91.
-tjänst. jfr -drängs-syssla. Herremän böra endast nödfallsvis göra stalldrängstjenst. Sparre Stand. 157 (1847). —
(6 d) -ELEV. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -lärling. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 1, Bil. 5 d, s. 97. —
-FILT. hippol. jfr -täcke. Wrangel HbHästv. 276 (1885). Då hästen skall sadlas avtages stallfilten. Hamilton Ridn. 25 (1923). —
-FLUGA.
1) [insekten uppehåller sig i stall o. ladugårdar] entomol. o. lant. insekten Muscina stabulans Lin. Hanström MännParasit. 163 (1933).
2) [insektens larver lever företrädesvis i gödsel av nötkreatur] entomol. o. lant. insekten Stomoxys calcitrans Lin., stickfluga. 2NF 30: 230 (1920). —
-FODER. (stall- 1889 osv. stalls- 1872) (numera bl. mera tillf.) foder varmed djur i stall utfodras. TT 1872, s. 216. —
-FODRA, -ing. (numera bl. mera tillf.) utfodra (djur) i stall; ss. vbalsbst. -ing särsk. motsatt: betesfodring; jfr -skötsel 2, -utfodra. Fischerström 2: 390 (1780). Wrangel HbHästv. 42 (1884; i p. pf. i adjektivisk anv., om häst). Selander LevLandsk. 125 (1955). jfr sommar-stallfodra, -stallfodring. bildl. Herr löjtnanten. Åh ja, honom göda vi, honom stallfodra vi med hypotek och vexlar och procent och provision, till dess han blifvit riktigt fet, och då slagta vi honom. Backman Reuter Lifv. 1: 153 (1870).
-FODRARE. [jfr -fodra] (mera tillf.) person som utför stallfodring. YrkesförtArbFörmedl. 7 (1936). NordYrkesklassif. 272 (1978). —
(6 d) -FOGDE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr fogde 3 a o. -förman 1. SvCivKrigCal. 1791, s. 89. Neander 70År 34 (1929). —
(6 (d)) -FOLK. (numera bl. tillf.) folk (se d. o. 5 b) anställt vid (större o. förnämare) stall. HovförtärSthm 1619, s. 73. —
(6 d) -FÖRESTÅNDARE~00200. jfr föreståndare 1 o. -chef 1. DN 1892, nr 8408, s. 2. En duglig hästskötare kan .. småningom bli körmästare, fodermarsk eller stallföreståndare. SvYrkeslex. nr 22, s. 2 (1955). —
-FÖRMAN~02 l. ~20.
2) till 9: förman i lokstall l. spårvagnsstall o. d. LD 1908, nr 56, s. 2 (vid Statens järnvägar). Daglig rengöring och smörjning .. av lok utförs av reparatörer under ledning av stallförmän. SvYrkeslex. 2: 310 (1973). —
-GATA. (numera bl. mera tillf.) bred (stenlagd) passage l. väg mellan l. till stall (särsk. kyrkstallar). Björkman (1889). Västerb. 1933, s. 86 (mellan kyrkstallar). —
-GLUGG. (stall- 1890 osv. stalls- 1582—1911) glugg (se d. o. 1) l. gödselglugg i stall. PErici Musæus 1: 47 a (1582). ”Grålle” tyckte också det såg fasligt trist ut der han stod, alldeles mol ensam, och tittade ut genom stallgluggen. Virén Skizz. 39 (1890). Urinbrunnen invid stallgluggen. LfF 1902, s. 260. —
-GRIMMA. (numera mindre br.) grimma (se d. o. 2) som är försedd med nosrem o. saknar betsel o. är avsedd för bindande av häst i stallspiltan. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 80. TLev. 1899, nr 5, s. 2. —
(6 (d)) -GUBBE. (stall- 1874 osv. stalls- 1908)
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om mytiskt väsen som håller till i stall. Uppl. 2: 392 (1908). —
-GUMSE. (stall- 1771 osv. stalls- 1837—1943 (om ä. förh.)) (förr) gumse som hölls i stall. DA 1771, nr 217, s. 4. —
-GÅRD. [fsv. stalgardher] om (sådan del av en tomt som upptages av) stallbyggnad l. komplex av dylika (jämte bostadsbyggnad(er) för stallfolket); förr äv.: byggnad vari utom stall äv. kammare (för kusk o. d.), bod, förvaringsrum o. d. var inrymda; stundom äv. med tanke enbart på gården (se gård, sbst.1 5) som omges av stallbyggnaderna l. som tillhör ett stall. Olar Adelin han gångar sig åt stallgården fram, / Han klappade fålen på länden. SvForns. 2: 51. J stallgården will wara dagligit stall, ett stall för främande hästar, ett särdeles för sto och wärkhästar. Rosenhane Oec. 46 (1662). (Trädgårds-)porten bestod af några hopspikade ohyflade bräder, hade varit nog slät för en gemen stallgård. Hasselquist Resa 29 (1750). Wid Gamla Kongsholmsbro-Gatan .. är en Stall-Gård at hyra .. bestående af en Kusk-Kammare, en liten Bod, et Stall för 4 Hästar, samt Hö-Skulle för 8 Parmar Hö jämte Hackelse- och Hafwer-Lår, samt Rum för 2 a 3 Wagnar. DA 1771, nr 77, s. 3. Mycket smutsiga hästar putsas lämpligast på stallgården. Wrangel HbHästv. 50 (1884). Vid eldsvådan 1702 var väl stallmästaren afflyttad, efter han icke nämnes som kvarboende i stallgården. Annerstedt UUH II. 2: 353 (1909). Boningshuset bevarar sin prägel från den Geijerska tiden, och gården har ursprungligen, liksom de flesta äldre gårdar i staden, varit uppdelad i en mangård och en stallgård. Sjöbeck Uppl. 198 (1948). särsk. oeg., närmande sig l. övergående i bet.: folket l. personalen i en stallgård. Köket och stallgårn vet ju allting först, mest och bäst! Strindberg Bjälb. 89 (1909).
