publicerad: 1926
FRUNTIMMER frun3~tim2er, äv. 302, n.; best. -timret (Schmedeman Just. 40 (1560) osv.) ((†) -timmeret Brahe Kr. 2 (c. 1585), Carl IX Cal. 147 (1607); -timmert KKD 7: 77 (1704)); pl. = (Schmedeman Just. 40 (1560) osv.) ((†) -timrer Brahe Oec. 124 (1581), 2Saml. 2: 82 (c. 1700)); pl. best. -timren (Hof Skrifs. 269 (1753) osv.) l. -timmerna (HSH 6: 180 (1699) osv.).
Ordformer
(fru- 1601—1740. frue- 1584—1687. fruen- 1560—1817 (: Fruentimbers-Dragkista). frun- 1620 osv. frunn- c. 1585. fruwen- 1631. frugha- 1582. frug(h)en- 1593—1663. -timmer 1589 osv. -timer 1699—1840. -timber 1560—1837. -tijmber c. 1585—1650. -tymber 1610. -temmer 1704. -temer 1707. -tember 1706)
Etymologi
[jfr d. fruentimmer, ä. d. äv. fruetimmer; av mnt. vrouwentimmer, av vrouwe (se FRU) o. timmer (se TIMMER); jfr t. frauenzimmer]
1) (†) för kvinnorna avsett hus l. rum, frustuga; kvinnogemak; särsk. om den del av ett slott där den kvinnliga uppvaktningen bor. I ingen måtto (skall) .. tillstadt blifwa .. något in eller uthlöpande i wårt Fruentimber. Schmedeman Just. 94 (1590). (Jesus) läter icke läggia sigh j herliga Frugentimmer (utan i krubban). PJGothus Cat. G g 7 a (1595). Vi vilje .. att J Eder flit gören, det en kakelugn uti det Tyska fruntimret med hast kunde uppsatt blifva, efter det elljest, Jungfruerne däruti vill falla för kallt. Hallenberg Hist. 4: 903 (i handl. fr. 1620). År 1648. den 15. Februarii, om aftonen .. utbrast oförmodligt i Fruen-timbret, när in til Drottningens rum, en vådeld. Rüdling 221 (1731).
2) (numera bl. ss. senare ssgsled) eg.: de i frustugan boende kvinnorna; de till en furstlig l. annan högt uppsatt persons uppvaktning l. betjäning hörande damerna, kvinnlig uppvaktning, kvinnlig hovstat; hovfruntimmer. Tet Konungzlige Fruentimbret. Schmedeman Just. 40 (1560). Skal man ock see till, at man lägger icke för stoort Frwentimber eller annat myckit Qwinfolck .. till. Brahe Oec. 66 (1581). Greffuinnes döttrer och Frwetimber. VgFmT II. 2—3: 99 (cit. fr. 1584). Schmedeman Just. 1172 (1687). Afzelius Sag. 6: 209 (1851). — jfr HOV-FRUNTIMMER.
3) i allmännare anv.: damer, kvinnor, kvinnfolk, det täcka könet; numera bl. ngn gg skämts. arkaiserande i sg. best. Sittia och föra snack ibland Frwentimbret. Rudbeckius Horn D 3 a (1618); jfr 2. (Maj månad är) Beswärlig tijd för Fruetimbret. Voigt Alm. 1687, s. 13. Iagh skall .. förblifva intill min dödh, fast her ähr vackert fruentember, din trognaste mahn. KKD 7: 136 (1706). Undervisen vårt Svenska Fruntimmer, huru de rätt skola skrifva orden och sätta ihop ricktiga meningar på Svenska. Sahlstedt CritSaml. 345 (1759). Lindqvist Dagsl. 3: 45 (1904).
4) om enskild kvinna. Anm. Beträffande ordets anv. i denna bet. vid olika tider se anm. till DAM, sbst.1 I 1 (sp. D 219 ff.).
a) (†; jfr dock β) kvinna tillhörande de högre samhällsklasserna; förnäm kvinna, dam. Biurman Brefst. 66 (1729). Innan du kan hoppas antingen på mig eller någon annan; så måste du på det sätt jag sagt, avancera från qvinfolk til Fruntimmer. SP 1780, s. 491. De kungliga .. fruntimren. Dalin (1851). jfr: Fruntimmer, benämning på qvinnor af den bildade klassen. Ordet tillhör det finare umgängesspråket. Dalin Synon. 84 (1870). — särsk. ss. tilltalsord.
