publicerad: 2011
UPP ssgr (forts.; jfr anm. sp. 392):
(1, 2) UPP-FRAKT. (numera bl. tillf.) handlingen l. verksamheten att frakta l. forsla l. transportera upp ngt, uppfraktning; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan handling; jfr frakt, sbst.1 2. Då uppfrakten sker med hundar (dvs. en typ av vagnar), omlastas berget alltid invid schaktet och vanligen äfven, då dertill användas tunnor. Wetterdal Grufbr. 255 (1878). Uppfrakterna från Göteborg (är) ej så lönande. GHT 1895, nr 221 A, s. 3. —
-FRAKTA, -ning.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2: frakta (se d. o. 2) l. forsla l. transportera upp (ngt (l. ngn)); särsk. med avs. på malm i gruva; jfr -forsla. De betingade fohro bönder (dvs. forbönder), som åtagit upfrakta kalcken ifrån Calmar. VDAkt. 1783, nr 12. Medels denna transportanordning utfraktades .. 600 000 ton malm, som uppfraktades genom ett schakt. TT 1901, K. s. 73. Överallt vimlade det av små finurliga gubbar .. vilka kommit uppfraktade (till Sthm) i flata plommonstop och hemmasydda kläder och med vägkosten i knyten. Krusenstjerna Pahlen 4: 113 (1933).
2) (†) till 10: befrakta (se d. o. 1); jfr frakta 1. Att Fegræus kunde i Sundet nödtorfftige skepp opfrachta och till ådtskillige orter hijtt till Sverige öffversända. RP 6: 140 (1636). Dahlberg Dagb. 26 (c. 1660; uppl. 1912).
Avledn. (numera bl. tillf.): uppfraktare, m.//ig. till -frakta 1: person med uppgift att frakta l. transportera l. forsla upp ngt. (Vid metallugnen) användas .. 11 man, däri inberäknadt aflastare, slagare, fram- och upp-fraktare samt sorterare af dolomiten. JernkA 1895, s. 3. —
(12) -FRANSA, -ning. göra frans(ar) på (ngt); göra (ngt) fransigt; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: fransig. En trång och uppfransad linneskjorta. Ekenstierna Ebner-Eschenbach Sock. 8 (1920). Innan man börjar uppfransningen bör man .. dra ur ett par trådar så långt ifrån kanten som man tänkt sig fransens bredd, och sy en enkel hålsömsrad runt hela duken. MärthaskolHb. 268 (1941). Den orientaliska och islamska penseln .. (för tandvård) tillverkas genom att man uppfransar ena ändan av en kvist. Kulturen 1959, s. 131. —
-FREDA. (†)
1) (†) till 7: (gm inhägnande) ge (träd l. skog o. d.) skyddad uppväxt; närmande sig l. övergående i bet.: uppodla. VDAkt. 1671, nr 275. Bärande Skog .. Kan lättast och med minsta beswär upfredas å de ställen, hwaräst den förr wuxit. Brummer 136 (1789). Enligt lag (hade) minst dubbelt antal mot de utstämplade träden .. bort utplanteras och uppfredas. SvSkog. 523 (1928).
2) (†) till 10: gm (byggande av) stängsel l. inhägnad skydda (betesmark l. odling l. skog o. d.), inhägna; äv. med objektsväxling, med obj. betecknande gärdesgård o. d.; jfr freda 1 c o. befreda 1 c α, infreda, v.1 Hästhagen skall vpfredas och ledh derföre giöras. VRP 1648, s. 345. M. Andreas Hoffmannus bleff tilsagdt skola vpfreda sin gierdesgård emoot hooffz ägor. VRP 1648, s. 345. Thelaus Skog. 88 (1865). —
(1 g, 7 f) -FRISERA, -ing. särsk. (numera bl. tillf.) frisera (se frisera, v.1 b) upp (hår l. frisyr l. peruk l. mustasch o. d.); jfr -kamma 1. Håret, uppfriseradt till tupé, var pudradt. Wacklin Minn. 3: 99 (1845). Nyss kommen ur barberarens händer, med .. mustascherna käckt uppfriserade. Öberg Makt. 1: 138 (1906). —
-FRISKA, -else, -ning. [fsv. upfriska]
1) till 7 f: (åter) göra (ngt) livaktigt l. frodigt l. saftigt o. d.; särsk. med avs. på jord l. växt(lighet) o. d.; äv. oeg. l. bildl., med avs. på ngt abstr. (ss. kunskaper l. minne o. d.); jfr friska upp 1 c. Kunne vij lijde, att I skicke thet gamble krutt hijtt till Upsala, latendes kruttmakeren upfriskedt. G1R 22: 223 (1551). Där elden får öfverlöpa, blir marken upfriskad, telningarne af roten utsprukne samt skogen längre. 2RARP 6: 161 (1731). Uppfriska barndomsminnen, som höllo på att förblekna. Tegnér (WB) 8: 172 (1836). Då man är färdig lägga sig, uppfriskas brasan. TurÅ 1891, s. 131. jfr blod-uppfriskning.
