SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRILIG l. FRILIGA l. FRILIGEN l. FRILIGT, adv. -ligare (-legnare (UHiärne Vitt. 50 (1668; felaktigt för frileghare?))).
Ordformer
(fri- (frii-, frij-) GR 9: 181 (1534: frijlig), Nyblom Hum. 1 (1874: friliga). fry- Kempe Krigzpersp. 7 (1664: Fryligen), VDAkt. 1664, nr 134 (: fryligen). frije- VDAkt. 1650, nr 83 (: frijeliga). — frill- (frijll-) GR 10: 38 (1535: frijllig), Palmcron SundhSp. 283 (1642: frillight). — -lig(h) GR 9: 181 (1534), Linc. (1640; under scilicet). -lig(h)a Pred. 9: 10 (Bib. 1541), Nyblom Hum. 1 (1874). -lig(h)en GR 15: 531 (1543). Ekblad 188 (”189”) (1764). -lig(h)t Palmcron SundhSp. 283 (1642), Därs. 327. — -leg(en) GR 19: 102 (1548), UHiärne Vitt. 50 (1668: frilegnare). — Anm. Den rent t. formen freylich förekommer i bet. 7 hos Rondeletius 33 (1614))
Etymologi
[liksom d. frilig(en) av mnt. vrīlīk(en) (motsv. t. freilich), till vrī (se FRI)]
(†)
1) motsv. FRI 7 o. 8: av fri vilja, utan tvång. Widekindi KrigsH 1Dedik. 4 a (1671). Hvilken förening (dvs. vigsel), utan ringaste tvång friligen blef verkstäld. VDAkt. 1760, nr 275.
2) motsv. FRI 12: utan bestämd regel, efter omständigheterna. (Då Kristus utdrev djävlar, gick han icke till väga på ngt en gång för alla bestämt sätt) Vthan haffuer ther vthi hållet sigh frijligha, effter som honom sielffuom tecktes och åtnögde. LPetri Exorc. C 7 b (1562).
3) motsv. FRI 16: frimodigt, dristigt; tryggt. GR 9: 181 (1534). Ther vppå må tu tigh frijligha förlåta. LPetri DialMess. 1 b (1542). Friligen dock ödmiukeligen. VDAkt. 1708, nr 414. Rhyzelius Ant. 77 (c. 1750).
4) motsv. FRI 19: obesvärat, ogenerat. Han .. caresserade och fampntogh sin högtönskade: och det deste frilegnare, när de kommo till gärdzgårdarne. UHiärne Vitt. 50 (1668). PSchefer hos Svenonius MGerdt E 2 a (1678).
5) motsv. FRI 21: ohindrat, efter behag. Kräsen och kälen medh eder frilliga i thenna werldenne. PJGothus Savonarola SyndSp. H 4 b (1593); jfr slutet. Effter man Bröstet frilligt ey röra kan, inbillar man sigh, at någhon på Bröstet ligger, och at Maran rijder sigh. Palmcron SundhSp. 327 (1642). — särsk. motsv. FRI 21 b ζ: gärna (för mig osv.). När honom (dvs. en man med självbehärskning) någhot liughes på, / Han Leer ther åth, och sägher så: / Han må thet frilligt göra. Palmcron SundhSp. 150 (1642).
6) ordentligt, riktigt, så att det är ngt bevändt med det; jfr FRI 16 d. Pred. 9: 10 (Bib. 1541). Efter wij icke frilligen wethe besched om then saak. GR 15: 531 (1543). Så wille wij och gerne ware förständigett aff tegh, .. vm Malmen geffuer någett friilegen vtaff segh eller eij. Därs. 19: 102 (1548). Hej, kära själ! fukta din aska! Friliga, kära systrar! Friliga, mina bröder! Bellman 3: 15 (1790). Nyblom Hum. 1 (1874).
7) [jfr motsv. anv. i t.] med bekräftande bet.: utan tvivel, förvisso; äv. med koncessiv bibet.: visserligen. (Solden) wille han honom friliga giffua. Svart G1 43 (1561). Och är thet frijligen troligt, at (osv.). Isogæus Kortholt 39 (1699). Humbla Landcr. 200 (1740). Ihre 1: 594 (1769).
Spoiler title
Spoiler content