FOGNA, v., anträffat bl. i p. pf. fognad.
Etymologi
[sv. dial. (Västmanl.) fogna, ruttna, sannol. avledn. av ett ej påvisat adj. fogen, av ett äldre foen (jfr MOGEN av fsv. moin), motsv. isl. fúinn, rutten, o. besläktat med FUL]
(†) vissna, bokna. (T.) Welck .. (sv.) wisnad, wissen, slak, boknad, fognad. Lind 1: 1802 (1749).
SAOB