Ssgr: stallgårds-byggnad. om var särskild (l. sammanfattningen) av de byggnader som bildar en stallgård. En liten bostad .. stod att få, nemligen i akademiens stallgårdsbyggnad. Svanberg RedLefn. 655 (1882).
-manege. (†) (högre) hästdressyr l. ridkonst inövad på stallgård. Hjärne DagDrabbn. 145 (i handl. fr. 1804).
-tomt. tomt avsedd för l. bebyggd med stallgård. ArbogaTb. 4: 109 (1563). På södra sidan om Linköpingsvägen förfogade man över en stallgårdstomt. Helmfrid Holmen. 170 (1954). —
-GÖDNING, sbst.1 lant. jfr -göda. I Engeland .. äro stallgödningen och stall-oxar obekanta saker. Fischerström 2: 439 (1780). —
-GÖDSEL. (stall- 1775 osv. stalls- 1899) lant. jfr gödsel 3; jfr -rensning. SamlRönLandtbr. 1: 21 (1775).
(6 d) -HERRE. [jfr t. stallherr] (förr) (titel för) person som i större samhälle (stad) hade i uppdrag att förestå Kungl. Maj:ts stallstat. Henel 1729 279 (1730; om rådman i Stralsund). —
-HOSTA. veter. hosta hos husdjur, uppkommen i stall; särsk. om rethosta förorsakad av allergi l. infektion i övre luftvägarna (som kan uppkomma om djuren äter mögelangripet stråfoder). Bohm Husdj. 8 (1902). —
-HUND. (stall- 1591—1893. stalle- 1610) (†) hund som får uppehålla sig i stall; motsatt: jakthund. GripshR 1591, s. 23. —
(6 b) -HÅLLNING. hållande av hästar på stall; förr, särsk. konkretare, om sammanfattningen av hästar som hålls på stall. H:r Baneren hadhe sitt stoora medhföllje här j Giötthery en heel vecka, med 38 hästar. En lada höö åths upp för S. Michaelis tijdh aff then stallhålldningen. VDAkt. 1678, nr 25. —
(6 (b)) -HÄST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -djur; särsk. om (finare) rid- l. vagnshäst. 3SthmTb. 2: 98 (1597). HovförtärSthm 1772, s. 3710. —
-INREDNING~020. särsk. konkret; jfr inreda I a slutet. Wrangel HbHästv. 146 (1884). SFS 1920, s. 75. —
-INRÄTTNING~020. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) särsk. konkret: stall. Crusenstolpe Mor. 2: 275 (1840). Wrangel TessPal. 21 (1912). —
(6 d) -INSTITUTION. (numera föga br.) om stall (särsk. med tanke på den verksamhet som där bedrivs); jfr institution 3. BtRiksdP 1904, 8Hufvudtit. s. 128. Som stallinstitutionen nu låg alldeles nere, hade man tillåtit studenterna att inrätta en komediantteater i västra flygeln (av stallbyggnaden). Annerstedt UUH II. 2: 346 (1909). —
-INVENTARIUM. särsk. (vard., skämts.) bildl., om person som arbetat så länge i ett stall att han liksom hör till stallet; jfr inventarium 5 slutet. Det gamla beskedliga, smått fördruckna stallinventariet Jöns Påhlsson. SvLittH 2: 279 (1919). —
-JACKA. [jfr t. stalljacke] (numera bl. tillf.) jfr -rock. KrigVAT 1852, s. 631. TySvOrdb. 2238 (1932). —
(6 d) -JUNKARE. (†) (titel för) högre tjänsteman vid större stall. Rudbeckius Dagb. 62 (c. 1624). Serenius Xx 4 a (1734). —
-KAMMARE. (förr) mindre rum i stall; särsk. om sådant rum avsett ss. boningsrum för stalldräng o. d.; jfr kammare, sbst.2 2 a, o. c. GripshR 1620. Under söndagarna på sommaren .. hade drängarna på Nybacken en fredad stund inne i stallkammarn. Moberg Utvandr. 67 (1949). —
-KAMRAT.