α) i förb. med poss. pron. mitt, mina l. med adj.-attribut. Jag ber Er, kära Fruentimmer, at (osv.). Dalin Arg. 1: 20 (1732, 1754). Mina herrar och fruntimmer! Almqvist TreFr. 1: VII (1842). Mitt fruntimmer, var så god! Dalin (1851).
β) (beträffande brukligheten jfr anm. nedan) i best. form utan bestämningsord, antingen ss. fristående tilltalsord l. i satssammanhang. Fruntimret behagar ursäkta, om ... Dalin (1851). Fruntimren täcktes vara så goda och ... Dens. Hvad behagar fruntimret? Björkman (1889). Vill fruntimret säga mig. Auerbach (1908). — Anm. Ordet uppfattas numera i denna anv. i Sv. ss. ohövligt o. undvikes därför. I satssammanhang användes numera i stället i pl. ”damerna” o. i sg. (till obekant kvinna) stundom ”damen” l. ”ni” l. (vanligare) en omskrivning, där tilltalsord kan undvaras (t. ex. får det vara ..?, behagas det ...?, vad behagas? l. dyl.); jfr anm. till DAM, sbst.1 I 1 (sp. D 219 ff.). I Finl. förekommer ordet däremot fortfarande i denna anv.; jfr: Ordet fruntimmer bruka vi rätt ofta då vi tilltala en obekant bildad kvinna: ”är det fruntimrets väska, har fruntimret tappat sin väska?” Bergroth FinlSv. 179 (1917).
b) (†) vid dans o. d.: dam (se d. o. 2 d α). HSH 6: 180 (1699). Göra dos à dos med sit egit Fruntimmer. Walcke Dansk. 1: A 6 b (1783). Gjörcke Sällskapsd. 27 (1850).
c) (numera ngt vard.) om kvinna i allm. utan avseende på samhällsställning: kvinna; kvinnfolk. Mig tyckes ett Frutimmer bör vara ett väsende emellan Änglar och Manfolck. Gyllenborg Vill. 4 (1721). Hatare el. fiende af fruntimmer. Heinrich (1814). Fruntimmerna (i Palestina) lida ofta af hysteriska anfall. Palmblad Palæst. 69 (1823). Erfarenheten intygar at Två fruntimer ej kunna lefva sams i et kök. VDAkt. 1825, fol. 83. Begav en karl sig ut på färd, ansågs det olycksbådande, om den första person, han mötte, var ett fruntimmer. Landsm. 1907, s. 93. — särsk.
α) med adj.-bestämning som angiver kropps- l. själsegenskap. Ett ståtligt, magnifikt fruntimmer. Ett klokt, intelligent, ampert fruntimmer. Ett duktigt, rivande, rejält, kavat fruntimmer. Enke-Drottningen var ett strängt fruntimmer. Hallenberg Hist. 3: 261 (1793). Grefvinnan De Geer .. var ett lifligt och kvickt fruntimmer. De Geer Minn. 1: 65 (1892).
β) (†) i uttr. för fruntimmer, för damer (se DAM 3), för kvinnor. Siminrättning för fruntimmer. Gynther Förf. 7: 88 (efter handl. fr. 1856).
γ) (vard.) med föraktlig l. försmädlig bibet. Fruntimmer är sig alltid lika. Fruntimmer kan man aldrig lita på. Där det finns fruntimmer, behöfver man aldrig befara att hållas i okunnighet om andra. Janson Gast. 68 (1902). Nordström Herr. 40 (1910). — Anm. Ordet användes stundom äv. (vard.) föraktligt om manfolk. Han är ett riktigt fruntimmer.
δ) (vard.) med nedsättande bet., om dålig kvinna, allmän kvinna. Sämre fruntimmer. Cavallin (1875). (†) Orten (har ofta) .. besök af så kallade granna Fruntimber. Johansson Noraskog 1: 80 (i handl. fr. 1785).
Ssgr (i allm. till 4 c; numera i sht vard.). Anm. Ssgr som beteckna (delar av) kvinnornas klädsel m. m. hava under de senaste årtiondena alltmera kommit ur bruk o. hava i de flesta fall ersatts av motsv. ssgr med DAM, sbst.1 I ordböcker o. d. förekomma likväl fortfarande äv. i detta fall ssgr med fruntimmers-.
-KARL, -SKO, se B.