2) till 7 e β, f, med avs. på (sjuk l. svag l. orkeslös o. d.) person l. kropp(sdel) l. sinne l. mod l. hopp o. d.: vederkvicka l. liva upp l. muntra upp l. stärka o. d.; äv. med refl. obj.; numera i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -pigga o. friska upp 2, förfriska 3. Liuffligh ord .. trösta siälena och vpfriska beenen. Ordspr. 16: 24 (Bib. 1541). När Jord-Gumman kommer til en sådan Person som fruchtar för Barn-Werkarna .. Skal hon trösta och upfriska henne. Hoorn Jordg. 1: 94 (1697). The vnga blomster på trä och marck hwad liuflig lucht gifwa the icke ifrå sig? huru wederqwekia och vpfriska the icke menniskiornas sinnen? Swedberg Ungd. 93 (1709). Man uppfriskade sig med gammalt Mars-öl .. tillika med sönderbettadt julbröd. Ödmann Hågk. 21 (1801). Ett skönt, uppfriskande bad i den kristallklara sjön. Adelsköld Dagsv. 2: 197 (1900). Jag brukade finna Herberts godmodiga och rustika plumphet ganska uppfriskande. Siwertz Förtr. 238 (1945). jfr själs-uppfriskande.
3) (†) till 10, = friska I 1 b; jfr -färska 2. Johansson Noraskog 2: 150 (i handl. fr. c. 1545). Och skall tu lathe samme hårdtbly vpfrijska till Frijstbly. G1R 19: 162 (1548). UHiärne Berghl. 460 (1687). —
(11 a) -FROSSA. [jfr t. auffressen] (†) äta upp l. förtära (ngt); särsk. mer l. mindre bildl. The scrifftlärdha .. vpfråsza änkiors hws låtandes haffua longa böner. Luk. 20: 47 (NT 1526; Bib. 1999: äter änkorna ur husen). Det woro otrogne Förmyndare, som omyndige Barns goda hade upfråssat och förtärt. Dryselius Måne 33 (1694). —
-FRYSA, -ning.
1) till 1, i sht i fackspr.
a) om jord l. mark o. d.: vid frost l. tjäle (svälla o. därvid) höja sig; jfr frysa upp 2 a. (Mossar) förhindra .. att icke Frys-jorden om våren får upfrysa, och således upkasta trädens och andra örters rötter. Biberg Linné Oec. 45 (1750). Södra Kyrketorps hed har en betydligt extremare prägel av alvar än det bredvidliggande området i Högstena på grund av stark erosion och uppfrysning. SvD(B) 1956, nr 73, s. 6.
b) till 1 b, om (rot hos) växt l. träd l. planta o. d.: vid frost l. tjäle pressas upp (o. därvid blottas l. skadas o. d.); jfr frysa upp 2 b. Är man angelägen, at få häck af Granen, bör man lägga mossa på foren (dvs. fåran) uti hwilken Granen är sådd, at granen icke upfryser om wårtiden, och förwisnar. Alm(Sthm) 1750, s. 30. SvNat. 1924, s. 17.
2) (†) till 10, om sjö l. vattendrag: frysa till, isbeläggas. Hela strömen är upfrusen. Serenius X 5 a (1734).
Ssg (till -frysa 1 a; i fackspr.): uppfrysnings-jord. I allmänhet undvikes ej uppfrysningsjord vid sådd, utan sådan besås liksom annan jord. SkogsvT 1911, s. 223. —
(8) -FRÅGA. [jfr t. auffragen] (†)
1) (†) gm frågande leta upp l. finna (ngn l. ngt); jfr fråga upp. Trolles arfvegodtz, så mykit af thet finnes eller upfrågat blifva kan, under cronon forfallidt är och till evig tidt blifva skall. RA I. 1: 470 (1546). Han lät .. vpfråga hennes Man, och lefwerera hono(m) sin Hustru igen. Sylvius Curtius 429 (1682). Lind (1749).
2) (†) fråga efter l. ta reda på (ngt). VinkällRSthm 1582. Måste opfrågas huarest han wistas. BoupptSthm 1669, Bil. s. 1045. —
(10) -FRÄSA, v.1, -ning. med avs. på (ingrediens l. tillbehör till) mat(rätt): fräsa upp (se fräsa upp 2); numera i sht i p. pf.; jfr -steka. (Abborren) stänckes med godt smör .. wändes åter om och smörjes .. sedan lägges up med upfräsit smör. Oec. 23 (1730). Öfverblifven, kokt potatis rifves på ett rifjärn och uppfräses i en kastrull med litet smör. Montell Frun 60 (1898). —
(10, 12) -FRÄSA, v.2 (numera bl. tillf.) gm fräsning (se fräsa, v.2) åstadkomma l. fördjupa (spår l. skåra o. d.). Vid oafbruten förmalning (i en valskvarn) kunna refflorna ega bestånd ett à två år, efter hvilken tid de åter måste uppfräsas. TT 1881, s. 57. —
(7 f) -FRÄSCHA, -ning. fräscha upp (ngt), göra fräsch(are); numera i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. GbgP 16/8 1948, s. 1. I går öppnades Ramklints konditori igen efter .. allmän uppfräschning av lokalerna. LD 1958, nr 188, s. 3. —
(11 a) -FRÄTA, -ning.