1) till 6, om husdjur (särsk. häst) sett i relation till ett l. flera andra från samma stall; särsk. (sport.) till 6 d β. Oxar eller Kor som hafwa felaktige horn, äro altid skygge och rädde .. Deras feghet och räddhåga, som förmärkes af den andra Boskapen, är orsaken at de så ofta blifwa jagade och stångade af sine stallcamerater. Fischerström 2: 421 (1780). Wrangel HbHästv. 169 (1885; om häst). Dennes (dvs. hästen Phileas Foggs) stallkamrat Pargeter klarade tredjepriset slagen med en längd av vinnaren. DN(A) 31/8 1964, s. 21.
-KARL. (stall- 1809 osv. stalls- 1921)
1) till 6 (d): karl (se d. o. 1 f) som arbetar i stall (särsk. med uppgift att sköta o. fodra hästarna). Ehrengranat Hasl. 18 (1809). Wrangel HbHästv. 45 (1884).
2) till 9: karl som arbetar i stall; särsk. om järnvägs- o. spårvägstjänsteman. PT 1909, nr 25 A, s. 2. YrkesförtArbFörmedl. 27 (1936; om järnvägstjänsteman). —
-KLÖV. veter. lång, spetsig, ofta i spetsen krökt l. uppåtböjd klöv (som kan anträffas hos (illa skött) stallfodrat djur); i sht i pl. LB V. 2: 171 (1909). —
(6 (d)) -KNEKT. [jfr t. stallknecht] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om hästskötare kunnig i ridning (ofta åtföljande hans husbonde på dennes ridturer); jfr -dräng 1, -karl 1 o. knekt 1. BoupptSthm 1667, s. 1138. Den femåriga pojken kom ridande på sin lilla ponny, som stallknekten ledde vid betslet. Siwertz Tråd. 91 (1957). —
-KNUT. (stall- 1596 osv. stalls- 1887—1913) jfr knut, sbst.1 3. 3SthmTb. 2: 62 (1596: stalknuter). —
(8 a) -KOMPIS. (vard.) sport. jfr -kamrat 2. (Tävlingscyklisten) Bernard Hinault vann (cykelloppet Tour de France) före Sven-Åkes stallkompis, holländaren Joop Zoetemelk. Idrottsboken 1979, s. 136. —
-KOMPLEX.
2) (numera bl. tillf.) till 9, om lokstall med tillhörande vändskiva, spår o. d. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 157. —
-KORG. (förr) korg i stallet med l. för hackelse l. foder åt en l. flera hästar. BoupptVäxjö 1847. Klint (1906). —
-KOSTYM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) klädedräkt avsedd att användas vid stallarbete. Tigerhielm 28 (1880). Wrangel HbHästv. 574 (1885). —
-KURAGE. (†) = -mod; äv. bildl. Hästen .. får hoppa och skutta tills det af stillaståendet fostrade stallkuraget är slut. Wrangel HbHästv. 76 (1884). Melander Långtur 68 (1896; bildl.). —
-KVAST. (stall- 1633 osv. stalls- 1889) jfr kvast 2 a; äv. bildl., ss. nedsättande beteckning för person. VRP 1633, s. 501. ”Men den andre då?” frågade den äldre pince-nezprydde herrn, som erhållit binamnet ”stallsqvasten”, är det doktor Hjelms efterträdare månne?” Pereswetoff-Morath Kadettm. 146 (1889). —
-KÅT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr kåt 1 b o. -modig. Enström Gråbacka 212 (1929). —
-LADA. (†) foderlada till stall. Trolle-Bonde Hesselby 95 (i handl. fr. 1689). PT 1900, nr 255, s. 1. —
-LADUGÅRD. (föga br.) stall (ss. fristående byggnad); jfr ladugård 3. Sundén AllmogelVg. 17 (1903). —
(8 a) -LEDNING. i sht sport. särsk. konkret, om person l. (vanl.) en grupp personer som leder ett stall. När det gäller segerherren Ove Andersson tar stalledningen hos Renault Alpine så att säga en tävling i taget. SvD 30/1 1971, s. 26. —
-LIDER. (stall- 1681 osv. stalls- 1909—1914) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) Verelius 158 (1681). —
-LYKTA. (stall- c. 1817 osv. stalls- 1825—1914) (i sht förr) om täckt, icke brandfarlig lykta (urspr. l. eg. avsedd att användas vid gående till l. vistande i stall). Weste FörslSAOB 597 (c. 1817). Martinson Kap 95 (1933). —
(6 d) -LÄRLING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid större stall l. stuteri o. d.: yngling som utbildades i hästvård o. hästskötsel o. d. SFS 1872, nr 74, s. 8. —
(6 (d)) -MAN. man som arbetar i stall (särsk. med uppgift att sköta hästar); särsk. om sådan man anställd av travsällskap o. d. SvD(A) 1958, nr 342, s. 3. —
(6, 9) -MATERIEL. materiel som behövs för verksamheten i ett stall; särsk. till 6. HbRödStjärn. 28 (1932). —
