SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FRITTA frit3a2, r. l. f. (f. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg), WoJ (1891)); best. -an; pl. -or; ngn gg FRITT frit4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 l. 40.
Ordformer
(fritta 1747 osv. fritte 18151904. fritt 1903)
Etymologi
[liksom d. fritte av t. fritte, av fr. fritte resp. it. fritta, av lat. fricta, p. pf. i f. sg. till frigere, rosta, steka; jfr FRITTA, v., FRITTERA, FRITYR. Formen fritt utgår direkt från fr.]
tekn. för olika ändamål (i sht förr för framställning av glas, glasyr l. porslin) hopblandad pulverformig l. fuktig massa som upphettats till sammansintring; förr äv. oeg. om den hopblandade massan före upphettningen. Wallerius Min. 268 (1747). Åkerman KemTechn. 1: 651 (1832). 2UB 7: 176 (1903). — jfr GLAS-FRITTA.
Ssg: FRITT-PORSLIN. tekn. porslin i vars massa en fritta ingår ss. beståndsdel; om sèvresporslin o. naturligt porslin. JournManuf. 3: 14 (1833). Hector Husg. 38 (1904). 2NF 21: 1398 (1915).
Spoiler title
Spoiler content