B: FRUNTIMMERS-AKTIG. som påminner om l. är kännetecknande för kvinnfolk, kvinnlig; numera oftast med nedsättande l. försmädlig bibet.; jfr FRUNTIMMER 4 b γ. Tegnér (WB) 9: 529 (1843). Adressen var skrifven med fruntimmersaktig stil. Cederschiöld Riehl 1: 54 (1876). —
-ALMANACK l. -ALMANACKA. (†) kalender för damer. Fruntimers Almanachor .. försedde med .. modeller til det vackra Könets hufvud-prydnader. SP 1779, s. 1122. DA 1824, nr 1, s. 6. —
-ARBETE~020 l. ~200.
1) (†) för damer utfört arbete. Den här til fruntimmers arbetes (dvs. damkläders) förfärdigande anmälte skräddare Gesällen Ionas Gallanders ansökning at vinna Burskap. VRP 7/7 1735.
2) (hand)arbete som utföres l. är avsett att utföras av kvinnor; abstr. o. konkret. DA 1808, nr 6, s. 8. Föräldrarne .. tro, att en flicka måste antingen gifta sig eller också sitta hemma med små fruntimmers-arbeten. Bremer Hertha 299 (1856). —
-BEKANT, f. kvinnlig bekant, kvinnlig bekantskap; i sht i pl. Carlén Repr. 242 (1839). Han gjorde ständigt besök hos sina fruntimmersbekanta. PT 1904, nr 239, s. 2. —
-BJUDNING. bjudning för damer, dambjudning. Det var en fruntimmersbjudning, om hvilken endast några få utvalda herrar .. fingo vara med. Roos Skugg. 186 (1891). —
(jfr 4 b β) -BREV. brev som är skrivet av en kvinna. SvLittFT 1834, sp. 358. Traktaten .. hade .. två tilläggsnoter, och dessa äro, just som P. S. i fruntimmersbref det intressantaste. SDS 1899, nr 281, s. 1. —
(jfr 4 b β) -BRIS. (vard., skämts.) om svag, ofarlig bris. Det blåste en den allra hyggligaste fruntimmersbris. Engström Äfv. 55 (1908). —
-BYRÅ. (†) för damer avsedd byrå (se d. o. 2). Dalin Arg. 2: nr 48, s. 8 (1734). Berndtson (1880). —
-BÄNK. för kvinnorna avsedd kyrkbänk, kvinnobänk. Corylander LundsDomk. 118 (i handl. fr. 1739). Silfverdosan, fylld med socker och allehanda kryddor vandrade genom fruntimmersbänkarne i kyrkan, och hvar och en doppade tungspetsen sirligt ned deri. LAHT 1892, s. 11. —
-DAGSVÄRKE~020, äv. ~200. kvinnodagsvärke. 22 stycken torplägenheter finnas utlagda .. och utgöras för torpen ungefär 900 karldagsverken och 250 fruntimmersdagsverken på egen kost. PT 1901, nr 19 A, s. 1. —
-DOKTOR. (vard., föga br.) = -LÄKARE. Björkman (1889). Fruntimmersdoktorn på modet. Heidenstam Dikt. 37 (1895). —
-DRÄKT. kvinnlig dräkt, kvinnodräkt. SP 1779, s. 1082. Den af Hans Maj:t faststälda Svenska Nationala Fruntimmers Drägten. Därs. s. 217. —
(jfr 4 b β) -FASONER, pl. (vard.) för kvinnfolk karakteristiskt sätt, kvinnfolksfasoner. Af dessa ord förkrossad, nedsjönk grefve Lejonborg, nästan sanslös, på stolen. ”Inga fruntimmersfasoner, grefve!” ropade W. Blanche Band. 124 (1848). Nordström Sönd. 89 (1910). —
-FIENDE. (†) fiende till det täcka könet, kvinnohatare. Dalin Arg. 1: 342 (1733, 1754). Wacklin Minn. 3: 123 (1845). Hahnsson (1896). —
-FRÄMMANDE, sbst. kvinnlig(a) gäst(er), damfrämmande. Ödmann Hågk. 33 (1801; uppl. 1918). Strindberg GötR 62 (1904). —
-FÖRENING. (numera bl. kvarlevande i namn på äldre föreningar) förening bestående av bl. kvinnliga medlemmar (i sht med filantropiskt syfte), damförening, kvinnoförening. 2NF 35: 1082 (cit. fr. 1819). Underrättelse om Fruntimmers-Föreningens Flick-Skola, i Götheborg. (1830; broschyrtitel). Medan koleran hösten 1853 härjade i Stockholm .. fick .. (Fredrika Bremer) sysselsättning för sina tankar och intressen genom stiftandet af Stockholms fruntimmersförening för vård af barn efter personer, som aflidit i farsoten. CRNyblom i 3SAH 16: 262 (1901). —