-MOD. (i sht hippol.) om ysterhet l. levnadslust l. ostyrighet som utmärker häst, då den kommer ut efter att ha stått länge i stall. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 44 (1836). Tidigt på morgonen inspektionsdagen (hade) hästarna ridits en timme så att allt stallmod var borta. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 80 (1929). Stundom visar hästen s.k. ”stallmod”, vilket oftast endast är en glädjeyttring. HbRödStjärn. 58 (1932). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om ysterhet l. iver l. otålighet o. d. hos person. Balck Idr. 1: 352 (1886). —
-MÄSTARE~020. [fsv. stalmästare; jfr mlt. stalmester, t. stallmeister]
1) till 6 d: (titel för) person med uppgift att förestå ett större stall; särsk. om (förnäm) person som förestår ett stall tillhörigt en furste l. adelsman o. d. (särsk. i uttr. förste stallmästare, den förnämste av en furstes osv. stallmästare); förr äv. bl. ss. titel vid hovet utan motsv. ämbete; utom i ssgrna hov-, över-hov-stallmästare numera nästan bl. i skildring av ä. förh. VaruhusR 1540. Dedt behöffues och j Rijket een Stallmästare, hwilkens Embete är försöria och föreståå Konungens Stall, medh altt huadh därtill hörer. Stiernman Riksd. 901 (1634). När härren icke ähr tillstädes äller någon stallmästare, Så måste (gårdsfogden) .. hafwa öga på Stalldrängerna att the troligen och wäl umgås mäd hästarna och thet foder som the .. under händer haffwa. Rosenhane Oec. 28 (1662). Öfvan på Vagnshästarnes Stall bor den ena stallmästaren .. Öster om .. slottet är ett stort hus för den andra Stallmästaren, Beridarena och den öfriga stallstaten att bo uti. Ferrner ResEur. 27 (1758). Ingen torde hafva så stort inflytande öfver .. (hertig Karl) som Ruuth, alltifrån den tid då han var hans förste stallmästare. Bonde (o. Klercker) HedvElChDagb. 3: 469 (1907). Harlock (1944; vid stuteri). SvStatskal. 1951, s. 72 (titel). jfr riks-, under-, över-stallmästare. särsk. oeg. l. bildl., om chef för ämbetsverk o. d. Ännu vet man ingen ting om .. hvilken som skall blifva Stallmästare i HofRätten. JMStiernstolpe (1826) i 3SAH LVI. 3: 22.
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 6 d: person som yrkesmässigt sysslar med skolridning, ridlärare; särsk. om (titel för) befattningshavare vid kavalleri- o. artilleriregementen som omhänderhade utbildningen av remonterna o. undervisade befäl av olika grader i ridning. Rudbeck Bref 42 (1666). (Motion väcks om statsanslag) såsom löner åt 2:ne Stallmästare .. vid Strömsholms (och) .. Ottenby Stuterier för att gifva unga Kavalleri-Officerare undervisning uti ridkonsten. AdP 1850—51, 2: 191. SvStatskal. 1947, s. 762 (vid Uppsala universitet). jfr regements-stallmästare.
4) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 9: chef för ett stall. Johnson Slutsp. 308 (1937; vid lokomotivstall).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): stallmästar-, äv. stallmästare-befattning. till -mästare 1, 2, 4. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-beställning. till -mästare 1, 2, 4; jfr beställning 1 a β, γ' o. -mästar-befattning. TjReglArm. 1889, Bil. s. 107.
-elev. till -mästare 2; jfr elev 2. SFS 1876, nr 18, s. 3. Kurs för stallmästare- och beridareelever. RidskStrömsholm 369 (1918).
-gåva. (i fråga om förh. på 1500-talet i Finl.) i pl., om pålaga som av allmogen skulle utgöras till stallmästaren på Nyslott. till -mästare 1. HFinlH 3: 248 (1555).
-piska. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -mästare 2: piska med lång läderrem som brukades vid hästars inridning, dressyrpiska. SvTyHlex. (1851). 3NF 4: 874 (1925).
-skrivare. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -mästare 1: skrivare anställd hos stallmästare med uppgift att föra stallets o. stallstatens räkenskaper. KlädkamRSthm 1586 A, s. 38 a. Därs. s. 68 b.
-vetenskap. till -mästare 2: vetenskap omfattande dressering, ridkonst (se d. o. 1), hästens anatomi o. d. KrigVAH 1830, s. 94. Därs. s. 115.