1) (†) äta upp, förtära (ngt (l. ngn)); i sht om djur. jfr fräta upp 1. Luk. 20: 47 (Bib. 1541; NT 1526: vpfråsza). Det gifves .. en sådan fördom bland folket, att en jägare, som ätit björnkött, sjelv blir uppfräten af björnar. Castrén Res. 2: 183 (1846). VLitt. 3: 652 (1902).
2) gm frätande (se fräta, v. 2) (fullständigt) förstöra l. förbruka (ngt). Grundell AnlArtill. 2: 42 (c. 1695). Ofvanpå ser man dessa guanomassor, som i mer eller mindre mån uppfrätt klippan och förorsakat, att stora stycken derifrån lossnat och nedfallit. Andersson Verldsoms. 1: 177 (1853).
3) (numera mindre br.) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2: förstöra l. förgöra l. förtära (ngn l. ngt); jfr fräta upp 2. Psalt. 53: 5 (öv. 1536). En blid Förstes hjärta wåndas, när det märker, at undersåtare hwarannan inbördes upfräta. Tessin Bref 2: 141 (1754). Historien om den unge man, som under sin bröllopsresa får se en främmande kvinnas fina ansikte, och vars förhållande till sin egen hustru .. småningom uppfrätes. Vetterlund Skissbl. 220 (1914). —
(10) -FRÖA. (-fröda) (†) befrukta (ägg); jfr fröa, v.2 1. Lindestolpe Matk. 73 (1714). Lärde Män .. tro at ägget upfrödes af den hwita wätska, som Wattu-Bij fierde dagen uti bo’et inskaffa. Triewald Bij 52 (1728). —
(10) -FUKTAD, p. adj. fuktad. Tag .. (av kryddblandningen) en nötz storleek uppå een inweekt, och med godt gam(m)alt wijn opfuchtat, Bröd-Skijfwa, äät den samma opp. Roberg Beynon 102 (1694). (Leran kallas) Lättlera, då den icke är synnerligen seg, som uppfugtad, samt i torka sönderfaller. SPF 1840, s. 27. —
(8) -FUND. (†) påfund; uppfinning; jfr fund, sbst.1 3, 4. Vpretta affgudhar, är thz alrastörsta horerij, och theras vpfund, är itt skadhelighit Exempel på werldenne. Vish. 14: 12 (Bib. 1541). Emedan Wi gjerna befrämje et så berömligit upfund, som icke ringa nytta och fördel med sig bringandes warder. Stiernman Com. 6: 486 (1718). Swedberg Ordab. (1725). —
(1 e α) -FYLLA, -an (Columbus (SVS) 2: 171 (1674) osv.), -else (se avledn.), -nad (RARP 15: 324 (1689) osv.), -ning; -are (Schultze Ordb. 1373 (c. 1755) osv.), -arinna (†, Almqvist JK 101 (1835)). [fsv. upfylla]
1) (numera mindre br.) med avs. på kärl l. rum l. hål o. d.: fylla med ngt konkret så att det blir fullt, fylla till brädden (jfr fylla, v. 1, fylla upp 1); äv. (om ngt konkret): uppta hela utrymmet i (ett kärl osv.) (jfr fylla, v. 9, fylla upp 5). The .. vpfylte tolff korghar medh styckio(m) som offuer war. Joh. 6: 13 (NT 1526). Stoppning aff Bomull, eller annat som man bruker at vpfylla hol och gropar på kroppen medh. Linc. E 2 b (1640). Riksarkivets handlingar .. uppfylla .. trenne .. vidsträckta hvalflokaler under det Kongl. slottet. Järta 1: 171 (1837). TNCPubl. 47: 105 (1971). särsk. med avs. på hålighet l. fördjupning o. d. i mark l. terräng l. väg o. d., stundom närmande sig l. övergående i bet.: igenfylla; jfr fylla, v. 1 c, fylla upp 1 a. Alla dalar skola vpfyllas, och all bergh och backar skola förnedhras. Luk. 3: 5 (Bib. 1541; NT 1526: förfyllas). Uppfyllningarna för den stora planen och velocipedbanans doseringar hafva gjorts med stenknot, lagd direkt på den fasta leran. TT 1896, Byggn. s. 88.
