publicerad: 1945
MOGEN mω3gen2, adj. -get; -gne, -gna; -gnare. adv. -GET; förr äv. MOGOT, adj.
Ordformer
Etymologi
[fsv. moin, moghin, motsv. ä. d. moen, d. moden, nor. dial. moen, mogen; trol. urspr. p. pf. av ett verb motsv. sv. dial. mo sig, mogna, nor. dial. moa, göra mör, isl. móask, smälta, med g utvecklat mellan vokalerna på samma sätt som i KNOGE, LOGE, sbst.1, TROGEN m. fl.; jfr KORN-MOGE(N)]
1) om frukt, frö, säd o. d.: fullt utvecklad, färdig (att skördas l. användas l. förtäras o. d.); äv. om skörd, sädesåker o. d. Mogna äpplen, päron, apelsiner, bär. Rågen, havren, säden är mogen (för skörd l. att skördas). Mark. 4: 29 (NT 1526). Hösta mädhan Rogen är mogen. Grubb 371 (1665). Väl mogna och rensade lingon. Warg 635 (1755). Tom .. sprang genom en mogen Rågåker. Ekelund Fielding 121 (1765). Hårdt mogen, maskintröskad hafre och timotej. 2NF 31: 171 (1920). — jfr BRÅD-, FULL-, GUL-, HALV-, O-, ÖVER-MOGEN m. fl. — särsk. i jämförelse l. (i vitter stil) bildl. (jfr 2). Falla som en mogen frukt i ngns händer. Tegnér (WB) 1: 98 (1806). Spräng af, herr adjutant, vår skörd är mogen. Runeberg 2: 118 (1846). Se, hur solen, röd och mogen, / kryper skyndsamt bakom skogen! Lybeck Dikt. 1: 27 (1890).
2) allmännare o. bildl.: fullt l. väl utvecklad l. utbildad, som närmat sig l. nått sin fullbordan l. fulländning l. fulla (naturliga) utveckling, som är färdig (för användning o. d.); särsk.
a) om (kroppsdel l. beståndsdel o. d. hos) människa l. djur: fullt utvuxen, fullvuxen, som är i sin fulla kraft; numera nästan bl. (se dock γ) dels om människokropp (i sht kvinnokropp): som är fullt (o. väl) utvecklad med avs. på sina könskaraktärer, dels om kvinnobarm: fullt (o. väl) utvecklad, fyllig, dels (ngn gg) om hårfläta: fyllig, rik. En mogen barm. Bergv. 1: 36 (1582: mogne Drängar). Juhlin-Dannfelt 125 (1886; om kött hos slaktdjur). Mogna, tunga, sälla flätor. Hallström LegDr. 41 (1908). Hennes kropp var ung .. och mogen på samma gång. Siwertz Låg. 42 (1932). jfr KÖNS-MOGEN. särsk.
α) (numera knappast br.) om kvinna: manbar; giftasvuxen; jfr 5. Moogen Möö är ond at wachta. Grubb 531 (1665). Sundén (1887).
β) (†) om foster l. fosterdel: fullt utbildad, fullgången. Acrel Sår 213 (1745). Händer och fötter (på det nyfödda barnet) hade mogna naglar. HdlCollMed. 27/11 1747.
γ) om rom l. mjölke hos fisk: fullt utvecklad o. befruktningsduglig; om fisk: som har fullt utvecklad rom l. mjölke, lekfärdig. Stor, mogen sill med rom och mjölke. HSillfBohusl. 65 (1832). Mogen rom. Lilljeborg Fisk. 1: 192 (1881).
b) om böld, var o. d.; förr äv. om sår. BOlavi 114 b (1578; om svulst). När en Warug bolda vtbolnar, warder han kallat ett moget Såår. Schroderus Comenius 315 (1639). Färgen på ett moget blåmärke. Fogelqvist ResRot 64 (1926).
c) med. om starr. VetAH 1757, s. 112. Man kallar starren för ”mogen”, då linsen ser helt och hållet grumlad ut. Berg Ögat 91 (1929).
d) (i sht i fackspr.) om virke från äldre träd med övervägande kärnved o. föga splintved: hård o. varaktig; om skog l. träd o. d.: som (med avs. på ålder, dimension o. kvalitet) nått full utveckling; färdig att avvärkas, huggfärdig. VgFmT I. 10: 94 (1586). Sågat timmer af mogen skog. LBÄ 11—13: 64 (1798).
e) om matvaror, drycker o. d. som kräva en viss tids lagring l. behandling för att bli användbara; särsk. dels om ost: färdigjäst, (tillräckligt) lagrad, dels om jästa drycker: som jäst färdig o. uppnått full styrka o. fyllighet; förr äv. om deg: färdigjäst. Stagnell Banquer. 1 (1753; om vin). Fischerström 3: 420 (1787; om deg). LdVBl. 1890, nr 134, s. 1 (om ost). SvD(A) 1923, nr 159, s. 10 (om ansjovis). jfr KÄRN-MOGEN.