-MÄSTARINNA. [avledn. av -mästare] (†) hustru till l. änka efter stallmästare. CAEhrensvärd Brev 2: 281 (1799). —
-MÄSTERI. [avledn. av -mästare; jfr t. stallmeisterei] (†) om verksamheten l. yrket att vara ridlärare. Fürst Florman 30 (1899). —
-MÄSTRERA. [avledn. av -mästare] (†) i uttr. stallmästrera med sin häst, lära l. tvinga sin häst att lyda (tygeln o. sporren) likt en ”stallmästare” l. på en ”stallmästares” manér. KrigVAH 1823, s. 16. —
(6 d) -OFFICER. vid kavalleri (förr äv. artilleri): officer med uppgift att förestå stallet; jfr -befäl. TjReglArm. 1889, s. 335. —
-OVANA~020. jfr ovana 2. En af hästens svåraste stallovanor är: Krubbitning. Wrangel HbHästv. 155 (1884). —
(6 (b)) -OXE. [jfr t. stallochse] (i sht i skildring av ä. förh.) om oxe som hålles o. utfodras på stall för att gödas, gödoxe; äv. om sådan gödd oxe; särsk. (om ä. förh.) om foderoxe. GripshR 1555, s. 45 b. Stor betydelse fick exporten av stalloxar (under medeltiden). SvUppslB 20: 518 (1934). Salje NattBröd. 19 (1968; om förh. c. 1700).
-penningar, pl. särsk. (om ä. förh.) om pengar erlagda ss. lösen för befrielse från skyldighet att fodra stalloxe. LMil. 2: 88 (1687). —
-PELLE.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om stallgumse; jfr pelle, sbst.1 2. Wallenberg (SVS) 1: 186 (1771).
2) [sannol. bildl. anv. av 1] (†) ss. nedsättande personbeteckning, använt om l. (i sht) i tilltal till person. Grubb 872 (1665). Iag rasar af förtret, är will och galn af harm. (till Pijgan) din förbannade åsna, iag tror du är galn med alfware, Munsiör Simon, du stallpelle, iag tror I ären alle rasande, at tractera så en ärlig Karl med qwastkäpsslängar. Gyllenborg Vill. 79 (1721). —
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. [jfr t. stallgeld]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) pengar utgörande avgift för hyra av stall l. stallplats. Linc. Vu 1 b (1640). (T.) Stall-Geld .. (sv.) stall-penningar, som betalas för hästar eller oxar, när the hållas på främmande stall. Lind 1: 1457 (1749).
2) (föga br.) om (dricks)pengar l. avgift som ges till stallkarl som leder fram o. har hand om hingst vid betäckning. THästv. 1870, s. 80. Språngafgift 30 kr. samt 1 kr. i stallpengar. SträngnT 1918, nr 59, s. 4. —
-PERSEDEL. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) vid kavalleri (förr äv. artilleri): persedel (se d. o. 5 a) tillhörande stall l. stallpersonals utrustning. SFS 1832, s. 446. Meyerson VapArboga 45 (1939). —
(6, 8 a, 9) -PERSONAL. personal anställd vid stall.
-PISKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) piska (se piska, sbst.1 1) med minst 1 m långt skaft, använd i stall vid dressyr o. d. Man tuktar .. (hästen) med sporrar, spö och stallpiskan. Ungern-Sternberg Bourgelat 65 (1752). —
-PLATS. särsk.: plats l. utrymme i stall. Utbjudes hyra. Stallplats för en häst äfvensom rymlig plats för åkdon, i ett privat stall inom broarne. AB 1865, nr 258, s. 4. —
(6 (d)) -POJKE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) yngling som tjänstgör som hjälpreda i (större) stall; jfr -gosse. 2SthmTb. 7: 77 (1584). —
(6 d) -POST. särsk. vid kavalleri (förr äv. vid artilleri): post (se post, sbst.2 6) med uppgift att hålla vakt i stall. SoldIHäst. 1938, s. 31. ArtillRegl. 1940, 2: 213. —
-PROV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10859). [jfr t. stallprobe] (förr) om ett vid misstanke om mjölkförfalskning o. d. under kontroll företaget mjölkprov osv. i stallet l. ladugården avsett att tjäna till jämförelse med ett under andra förhållanden uttaget kontrollprov, samlingsprov; jfr prov 5 c. TT 1880, s. 77. —
-REKVISITA, pl. (förr) jfr rekvisitum 1 a o. -redskap. Annerstedt UUH II. 2: 351 (1909). Därs. 353. —
(9) -REVISION. (†) om (av nödvändiga reparationer o. d. åtföljd) teknisk kontroll av järnvägsvagn o. d. (som utföres i stall). Lokomotivets olika delar skola å vissa bestämda tider undersökas (s. k. stallrevision). Lundberg Lok. 284 (1902).