2) i utvidgad l. oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; äv. med bestämning angivande det varmed ngt fylls; förr äv. med avs. på yta: helt täcka; jfr fylla, v. 2, fylla upp 1. Hwset vpfyltes medh lwkt aff smörielsen. Joh. 12: 3 (NT 1526). Warer fruchtsame, och föröker idher, och vpfyller iordena. 1Mos. 1: 28 (Bib. 1541). En stor klocka .. upfyller luften med skall och dön. Borg Luther 2: 435 (1753). Skyarna tjockna, / Stjernorna slockna, / Stormarna tystna, som örat upfylt. Bellman (BellmS) 1: 54 (c. 1770, 1790). En frän doft av gödsel uppfyller luften. Sjögren TaStjärn. 35 (1957). särsk.
a) (numera mindre br.) om person, med avs. på plats l. ställning o. d. (jfr 5); jfr fylla, v. 9 b. Wij wele .. att i de professioner (dvs. professurer), som löse ähre, medh dhe dugeligeste personer som förhanden wara kunne upfyllen. Annerstedt UUH Bih. 1: 157 (i handl. fr. 1620). (I styrelsen) skulle årligen en Directör afgå och dess rum genom val af Representanterna uppfyllas. LBÄ 5: 141 (1801). (Att) hur du än sjelf må uppfylla din ställning .. så fins det efter denna dag intet hem för dig annat än din mans hus. Benedictsson Peng. 154 (1885).
b) med avs. på person l. persons sinne l. själ o. d.: uppta l. absorbera l. sysselsätta; jfr fylla, v. 2 d, 9 c. Stiernhielm Parn. 3: 2 (1651, 1668). Förtret, afund och ånger upfylte hans sinne. Mörk Th. 3: 85 (1758). Jag gick och drev, uppfylld av mina egna problem. Lo-Johansson Förf. 74 (1957). Ibland när de möts är han uppfylld av tankar från just lästa böcker. Henschen SkuggBrott 179 (2004).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på tid o. d.; jfr fylla, v. 2 f, 9 d. Ett Skådespel delas, efter widtagit bruk, antingen i 3 eller ock i 5 Acter, med något mer eller mindre drögsmål mellan hwardera, som upfylles af Musiken. Bergklint MSam. 1: 249 (1781). Hennes flickår, efter det hon lämnat skolan, uppfylldes af sträfvanden också i andra riktningar. Hon ritade och målade. Söderhjelm Runebg 1: 140 (1904).
3) (†) utfylla (lucka l. brist o. d.); komplettera (ngt); äv. närmande sig bet.: uppväga; jfr fylla, v. 5, fylla upp 2. Thee rike skwla vpfylla then dell som thee fatige icke formeckte vthgöra. G1R 4: 94 (1527). Upfylte hans (dvs. G. II. A:s) veet, flijt, dexteritet och modh alles våre försumelse och fauter. AOxenstierna 7: 643 (1632). Uppfylla en brist. Weste (1807).
4) (†) ge (ngn) full ersättning för (kostnad l. skada o. d.); jfr fylla, v. 6, fylla upp 3. OPetri Tb. 156 (1527). En Mästare och Ledamot af ett Skråembete, som intränger sig uti en annans riktigt betingade arbete, böte .. samt upfylle sin Embetsbroder all bewislig skada. Danckwardt SmndrFörf. 38 (1823).
5) fullgöra (plikt l. löfte (förr äv. lag l. bud) o. d.); tillfredsställa (fordring l. krav l. villkor o. d.); tillmötesgå (önskan l. bön o. d.); förvalta l. sköta (uppdrag l. kall o. d.) (jfr 2 a); med avs. på dröm l. spådom l. profetia o. d.: låta gå i uppfyllelse, i pass.: gå i uppfyllelse; förr äv.: tillfredsställa (behov l. lust l. begär o. d.); jfr fylla, v. 7, fylla upp 4. De sökande uppfyllde kraven. GudlVis. A 4 a (1530). Gif mig nu styrka att uppfylla det kall, till hvilket jag blef ämnad. JGOxenstierna Dagb. 139 (1771). Uppfylla prophetiorna. Weste (1807). Högre behof, än dem som kunna uppfyllas i ett harem. Mellin Nov. 1: 8 (1838, 1865). Om en del menniskor mödar kroppen, och ett mindre antal arbetar med själen, gifvas många, som göra intetdera, och få som rätt uppfylla begge fordringarne. 2SAH 30: 237 (1857). Uppfyll min sista önskan! Strindberg NRik. 80 (1882). Grevinnan Pacci uppfyllde med ett aldrig tröttnande nit sina modersplikter. Lagergren Minn. 7: 9 (1928).