-GRANNLÅT~20, äv. ~02. (numera bl. med nedsättande l. försmädlig bibet.) jfr -BJÄFS. På Holländare-gatan .. förfärdigas mössor, halskragar och dylik Fruntimmers granlåt, i nyaste smak. SP 1779, s. 252. Dalin (1851). —
-GYMNASTIK. (†) kvinnlig gymnastik. Almqvist DrJ 126 (1834). Sätra. .. Läkare: brunnsintendenten .. med biträde af 7 underläkare samt för fruntimmersgymnastik professorskan Ling. IllSv. 1: 476 (1882). —
-GÅRD. (†) kvinnornas gård; jfr HAREM. Man (kan) icke .. see inn i den 3:die (gården i Seraljen) eller heelige fruentimmers-gården. KKD 5: 258 (1711). Krysanteus' hus .. inneslöt utom aulan och fruntimmersgården, en icke obetydlig trädgård. Rydberg Ath. 94 (1859). —
-GÖRA, n. kvinnligt arbete, ”kvinnogöra”, ”kvinnfolksgöra”. Att sköta en häst är visserligen icke fruntimmersgöra. Almqvist Grimst. 5 (1839). Torpson Norden 323 (1887). —
-HATARE. (föga br.) kvinnohatare. Fruntimmershataren. Comedi i tre Akter. Lessing (1801; boktitel). Dalin (1851). Hahnsson (1896). —
-HATT. damhatt. SP 1780, s. 600. Kapotthatt (är) .. ett slags liten fruntimmershatt .. med hakband. 2NF 13: 873 (1910). —
-HISTORIA. (vard.) särsk. om galant äventyr; i sht i pl. Denna novell .. är en fruntimmershistoria. Palmblad Nov. 4: 121 (1851). Berättelser om hur den och den satt bort sin framtid på fruntimmershistorier. Strindberg Hafsb. 54 (1890). Sjöberg Kvart. 54 (1924). —
-HJÄRTA. (†) kvinnohjärta. Leopold 6: 291 (1798). Det är .. ganska rart (dvs. sällsynt) att finna ett fruntimmershjerta, som verkligen har det värde för hvilket det inlöses. Tegnér (1805) hos Wrangel TegnKärlekss. 293. —
-HYTT. (i Finl.) damhytt. Ångbåtens innersta fruntimmershytt. Topelius Vint. I. 2: 156 (1862, 1880). —
-KARL. (fruntimmer- 1856. fruntimmers- 1784 osv.) (vard.) mansperson som är svag för o. omtyckt av det täcka könet; kvinnotjusare. Envallsson Niugg 30 (1784). Akta era hjertan, mina unga damer, ty .. (ingenjören) säges vara, hvad man kallar, en stor fruntimmerkarl. Bremer Hertha 24 (1856). Engström Äfv. 47 (1908). —
-KÖN(ET). (†) kvinnokön(et); abstr. o. konkret. Dyrbara Klädebonader, hvarmed Fruntimmerskönet i sednare tider synnerligast utmärkt sig. VexiöBl. 1817, Bih. nr 23. Reskamrater af fruntimmerskönet. Almqvist DrJ 262 (1834). —
-LÄKARE. (numera föga br.) kvinnoläkare, gynekolog; jfr -DOKTOR. Hygiea 1847, s. 218. NDA 1863, nr 125, s. 3. —
-MANSCHETT. till kvinnodräkten hörande manschett; dammanschett. BoupptVäxiö 1745. Engageanter .. (äro) ett slags förr brukliga vida fruntimmersmanchetter. NF 4: 498 (1881). —
-NIPP. (†) av damer användt prydnadsföremål; i pl. särsk. om prydnadsföremål till kvinnodräkten; jfr -BJÄFS, -PRYDNAD. En fruntimmersnipp att konservera nålar uti. Tersmeden Mem. 3: 81 (1741). Et .. Fruntimer åstundar condition ..; hon .. kan undervisa uti .. Söm och Fruntimers-Nipper och Granlåt. GT 1788, nr 65, s. 4. —
-PILT. (†) damernas favorit; kvinnojägare, flickjägare; jfr -KARL. Lagerström Tart. 56 (1730). (Den unge Tessin) skall ha varit under sina utrikes resor en vidlyftig sälle och lättfärdig fruntimmerspilt. Crusenstolpe Tess. 5: 221 (1849). Björkman (1889). —