Ssg (†): stallrevisions-bok. bok vari antecknas tiden för utförd stallrevision o. vad denna omfattat. SJ 3: 315 (1906). —
(4) -RING. (stalla- 1873) [av fvn. stallahringr] (numera bl. tillf.) om helig ring som låg på altaret i fornnordiskt gudahov o. vid vilken bindande ed svors o. som fick bäras på armen av goden, häradets offerpräst, politiska ledare o. rättsvårdare (ss. tecken på hans värdighet). Lönnberg Ragnf. 87 (1873). —
-ROCK. (grov) arbetsrock avsedd att användas vid arbete i stall (särsk. vid ryktning o. annan skötsel av häst); jfr rykt-rock. DA 1771, nr 122, s. 3. Elevs klädsel (vid deltagande i hästvårdskurs) utgöres lämpligen av s. k. overall eller stallrock, mjuk hatt eller mössa samt grova skodon (kängor eller stövlar). HbRödStjärn. 82 (1932). —
-RUM. (stall- 1543 osv. stalle- 1625—1773) [fsv. stalrum; jfr t. stallraum]
1) plats l. utrymme (att ställa häst (l. annat husdjur) på) i stall; vanl. om (betald) plats osv. i främmande stall för tillfällig l. kortare tids vistelse för häst; stundom liktydigt med: spilta; jfr rum, sbst.3 1; i äldre språkprov stundom svårt att skilja från 2. SvForns. 2: 180. G1R 16: 295 (1544). Utbjudes att hyra: Stallrum för fyra hästar. LdVBl. 1841, nr 22, s. 3. Rekvisitionsskrivelse (för krigsmaktens behov bör) innehålla bland andra följande uppgifter, nämligen .. antal hästar eller andra djur, åt vilka stallrum bör beredas. SFS 1951, s. 512. Stallrum (dvs.) utrymme i stall, spilta. IllSvOrdb. (1964).
2) om (byggnad o. d. använd ss. l. inrättad till) stall (jfr rum, sbst.3 12); numera bl. ngn gg om sådan byggnads inre betraktat ss. ett rum (se rum, sbst.3 9); jfr 1. G1R 15: 140 (1543). Thesslikest haffwer och för:de Lasse Heliesson köpt ett tompte stycke till stallrwm. GävleTb. 6 (1573). Det måste .. vara angeläget, att för stallet välja ett så fritt läge som möjligt. Derigenom vinnes .. att det inre stallrummets nivå kan höjas öfver den kringliggande terrängen. Wrangel HbHästv. 86 (1884).
3) (numera föga br.) till 9; särsk. i lokomotivstall: plats för uppställning, rengöring o. tillsyn o. d. av lokomotiv (efter användning). Till venster (på tidtabellen) är uppgift på antal vattentorn, kolbodar och stallrum för lokomotiv. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 205 (1880). SD 1900, nr 596, s. 3.
-RÄCKA. (numera bl. mera tillf.) räcka av stall l. räcka utgörande stall; jfr räcka, sbst.1 II 4 a. Linné Sk. 254 (1751). —
(6 d) -RÄKENSKAP~002, äv. ~200. (i sht förr) räkenskap (se d. o. 1 b, c) gällande ett större stall. SAOBKällförtSuppl. 163 (1975). —
(6, 9) -SAK. (numera bl. tillf.) sak (se sak, sbst. 11) som hör till l. används i stall; i sht i pl.; särsk. till 6. RP 3: 81 (1633). —
-SKOLA. (numera föga br.) vid stuteri l. hingstdepå: skola (se skola, sbst.2 2) för utbildning i hästskötsel, ridning, stalltjänst o. d. SFS 1872, nr 74, s. 8. Därs. 1923, s. 760. —
(6 d) -SKRIVARE. [jfr t. stallschreiber] (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid en stallstat l. större stall anställd skrivare med uppgift att föra stallets räkenskaper o. d. KlädkamRSthm 1610 A, s. 58 b. —
(6 d) -SKRÄDDARE. (förr) vid stallstat l. större stall anställd skräddare. KlädkamRSthm 1658, s. 8. —
(6 (d)) -SKÖTARE. manlig person som har till yrke l. åliggande att sköta ett stall, särskilt dess hästar, hästskötare. LAHT 1908, s. 39. —
-SKÖTSEL.
2) om planmässig uppfödning o. skötsel av husdjur l. metoden att planmässigt uppföda osv. husdjur gm stallfodring; motsatt: betesskötsel. Fatab. 1967, s. 203. —
-SMAK. lant. om smak av stall, som mjölk l. smör får vid bristande stallhygien; jfr ladugårds-smak. Grotenfelt Mejerih. 147 (1886). —
-SOPARE. (förr) person som hade till yrke l. åliggande att hålla rent i stall. Han blir konungens stallsopare. FinlSvFolkd. I A 1: 504 (1917). —
-SPILTA.
2) [jfr t. stallbaum] (†) om bom l. stång i stall avsedd för l. använd till bindande av häst (jfr -påle); äv. om i spilta fastgjord bom osv. för att skilja två hästar åt. (Sv.) Stallspilta (lat.) vacerra. Wollimhaus Ind. (1652). (Sv.) Stall-spilta el. träd, (t.) Stallbaum. Heinrich (1814). —
-SPILTRA, r. l. f. (äv. -ll-) [senare leden ombildn. av spilta, sbst., l. samhörigt med spilter, sbst.1] (†) = -spilta. Wollimhaus Syll. (1649; under vacerra). Schenberg (1747; under vacerra). —
(9) -SPÅR. järnv. järnvägsspår i lokomotivstall, ledande ut till vändskiva. BtRiksdP 1897, 6Hufvudtit. s. 80. Johnson Slutsp. 304 (1937). —
(6 d) -STAT. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
1) sammanfattande beteckning för (organisationen av) den fast anställda personalen, hästbesättningen o. materielen o. d. vid ett större, i sht ett furstligt stall; vanl. i sg. best.; jfr -betjäning; stundom svårt att skilja från 2. Kongzängerne skole .. tillslåes Hennes Maij:tz stallstat. RP 6: 237 (1636). Stallstaten N:o 1 (Stockholm) utgjorde, innan den i Juni 1700 gick i fält, 39 befälspersoner, 208 kuskar .. och 780 draghästar. Holmberg Artill. 4: 212 (1886). (Arrendatorn av Ultuna kungsladugård) skulle blott behöva leverera 150 lass hö årligen under 3 år till konungens stallstat. LAHT 1933, s. 582. jfr artilleri-, riks-stallstat(en). särsk. (numera bl. tillf.) i inskränktare anv., med tanke enbart på personalen. Lundberg Paulson Erasmus 181 (1728).