6) (†) med anslutning till upp 7 (b): fullborda (lopp o. d.); tillryggalägga (tid o. d.); särsk. (o. i sht): uppnå (viss (levnads)ålder); jfr fylla, v. 8. När .. (hertig Gustaf Adolf) vpfyller Tiugu åhr, skal hanom all Konungzligh macht och wälde .. vpdraghen och öfwerantwardat warda. Chesnecopherus Skäl Ttt 1 b (1607). De i Kongeliga Kyrckolagen utstakade år har jag upfyldt och redan öfwerskridit. VDAkt. 1784, nr 129. Läroåret har .. uppfyllt sin föreskrifna rund. Tegnér (WB) 7: 174 (1835).
Avledn.: uppfyllbar, adj. särsk. till -fylla 5, i sht om önskan o. d.: möjlig att uppfylla. Mig bjuder min håg att fylla din önskan, / blott jag den fylla förmår, och uppfyllbar jag den finner. Johansson HomIl. 18: 427 (1848). jfr o-uppfyllbar.
uppfyllelse, r. l. f. [fsv. upfyllilse] särsk. till -fylla 5: handlingen l. förhållandet att uppfylla ngt; särsk. i uttr. gå i uppfyllelse, uppfyllas. (Församlingen) som är .. (Kristi) cropper, hans vpfyllelse som all ting j allom vpfyller. Ef. 1: 23 (NT 1526). Abraham Bossons profetia att konfirmationen skulle avskaffas inom de närmaste tio åren har hitintills inte gått i uppfyllelse. Hellström Malmros 125 (1931). jfr lag-, plikt-uppfyllelse. —
-FÅ. (†)
1) (†) till 1, i sht 1 b: få upp (se få upp 5) (ngt). Det är en stor skada om det (sjunkna skeppet) icke kan uppfås. HSH 4: 276 (1659). LBÄ 44–50: 266 (1801).
2) (†) till 9: uppbära (se d. o. 4) l. få (ngt). 3SthmTb. 4: 140 (1601). Någon annan spanmål (än korn o. råg) uppfår klockaren icke af församlingen. Tiden 1848, nr 28, s. 2. —
(1 g) -FÅLLA, -ning. fålla upp ((kant l. våd o. d. på) plagg); förr äv.: vika l. fälla upp (kant osv.); numera nästan bl. i p. pf. l. ss. vbalsbst. -ning. Weste (1807). Kjolen är .. uppfållad med hålsöm eller några rader tjocka stickningar. SvD(B) 6/10 1918, s. 10. —
(9) -FÅNGA, -ning; -are (se d. o.).
1) (numera mindre br.) (leta upp o.) gripa (ngn) l. ta (ngn) till fånga; fånga (fisk (l. annat djur)); förr äv. med sakobj.; jfr fånga, v. I 1 a–c, o. in-fånga 1. Sannffärdige (upplysningar), effther thett att thenne vpfångne Ryss är thenn Darbtsche Woijewodhes Pristaff. HSH 36: 157 (1578). Det är ömkeligt at se huru på så många ställen Braxen til största myckenhet upfångas, strax den börjat at leka, och innan den fått fälla råmmen. Fischerström 3: 113 (1783). Staden skulle stormas, men det förråd af krut och kulor, som dertill behöfdes, var af Norrbys jagter på sjön uppfångadt. Fryxell Ber. 3: 69 (1828). Rosenius SvFågl. 5: 251 (1939).
2) fånga upp l. ta emot (ngt) (särsk. i luften l. flykten o. d.); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr fånga, v. I 2, o. in-fånga 2. Schroderus Os. 1: 727 (1635). De grundsatser för tarifpolitiken, som .. med stor ifver uppfångats af 1886 års ekonomiska komité. Forssell Stud. 2: 217 (1887). (Han) kastade ringen till henne. Hon sträckte fram handen och uppfångade den. Lagerlöf Drottn. 24 (1899). särsk.
a) med avs. på strålning l. signal l. radioutsändning o. d.: ta emot. Af de 7 färgade strålarna kan åter ett ofärgadt ljus sammansättas, om de uppfångas på ett stort brännglas. Berzelius Kemi 1: 12 (1808). Att levande människor kunna driva omkring .. i polarnattens mörker låter som en saga, om man icke dagligen uppfångade etervågor, som berätta om deras liv på isflaket. VFl. 1938, s. 25.
b) med avs. på sinnesintryck o. d., närmande sig l. övergående i bet.: uppfatta. Då sökte Plebejerne att läsa i Patriciernes anleten, och att ifrån den sidan uppfånga en skymt af frihetshopp. Kolmodin Liv. 1: 374 (1831). Det var ingen igenkännbar melodi, men en gungande och brusande takt, ur vilken man småningom kunde uppfånga orden. Asplund Stud. 195 (1912). Nicholas uppfångade en sista glimt av Etienne Druets ansikte när han skuffades ut genom dörren. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 57 (1979).
3) samla l. ta (l. suga) o. d. upp (ngt); jfr fånga, v. I 3, o. in-fånga 3. Uppfånga rök. Weste (1807). Ströet, som begagnas att uppfånga de flytande exkrementerna, bestämmer äfven i allmänhet gödselns större eller mindre värde. Arrhenius Jordbr. 1: 106 (1862). Det bildade vattnet uppfångas i ett klorkalciumrör. Smith OrgKemi 13 (1938).