f) lant. om gödsel, kompost, torv o. d.: färdigjäst; förmultnad. VetAH 1777, s. 174 (om kärr). 2UB 4: 68 (1899; om kompost). SD(L) 1902, nr 544, s. 4 (om mossar).
g) (†) om bärgart, mineral, metall o. d. enl. den äldre uppfattningen att dessa småningom utvecklades i jorden till större fulländning o. ädelhet. En mogen Malm. Hiärne Suurbr. 126 (1680). Rinman (1789; om asbest).
i) geol. om jordytans profil, erosion, flod o. d.: som befinner sig i ett långt framskridet utvecklingsstadium, varför ytan är utjämnad o. långsamt sluttande. En vid, mogen dal. Ymer 1908, s. 284. Mogna floder. SvGeogrÅb. 1927, s. 211.
j) (i vitter stil) om dag, årstid o. d.: som nått sin kulmen, som står i sitt flor. Atterbom SDikt. 2: 16 (1810, 1838). (Fritiof) stod emellan brödren (dvs. Helge o. Halvdan) som Dag står mogen / emellan rosig Morgon och Natt i skogen. Tegnér (WB) 5: 13 (1825). Nu är sommarn mogen. Forsslund Arb. 93 (1902).
3) (skämts.) om kvinna: icke längre ung, medelålders, bedagad; ofta äv. med tanke på fyllighet. (Åhörarinnorna) äro alla väl mogna, så du behöfver ej bli jalouse. Geijer Brev 195 (1815; i brev till fästmön). En ensam, redan något mogen herrgårdsfröken. Quennerstedt C12 2: 88 (1916).
4) (fullvuxen o.) väl utvecklad i andligt avseende, livserfaren, förståndig, klok, omdömesgill; äv. om förstånd, omdöme(sförmåga), uppfattning o. d.: väl utvecklad l. utbildad, som grundar sig på klokhet (o. kunskap l. livserfarenhet); förr äv. om hjärnan l. huvudet ss. säte för förståndet; äv. om tidsskede o. d.: präglad av andlig mognad osv. Een mogen och förståndigh Öfwerheet. SvRStBesl. 1604, s. A 3 b. En käck och mogen Hiärna. Brenner Dikt. 1: 217 (1706, 1713). K. Carl (IX) .. var sträng; men mogen och drifvande. Dalin Hist. III. 2: 543 (1762). Ett sundt och moget Omdöme. Bergklint MSam. 1: 225 (1781). Vid 1500-talets slut stod .. England som ett av de mognaste musikländerna i Europa. Norlind AMusH 227 (1920). Representanten för en äldre, mognare tid. Hallström Händ. 87 (1927). jfr BRÅD-, O-MOGEN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. mogen i studier, handel o. d., långt kommen; fullärd. BraheBrevväxl. II. 1: 113 (1658). Då vor' en ringa Konst, at bli' i Handel mogen. Frese VerldslD 61 (1717, 1726).
b) (i fråga om ä. förh.) pedag. utrustad med tillräcklig elementarbildning o. andlig mognad för att kunna tillgodogöra sig den akademiska undervisningen l. för att vinna inträde vid universitet l. andra högre utbildningsanstalter; som har tillräckliga kunskaper för att få godkänd avgångsexamen från gymnasiets högsta klass; jfr MOGENHETS-EXAMEN. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. D 4 b. För lärjunge, som blifvit mogen förklarad, utfärdas af rektor betyg. SFS 1895, nr 25, s. 8.
c) om insikter o. d., förr äv. om lärdom: grundlig, solid (o. väl smält); förr äv. om studier: långt framskriden (jfr a). Då suarade Paulinus, hans studier intet wara mogna. ConsAcAboP 5: 113 (1680). En mogen och grundelig lärdom. Skolordn. 1724, s. 12. Mogna .. insigter. 3SAH 2: 25 (1887).
d) om tanke, åskådning, yttrande, konstnärlig (i sht litterär) prestation o. d.: som vittnar om andlig mognad; väl genomtänkt; fullt utarbetad; i sht i sådana uttr. som mogen eftertanke l. moget övervägande l. mogen överläggning, förr äv. moget (väl)betänkande l. mognare beråd l. moget l. mogna råd, ävensom efter moget råd, efter grundlig(t) övertänkande l. rådplägning, med moget råd, med klokhet o. omtanke. Jag har moget övervägt saken. G1R 28: 499 (1558). Begyn ditt värk med mogit råd. Frese AndelD 62 (1726). Efter moget öfvervägande och rådgiörande. Lag 1734, Föret. s. 2. Chydenius 41 (1765: efter moget råd). Hans inträdestal, uppfyldt af träffande anmärkningar och mogna tankar. Wallin Vitt. 2: 318 (1811). Konstnärligt mogna dikter. Nordenstreng Gripenbg 66 (1921). En hemuppsats .., genomtänkt, mogen, välskriven. Swensson Willén 62 (1937).