2) om budget l. organisationsplan o. d. för en stallstat (i bet. 1) l. förteckning (över löneförmåner o. d.) på ett stalls personal; äv. om till en stallstat (i bet. 1) anslagna medel; stundom svårt att skilja från 1. Opfordrades Cammarrådh medh stallstaten, hvilcken öffversågs. RP 5: 353 (1635). KrigsmSH 1803, s. 72 (om förteckning över stallpersonals löneförmåner). Stallstat .. (dvs.) Stat för dess (dvs. stallbetjäningens) aflöning och beklädning, för hästarnas underhåll m. m. Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssg: stallstats-betjänt. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -stat 1: tjänare l. ämbetsman (av lägre rang) i tjänst vid stallstat. MRullaArtillSthm 29/4 1680. —
-STRÖ. lant. om strö (torvströ, halm l. sågspån o. d.) som används (l. av det slag som används) i stall (l. ladugård), äv. om nyttjat, med djurens urin (o. gödsel) blandat sådant strö (använt ss. gödsel). Öfver jordytan (där potatisen är satt) bör läggas ett lager stallströ. Strindberg Blomst. 128 (1888). Jönsson Gagnv. 404 (1910; om torvströ). Stallströ efter c:a 100 hästar finnes att avhämta. Östergren (cit. fr. 1917). —
-SVALE. (stall- 1896 osv. stalls- 1693) om i stallbyggnad inbyggd svale (fungerande ss. förrum till stallet). OfferdalKArk. N II 1, s. 33 (1693). Lindström Österhus 197 (1952). —
(6 (d)) -SVEN. (stall- 1525 osv. stalls- 1543) [fsv. stalsven] (numera bl. i skildring av ä. förh.) yngling som arbetade i stall (särsk. med uppgift att sköta o. fodra hästarna); särsk. om (adlig) yngling anställd vid ett större o. förnämare (i sht konungens) stall; äv. ss. tillnamn. OPetri Tb. 54 (1525). Konung Swerker (blev) slaghen aff sin stalswen om Jwla nat .. thå han skulle fara til Ottosong. Dens. Kr. 60 (c. 1540). Rig 1963, s. 57. —
-SYSTER, se d. o. —
(6 d β) -TIPS. eg.: förhandstips från kapplöpningsstall o. d. angående tävlande hästars (form o.) vinstchans; vanl. bildl.: av en initierad person lämnat inofficiellt l. förtroligt förhandstips (om vad som skall ske l. vad man bör göra osv.). (S. Hedin) ansågs sitta inne med stalltips från Ryssland, eftersom han när som helst kunde få audiens hos tsaren. DN(A) 31/7 1965, s. 3. BonnierSvOrdb. (1980). —
(6, 9) -TJÄNST. särsk. till 6: tjänst(göring) som innebär stallarbete; äv.: befattning l. anställning vid stall. KrigVAT 1845, s. 389. För utbildande af dugliga hästskötare har Östgötasällskapet .. anordnat åt 4 lärlingar en ettårig stalltjenst vid tre egendomar. LAHT 1887, s. 331.
(6 d) -TJÄNSTEMAN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tjänsteman anställd vid större o. förnämare stall. Annerstedt UUH II. 1: 125 (1908). —
-TRUMMA. (förr) trumma som man slog på för att samla betande hästar till utfodring. Hagström Herdam. 2: 420 (1898). —
-TYG. (†) vad som hör till ett stalls utrustning; jfr -persedel, -sak. KlädkamRSthm 1629 A, s. 10 b. Därs. 1654, s. 319. —
-TÄCKE. (numera mindre br.) hästtäcke som användes på häst i stallet (särsk. vintertid). Nordforss (1805). 2NF 30: 730 (1920). —
(6 d) -UNDERBEFÄL~0002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid kavalleri o. artilleri: underbefäl lydande under stallofficer. Spak HbFältartill. 93 (1873). —
(6 d) -UNDEROFFICER~00102. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -underbefäl. Blanche Tafl. 280 (1842, 1845). Stallu(nder)off(iceren) åligger .. att avdela stallpost och övervaka dennes tjänstgöring. ArtillRegl. 1940, 2: 212. —
-UTFODRA~020, -ing. lant. = -fodra. Anläggningar af klöfver-land (anses) .. vid stall-utfodring .. (vara) alldeles nödvändiga. EconA 1807, nov. s. 63. Ymer 1940, s. 37.