Ssg (till -fånga 3; †): uppfångs-dike. (†) jfr dike 1 a. För att slippa göra ett serskildt utlopp för hvart och ett af täckdikena, uppfångas deras vatten i ett gemensamt, äfven betäckt dike, som man kallar uppfångsdike eller samlingsdike. Arrhenius Jordbr. 1: 48 (1859). WoJ (1891). —
-FÅNGARE. [till -fånga] särsk. motsv. -fånga 2 a, b: anordning l. organ för uppfångande av ngt; särsk. (i fackspr.) om sådan anordning hos åskledare. Förnimmelseorganer kallas de animala verktyg .. som äro uppfångare eller, för att så säga, uppsnappare och spejare åt den högre förnimmelsen, altså sinnesorganerna. Dahlbom Insekt. XXIII (1837). Åskledaren består av uppfångare som placeras på byggnadens tak så att blixten träffar dessa .. samt nedledare som leder blixten till jordledare som sprider blixtströmmen i marken. NE 20: 369 (1996). —
(12) -FÅRA, -ning. (numera bl. tillf.) göra fåra l. fåror i (ngt); särsk.: gm plöjning åstadkomma fåra l. fåror i (jord l. åker o. d.), plöja upp. VetAH 1748, s. 291. Jorden harfvas och bearbetas mycket väl och uppfåras vid lämplig tid för sättning med en drillplog. LAHT 1905, s. 364. Även en från luften till synes jämn snöyta kan vara .. uppfårad av stenhårda skavlar. Ymer 1948, s. 260. —
(1 g) -FÄLLA, -ning. fälla l. vika upp (ngt); numera i sht i p. pf. o. i avledn. uppfällbar. Sittbrädenas upp- och nedfällning. Brunius Metr. 177 (1854). Peter smög fram i regnet med nedviket hattbrätte och uppfälld krage. Siwertz Sel. 2: 50 (1920).
Avledn.: uppfällbar, adj. möjlig att fälla upp. Sittplatserna utgöras af automatiskt uppfällbara stolar. TT 1889, s. 191. —
(1, 2) -FÄRD. [fsv. upfärþ] om handlingen att färdas l. resa l. bege sig upp; i sht konkretare, om enskild omgång av sådan handling; jfr -resa, sbst. Gudz ande är giffuen effter Christi vpferd, frå th(e)n tijdhen helghar han the christna. GlRom. 1: 4 (NT 1526). All vp- och vhtfärdh gennom strömenn. PrivSvStäd. 3: 659 (1589). I rask fart ilade nu båtarne nedför Kalix älf .. Vädret var om möjligt vackrare än vid uppfärden. TT 1898, Allm. s. 242. —
(10) -FÄRDA, -ing. [fsv. upfärdha] (†) iståndsätta l. göra i ordning (ngt); reparera (ngt); jfr färda, v.1, o. -färdiga o. färda upp. Syr. 50: 2 (Bib. 1541). Qwarndammarna ränsas, åhlkistan och fiske-wärken vpfärdas. Broocman Hush. 1: 91 (1736). Schultze Ordb. 1054 (c. 1755). —
(10) -FÄRDIGA. (†) = -färda. G1R 18: 410 (1547). 50 st. gamble Opfärdigede Rijtter harnesk. Jakobsson BevBeklädn. 455 (i handl. fr. 1623). —
(10) -FÄRGA, -ning. (numera bl. tillf.) (på nytt) färga (tyg l. plagg o. d.); jfr färga upp 1. Swart opfärgat Tafft. BoupptSthm 6/8 1669, s. 1210. ”Hå, hå!” suckade den stackars flickan vid tanken på .. sin urblekta schal och uppfärgade hatt. Knorring Skizz. II. 1: 202 (1845). Färgerier, der gamla tyg uppfärgas. UB 5: 508 (1874). —
-FÄRSKA, -ning.
1) till 7 f: åter göra (ngt) färskt l. friskt o. d.; äv. oeg. l. bildl.; jfr färska, v. 1, o. färska upp. Törneros Brev 1: 349 (1826). Man kan uppfärska smör, som erhållit en dålig smak eller lukt, genom en tillsats af kolsyradt natron eller soda. Idun 1888, s. 71. Den allmänna uppfärskningen av det kommunistiska partiet. ÖgCorr. 18/10 1967, s. 5.
