FORMALISM for1malis4m, r. (m. Dalin(1871), Lundell); best. -en; pl. (tillf.) -er (Heidenstam Dag. 96(1905, 1909)).
Etymologi
[jfr t. formalismus, eng. formalism, fr. formalisme; till lat. formalis (se FORMAL)]
strängt fasthållande vid o. överdrivet hänsynstagande till formen, till de yttre formerna, till fastställda regler l. vedertaget bruk o. d. (jfr FORM I 4); (stelt, tomt o. andefattigt) formväsen. Byråkratisk formalism. Polyfem IV. 25: 2(1811). Alltför lätt öfvergår den i sig sjelf lofvärda efterbildningen af antiken hos bildhuggaren till en själlös formalism. Geijer I. 3: 414(1817). Aristotelismen och dess ofruktbara formalism. Lundström LPGothus 1: 23(1893). Pietismen .. upptog kampen mot den stelnade lutherska ortodoxiens formalism. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 178(1898). — (tillf.) i pl. Ansvarskänslan drunknar hos oss (svenskar) i småtterier och formalismer. Heidenstam Dag. 96(1905, 1909). — jfr BOKSTAVS-FORMALISM.
