SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FRASA fra3sa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr FRAS, sbst.2
Etymologi
[fsv. frasa, fräsa (om vatten), sv. dial. frasa, surra, dåna, knastra, fräsa, i Finl.: sorla, brusa, fradga, skumma, prassla, knastra; jfr nor. frasa, spraka, sprudla; samhörigt med FRÄSA]
giva från sig ett lätt knastrande l. skrapande ljud, (lätt) rassla l. prassla; numera nästan bl. om det ljud som uppstår, då styvt tyg (i sht siden) l. papper o. d. sättes i rörelse l. utsättes för beröring l. dyl.; äv. (i sht förr) om starkare ljud: knastra, spraka, fräsa; ngn gg: brusa. Arvidi 50 (1651; i rimlista). Dä fraasar utur den glödröde Drick. Dahlstierna (SVS) 155 (c. 1700). Sådiga hafrekakan och mögliga knallar frasa .. emellan deras huggtänder. Wadman Saml. 2: 64 (1835). En brasa / Höres der frasa. Mellin SDikt. 155 (1852). Böljorna skummade och frasade tätt utanför mitt fönster. Bremer NVerld. 3: 66 (1854). Några damer i frasande siden. Ödman UngdM 2: 109 (1878, 1881). Hon hörde frasandet af tidningen, som han vecklade upp. Lundegård Tit. 42 (1892). Från hafvet .. tränger böljegångens frasande. Rosenius Himmelstr. 136 (1903). Några starkt frasande ljud, nästan som af raketer. Fahlcrantz Kyrkoh. 180 (1907). Den frasande vassen. Knöppel Barb. 117 (1916). Björkhäckarna på sidorna frasade mot hjulen. Nordström Amer. 121 (1923).
Särsk. förb. (i sht vard.): FRASA FÖRBI10 04. under frasande draga l. passera förbi. En .. dam .. frasade förbi .. mannen. Benedictsson Eftersk. 50 (c. 1885).
FRASA UT10 4. under frasande lämna ett rum o. d.; förr äv.: knastrande blossa ut. Ther (i helvetet) elden frasar vth vhr alla rum och hörne. Spegel TPar. 84 (1705). GHT 1895, nr 298 B, s. 3.
FRASA ÖVER. (†) knastrande blossa l. flamma över. Ty ackta måste man vid Svedelands brännande, at elden intet allenast frasar öfver. Salander Gårdsf. 167 (1727).
Ssg: FRAS-BRAND. veter. smittosam nötkreaturssjukdom kännetecknad av på flera ställen på kroppen uppkommande vid beröring frasande svulster, mjältbrandsemfysem. 2NF 15: 700 (1911).
Avledn.: FRASIG, adj.3 (mindre br.) frasande. SundhetscollBer. 1857, s. 294. Tamm AvlÄndAdj. 34 (1899).
FRASSLA, v. [jfr sv. dial. (Finl.) frassla] (†) lätt frasa. Bremer GVerld. 2: 130 (1860).
Spoiler title
Spoiler content