2) (†) till 10: färska (se färska, v. 2); jfr -friska 3. (Man) fortfor .. till dess allt jernet var uppfärskadt, hvarefter ugnen åter fylldes. JernkA 1817, 2: 145. Billmanson Vap. 15 (1882). —
(1 c, g) -FÄSTA, -ning. [fsv. upfästa] fästa upp (ngt); särsk. dels med avs. på hatt: vika upp o. fästa brättet på, dels med avs. på hår: sätta upp. Hela Jarlens sal war öfwerklädd med skiöllder, så att hwar hänck in på then andra, ther the wore upfäste. Verelius Gothr. 47 (1664). Hur såg han ut? jo surögd och klen, / Svarta skinnbyxor, mörkblåa ben, / Upfästad hatt med guldträns och band, / Randiger nattråck och käpp uti hand. Bellman (BellmS) 1: 146 (c. 1775, 1790). Böljande, mörkbrunt hår, uppfäst med en svällande knut i nacken. Bildt Ital. 197 (1896).
Ssg (numera bl. tillf.): uppfästnings-band. jfr band, sbst.1 1. Upfästnings-Bandet på Hof-Drägten. SvFruntKläd. 3 (1778). —
(7 c, f) -FÖDA, f. [fsv. upfödha] (†) uppfostran. Hvad gledie vij nu förnimme och haffve aff tin söster Cicilie, och hure hon osz löner för sådane vår faderlig ummach och upföde, ther förbarme sig Gud öffver. G1R 29: 410 (1560). VDAkt. 1661, nr 228. —
-FÖDA, v., -an (†, VDAkt. 1664, nr 275), -else (se d. o.), -ing (se d. o.), -ning, -sel (se d. o.); -are (se d. o.), -erska (se d. o.). [fsv. upföþa]
1) till 7 c: föda upp (se föda upp 1) (ngn); äv. oeg., med avs. på växt o. d.: dra upp l. odla; förr äv.: göda (ngn l. ngt); jfr uppfostra 1. J haffuen leffuat j kräszligheet på iordenne och hafft idhra wällost, och vpfödt idhor hierta, så som på en slactedagh. Jak. 5: 5 (NT 1526). Hjärpen .. har alltid sina vissa skogs-lundar, där han årligen vistas, verper sina ägg och uppföder ungarna. Nordholm Djurf. 45 (1749). Aldrig har jag mer sorgfält upfödt någon ört i mitt fenster. Linné Bref I. 3: 236 (1769). Vid riktig uppfödning är motståndskraften mot infektioner hos spädbarn vida större än vid olämplig uppfödning. Dahlberg SjSamh. 2: 223 (1937). jfr komjölks-, sond-, spädbarns-uppfödning. särsk. (o. numera i sht) med avs. på boskap l. pälsdjur l. hästar l. sällskapsdjur o. d.: planmässigt (o. i förvärvssyfte) föda upp (o. hålla); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om djur som föds l. fötts upp på sådant sätt (jfr -föding 2). G1R 28: 142 (1558). NTIdr. 1898, s. 16 (om häst). För Sverges del är uppfödandet av svin och nötkreatur viktigast. Bolin VFöda 212 (1933). Vi kan påverka genom att fråga efter och köpa produkter som kommer från gårdar med alternativ uppfödning av djur. RenFramt. 147 (1988). jfr djur-, häst-, pälsdjurs-, stor-uppfödning m. fl.
2) (numera mindre br.) till 7 f: uppfostra (se d. o. 2); särsk. dels i förb. född och uppfödd, dels i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, betecknande religion l. lära o. d.; jfr föda upp 2. Apg. 22: 3 (NT 1526). Bondtösen och fröken lika giorde, födde, skapte; olika upfödde. Linné Diet. 1: 110 (c. 1750). At Konung Sigismund är blefven uppfödd uti den Påfviska Läran. Schönberg Bref 1: 277 (1778). Hon var född och uppfödd i den stolta skånska aristokratiens sköte med dess kostsamma vanor och anspråk. De Geer Minn. 1: 83 (1892). Redan i hans späda år tog hans fader itu med hans lärda uppfostran och uppfödde honom med en stadig kost av latin, grekiska och hebreiska. 3SAH LXII. 2: 10 (1951).
1) motsv. -föda, v. 1 slutet: person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt uppfödning. Sjöstedt Husdj. 2: 173 (1862). Vi har .. numera flera mycket kunniga och framgångsrika uppfödare av .. vorsteh-raser även här i landet. Edström Hund. 52 (1948). jfr häst-, pälsdjurs-, schäfer-, tjur-uppfödare m. fl.
2) (†) motsv. -föda, v. 2: person som uppfostrar. (Lat.) Educator .. (sv.) Vpfödare, vptuchtare. Linc. Cc 2 b (1640). Schultze Ordb. 1229 (c. 1755). —
-FÖDELSE. [fsv. upfödhilse; till -föda, v.] (†) motsv. -föda, v. 2: uppfostran (se d. o. 2). Hans K. Maitz vngdom och vpfödelse. Svart Ähr. 48 (1560). Omkostnaden för barnets uppfödelse. Strinnholm Hist. 1: 595 (1834).