(6, 9) -UTRYMME~020. jfr -plats. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 145 (för lokomotiv). I den mån läget medger, förlägges trupp med hästar inom områden med goda stallutrymmen och vattningsställen. ArtillRegl. 1940, 2: 68. —
-VAGN. (†) med borttagbara säten försedd, öppen, av stallpersonal använd (korg)vagn avsedd för transport av gods l. personer; jfr holsteiner-, jut-, medevi-vagn. HusgKamRSthm 1751 B, s. 552. Win och Wattns hämtande .. med En Stallwagn. HovförtärSthm 1759, s. 1311. Skiuts penningar för 18 st. Åkarehästar som utkommo ifrån staden till Tyska botten med tomma stallwagnar till flÿttningen. Därs. 1763, s. 3210. Kl: 12 eller half Ett äro vi altid klädda. Då hämtas vi af en stallvagn upp på slottet. Kellgren (SVS) 6: 136 (1784). Crusenstolpe Mor. 6: 288 (1844). —
(6 d, 9) -VAKT. (stall- 1793 osv. stalls- 1903)
1) [jfr t. stallwache] vakthållning l. vakttjänstgöring (under begränsad tid) i stall; särsk. till 6 d, om sådan vakthållning osv. vid kavalleri (förr äv. artilleri). Palmstjerna Snapph. 1: 178 (1831). På eftermiddagen var vi (dvs. beväringar vid Kronprinsens husarregemente på 1890-talet) i allmänhet lediga, om vi inte hade stallvakt .. Under natten låg man då i en spilta för att passa hästarna och se till att de inte slet sig och ställde till oreda. Henning HbgMinn. 2: 31 (1953).
2) person som går stallvakt (i bet. 1); särsk. till 6 d, om sådan person vid kavalleri (förr äv. artilleri). DA 1793, nr 122, s. 3 (vid kungligt stall). TjReglArm. 1858, 2: 186 (vid militärt stall). LD 1906, nr 167, s. 2 (vid järnväg). Jag frågade den hygglige stallvakten, som efterträtt grevens legendariske engelske jockej, mr Harry, vilka som var grannar, vilka som tillhörde närmaste umgänget. DN(A) 13/12 1963, s. 48.
Ssg (till -vakt 1, 2): stallvakts-chef. chef för stallvakten vid kavalleris (förr äv. artilleris) stall. SoldIHäst. 1938, s. 32. —
(6 d) -VAKTARE. (†) person som har som yrke l. till åliggande att vakta (hästarna i ett) stall; anträffat bl. ss. tillnamn. Han hade sålt och vplåthet sin gård, liggiendes på Millen gathan millen Jöns stalluachteres och Matz tÿnnebinderes gårder åt Sander Nielszon skreddere för — 150 dal(er). 3SthmTb. 9: 414 (1617). —
-VANNA. (numera föga br.) i stall använd vanna (för rensande av fodersäd). Dalin (1854). SvTyHlex. (1872). —
-VÄRME.
1) värme i stall; jfr -temperatur. Allt som ökar djurens törst, ss. hög stallvärme .. bör undvikas. Juhlin-Dannfelt 445 (1886).
2) om den överloppsvärme som alstras av djur i större stall o. som anslutes till en värmepump o. användes till uppvärmning av närliggande bostadshus. Västerbotten 1983, nr 1, s. 9. —
-ÄNG. särsk. (om ä. förh.) till 6 d, benämning på kronan tillhörig o. nära stallet belägen äng som uppodlades med vallväxter o. användes till bete åt kronohästarna. Hwar och en af (allmogen) .. må weta huru många dagswärken han är skyldig at utgiöra, hwilket äfwen wid alla Kongs och Stall-ängars bärgande bör i akt tagas och efterlefwas. ResolAllmBesvär 1743, s. E 2 b. Konungen .. kunde (ej) utan Ständers samtycke sälja en stalläng eller den minsta bland kronans lägenheter. BL 22: 276 (1855). Kungsgårdar och kungsladugårdar med därtill lydande hemman och lägenheter, kronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stallängar samt laxfisken och andra kronans fisken .. må Konungen icke utan riksdagens samtycke .. kronan avhända. SFS 1949, s. 1097. jfr hov-stall-äng.
B (numera bl. arkaiserande): STALLA-RING, se A.
C (numera bl. i vitter stil, i stalle-dräng): STALLE-DRÄNG, -HUND, -RUM, se A.
D (numera föga br.): STALLS-BACKE, -BETJÄNING, -BOTTEN, -BRO, -BYGGNAD, -DÖRR, -FODER, -GLUGG, -GOLV, -GUBBE, -GUMSE, -GÖDSEL, -KARL, -KNUT, -KVAST, -LIDER, -LUFT, -LYKTA, -RÄKNING, -SKULLE, -SVALE, -SVEN, -TAK, -TRÖSKEL, -VAKT, -VIND, -VÄGG, se A.
Spoiler title
Spoiler content