e) om egenskap l. känsla o. d.: som (hyses av ngn med andlig mognad o. därför) vuxit sig stark l. blivit fast rotad; förr äv.: fulländad. Hvem förde dig i denna nöd? / Ditt fåvetts mogna skamlöshet. Thorild (Hans.) 1: 199 (1784). Vår (dvs. makarnas) vänskap ej för tiden räds, / Den blir blott mognare, som vi. Franzén Skald. 4: 409 (1832). Kärlek ren, .. vördnad mogen. Tegnér 2: 272 (1833). Hagberg Shaksp. 2: 305 (1847).
f) (†) om handling, åtgörande, företag, dygd, iver o. d.: grundad på erfarenhet o. klokhet; som utmärker en erfaren o. klok person. E. M:tt skall min ödmiuke mogne och rättrådige tiänst altid vara vederrede. AOxenstierna 2: 30 (1612). Vthi Hans F. N. S. hafwer funnets .. mogna och höga försteligh dygder. Gustaf II Adolf 98 (1622). Med mogen jfver. Frese VerldslD 137 (1714, 1726). Strömers .. mogna anstalter och oförtrutna bemödande. Ferrner ÅmVetA 1772, s. 43.
g) (†) om skäl l. orsak: välgrundad. Brenner Dikt. 1: 48 (1693, 1713). Hvad Sahl(ig) Svärfadren giort, har han hafft sina mogna raisoner till. VDAkt. 1731, nr 225. Salvius BrudGrafskr. 26 (1740, 1757).
5) om ålder l. skede i ngns liv: då ngn är fullvuxen l. lämnat den första ungdomen (förr äv. mannaåldern) bakom sig; i sht i sådana uttr. som mogen ålder, mogna år. Nepliga en menniskia j bland fyra eller sex hundradhe, kommer til moghen ålder så at hon kommer til siwttiyo eller ottatiyo åår. OPetri MenSkap. 42 (c. 1540). Tå .. (Jesus) kom til moghen ålder och war wid trettiyo åra gammal (så osv.). Därs. 70. Vid mognare år. Cavallin (1876). Hammarström Sportfiske 242 (1925; i fråga om fisk).
6) färdig l. lämpad för visst (angivet l. underförstått) ändamål l. viss uppgift o. d.; särsk. i uttr. mogen för, stundom äv. till ngt l. (till) att göra ngt. Saken är mogen för avgörande. Tiden är mogen (för ngt), tiden är inne. OxBr. 12: 606 (1623). Mogen till gifftermåhl. FörarbSvLag 1: 309 (1690). Klåckaren .. (skulle) antagas (till väktare) som i dässe beswärlige krigztijder är där till både Mogen och tienligh. VRP 1709, s. 270. Sverige synes .. vara moget att tillegna sig en förbättrad brottmåls-lagstiftning. Oscar I Straff 25 (1840). Jag var .. långt ifrån mogen för en öfverdomarebefattning. De Geer Minn. 1: 110 (1892). Är vi mogna för litet fågel? Widegren ABChokl. 66 (1937). jfr (†): (Våra antagonister) sökte .. efter moget tillfäle. Bönedagsplakat 10/4 1644, s. A 3 a. — särsk.
a) (ngt vard.) med ironisk anstrykning, angivande att ngn l. ngt nått ett stadium då han är nära att dö l. gå under l. då han bör dödas l. bestraffas l. utsättas för en viss omild behandling o. d., resp. då det bör ersättas av ngt annat. Mogen för dårhuset, galgen. Han synes nu vara mogen till undergong. RP 10: 477 (1644). Han lärer snart blifva mogen till sitt straf. VDAkt. 1689, nr 1171. Järnvägarna anses omoderna och mogna att ersättas av biltrafik. SvD(A) 1931, nr 266, s. 5.
b) tillräckligt trött l. sömnig resp. ålderstigen för att upphöra med sitt arbete l. för att gå till vila. Mogen för sängen. Atterbom SDikt. 2: 271 (1816, 1838). Innan jag blir mogen till afskedstagandet med pension. HT 1916, s. 129 (1846). Siwertz Sel. 2: 104 (1920).
c) (†) om död: som inträffar, då tiden är mogen (o. därför förefaller naturlig). Dock lovar iag tin död ey allom mogen var, / Och äro många nog, dem innig sorg lär vakna. TRudeen Vitt. 251 (1686).
7) (vard.) pregnant.
a) färdig för bestraffning o. d., ”såld”; färdig att ge tappt l. falla till föga. RP 10: 485 (1644). (Napoleon) måtte väl nu snart vara mogen, då nästan hela Europas krigsstyrka står blott 12 mil från Paris. ElTegnér (1814) hos Böök Tegnér 1: 486. SmålAlleh. 1883, nr 130, s. 3.
b) berusad, full, ”färdig”. Glasen darra mellan knogen. / Håll i glaset, du är mogen. Bellman (BellmS) 1: 59 (c. 1770, 1790).
Avledn.: MOGENHET, se d. o. —
MOGNA(D), se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content