Ssg (†): uppfödelse-barn. (†) om var o. en av två l. flera personer med gemensam uppväxt, barndomsvän; äv.: fosterbarn. Och will skaffa, så aff mine härwahrande officerare, som andre medh mig upfödelse barn, deras attester. VDAkt. 1705, nr 25. En tar sig ett uppfödelsebarn på gamla dar, när en bara har sju söner sjelf. Carlén TatS 1: 10 (1866). —
-FÖDERSKA. [till -föda, v.] motsv. -föda, v. 1, 2: kvinna som har till uppgift att föda upp l. uppfostra barn; äv. (o. numera bl., tillf.) motsv. -föda, v. 1 slutet: kvinnlig uppfödare. (Lat.) Educatrix .. (sv.) Vpföderska, Amma. Linc. Cc 2 b (1640). Uppföderskan var .. besviken över att den kattunge som när hon föddes såg ut att kunna bli en internationell skönhetsdrottning .. börjat utveckla otillåtna fläckar i pälsen. DN 14/12 1997, s. B3. —
1) (numera mindre br.) motsv. -föda, v. 1, 2: person som föds (fötts) upp l. uppfostra(t)s; i sht i utvidgad anv.: skyddsling l. lärjunge l. efterföljare o. d.; äv. oeg. l. bildl., om ngt sakligt. Så litet som en upfostrare behöfwer af sina .. Egenskaper meddela något åt upfödingen, så litet bidrager jemwäl sjelfwa jorden, såsom jord, åt de derutur upkommande wäkster. Cederhielm PVetA 1740, s. 6. De mekaniska konsterna, hvilka i grunden ej äro annat, än vettenskapernas uppfödingar eller alster. 2SAH 2: 284 (1802). En Stjernhjelmsk poesi-skola, hvars enda bekanta uppfödingar .. (Atterbom) anser Columbus och Lindskjöld vara. SvLitTidn. 1816, sp. 194. (J. Gylta) hörde till Gustaf I:s egna uppfödingar. BL 5: 369 (1839). Östergren (1964).
2) (numera bl. tillf.) motsv. -föda, v. 1 slutet, om djur (i sht häst) som uppfötts (uppföds). Med år 1836 hade stuteriet kommit derhän att stogången kunde remonteras med egna uppfödingar. KrigVAT 1845, s. 86. Herr G. Borgman .. har vid båda årens täflingar uppträdt med egna uppfödingar. NTIdr. 1902, Julnr s. 7. —
-FÖDSEL. [till -föda, v.] särsk. (†) motsv. -föda, v. 2: uppfostran (se d. o. 2). Och båden thesse Delarne (dvs. dygd o. odygd) stå mykit vti förste Vpfödzlen, sådane som then är, så blifue the och gärne på Ålderen. Brahe Oec. 4 (c. 1580; uppl. 1971). (Att) Höglofl. SekretaUtskottet lärer med lätthet kunna intaga, huru mycket de Kongl. Föräldrarnes rättighets utöfvande vid sina barns uppfödsel utslagit på ett icke mindre lyckligt .. sätt. Crusenstolpe 1720 359 (i handl. fr. 1765). —
-FÖLJA, -ning; -are (se avledn.).
1) (†) till 2: följa (ngn (l. ngt)) upp; särsk.: följa (avliden) till graven. (Vi önskar) att I vele .. förordne och skicke nogre godhee qvinner aff adell, som henne (dvs. prinsessan Cecilia) måtthe upfölge. G1R 29: 345 (1559). Landtmarskalken .. begärte att Adelen wille bewisa .. (den döde) den sidsta tienst och upfölia lijket. RARP 4: 399 (1650). Uppföljer ej Tull-Jakten ett sådant (dvs. från utlandet ankommande) Fartyg till destinations- eller Losznings-orten, skall det anhållne godset från den öfrige lasten genast urskiljas. SPF 1817, s. 87.
2) [jfr eng. follow up] till 14 c: (följa efter o.) fortsätta l. vidareutveckla l. förbättra l. slutföra o. d. (ngt); numera nästan bl. ss. vbalsbst. -ning. Till arbetet hör även planering av biltransporter samt uppföljande kontroll av ackordsarbete. SDS 24/11 1957, s. 2. Museibesöket kommer att få en uppföljning i skolan, där eleverna ska jobba vidare med de arbetsblad med uppgifter, som delades ut genom museets försorg. ÖgCorr. 13/12 1966, s. 8.
Avledn.: uppföljare, r. särsk. till -följa 2, om verk (ss. bok l. musikinspelning l. film o. d.) som utgör fortsättning på l. vidareutveckling o. d. av ett tidigare verk. Ramsey Lewis var inte sen att spela in en uppföljare till sin succéplatta. ÖgCorr. 19/1 1966, s. 11. Paul Hogan har lyckats bra med uppföljaren till sin första storsuccé om den trivsamt smarte krokodiljägaren Mick Dundee. GbgP 9/7 1988, s. 13.
Spoiler title
Spoiler content