FORT, adv. ssgr (forts.):
1) (numera föga br.) till 1 c: hjälpa (ngn l. ngt) fram (till ngt), (hjälpa till att) bringa (ngt) till värkställighet l. utförande; äv. allmännare: befordra, befrämja, understödja; refl.: klara sig, reda sig. I hafve en godh tillförsicht till migh att jagh skall forthielpa edhre saaker. AOxenstierna 2: 76 (1612). Att forthielpa den rehsande Man med all Nödtorfft. RARP 3: 205 (1642). (Poa annua) skall kunna forthjelpas i växten, om man låter öfverfara marken, där det står, med en Vält. BBergius PVetA 1769, s. 67. Wallin 1Pred. 3: 286 (c. 1830). SFS 1890, nr 33, s. 9. Forthjälpa ngn till ngt. Östergren (1921). Saken torde näppeligen på detta sättet kunna forthjälpas till ett lyckligt slut. Dens.
2) (numera föga br.) till 2: hjälpa (att komma) vidare; fortskaffa. (De timmermän) som genom natt och dag skulle forthielpas till öhrlogz flottan i Carlscrona. VRP 1713, s. 439. Dessa välgörande vindar, som på hafvet forthjelpa seglaren. Wallin 1Pred. 2: 417 (c. 1830).
3) (†) till 3: hjälpa att komma bort, bortskaffa. Sedan matsmältningen gått för sig, forthjelper .. (te) de samlade och qvarblefne orenligheter af middags måltiden. Westerdahl Häls. 208 (1764). —
(4) -HÅLLA. [jfr t. forthalten, bibehålla] (†) hålla fast vid (ngt), framhärda (i ngt); fortfara att göra, fortsätta; jfr HÅLLA FORT. (Han) will icke sit frijierij fort hålla vtan frijiar till En annan pigha. ÅngermDomb. 6/8 1639, fol. 145. The Danske (begynte) vthi Engeland at infalla, hwilka Infall vnder the fölliande Konungarna alt stadigt forthöllos. Brask Pufendorf Hist. 109 (1680). Flere (metrici) hafva .. forthållit att .. åt hvarje .. ord tilldela en viss oföränderlig accent (oberoende av ordets ställning i satsen). Arfwidsson Oisian 1: 92 (1842).