(jfr 4 b β) -PRIFFE. (vard., skämts.) preferensspel varunder deltagarna tillåta sig vissa friheter mot allmänt vedertagna spelregler, ss. att resonera om sina kort, begära l. giva råd o. vinkar om buden l. spelet, taga tillbaka utspelat kort o. d.; äv. oeg., om annat kortspel än preferens; jfr -BRIDGE. —
-PRYDNAD. prydnadsföremål till kvinnodräkten; numera bl. ngn gg i pl. DA 1808, nr 42, s. 2. Fruntimmersprydnader, t. ex. broscher, örhängen, knappar och dylikt. TT 1871, s. 98. —
-REGEMENTE. (vard.) kvinnoregemente. —
-ROCK. särsk. (†) om ett slags klänning med liv o. kjol klippta i ett stycke. VRP 3/6 1728. MagKonst 1832, s. 94. —
-ROLL. kvinnlig roll. På Shakspeares tid spelades fruntimmersrollerna af gossar. Hagberg Shaksp. 1: 447 (1847). Lundin NSthm 282 (1888). —
(jfr 4 b β) -ROMAN. (nedsättande benämning på) för den kvinnliga läsekretsen avsedd (o. lämpad) roman; jfr MISS-ROMAN. SvLittFT 1838, sp. 568. (Boken) höjer sig (icke) öfver den vanliga nivån för s. k. fruntimmersromaner. SmålP 1890, nr 42, s. 3. —
-RÖST. kvinnlig röst, kvinnoröst. Envallsson Peter 7 (1799). Utanför ljöd en klar, hög fruntimmersröst, som dref på pigorna, att de skulle skynda sig. Backman Reuter Lifv. 1: 20 (1870). särsk. om sångröst. SP 1778, s. 79. —
-SIDA(N).
1) (numera mindre br.) den kvinnliga sidan, spinnsidan. Kellgren (SVS) 6: 165 (1787). (Gården) är ett fideikommiss på fruntimmerssidan. Wirsén i 3SAH 2: 415 (1887).
2) (i sht förr) i kyrka: den sida (till vänster om stora gången) där fruntimmersbänkarna äro belägna; motsatt: karlsidan. Kindblad (1871). Holmberg Folkhögsk. 76 (1883). jfr: Betraktar man gästerna (på ”societeten” i Växjö) så äro de här liksom i kyrkan indelade på två bänkar, nemligen karl- och fruntimmerssidan, utan allt slags communication med hvarandra. Tegnér (WB) 6: 418 (1827). —
-SINNE. (tillf.) en kvinnas sinne. Argus (har) undergådt så många ändringar, som trots något Fruentimmers-Sinne. Dalin Arg. 1: nr 50, s. 2 (1733; uppl. 1754: Qvinno-sinne). —
-SJUKDOM. (numera mindre br.) kvinnosjukdom. Möller (1745; under couleur). Uhrström Hemläk. 543 (1881). Klint (1906). —
-SKO. (fruntimmer- 1771. fruntimmers- 1780 osv.) damsko. Wallenberg Gal. 176 (1771; uppl. 1921). Cavallin (1875). —
-SKODON~20, äv. ~02, pl. —
-SKOMAKARE~0200. skomakare som tillvärkar damskodon, damskomakare. Wikforss 1: 581 (1804). Berndtson (1880). —
-SKOLA, r. l. f. flickskola; numera bl. i Finl., om elementarlärovärk för flickor. Runemarck VägvSthm 86 (1790). Sjuklassiga fruntimmersskolor. Svedelius Lif 21 (1887). Föreståndarinna för fruntimmersskola. FFS 1891, nr 4, s. 9. —
-SLÖJD. (†) kvinnligt arbete; särsk. om finare handarbeten o. d. SP 1779, s. 926. En Guvernant, som .. kan spela Klavér och Rita jemte andra Fruntimmers-slöjder. DA 1824, nr 85, s. 15. Kindblad (1871). —
-STIL. kvinnlig handstil. Lindfors (1815). En ganska läslig fruntimmersstil. Almqvist Går an 101 (1839). —
-STRUMPA. damstrumpa. SP 1780, s. 32. Köttfärgade fruntimmers-strumpor, på hvilka finnas små fåglar broderade med navarinblått. MagKonst 1829, s. 24. —
-SYSSLA, r. l. f. kvinnlig syssla, kvinnligt göromål; i sht i pl. GT 1788, nr 82, s. 4. Regeringsärenden äro .. icke fruntimmerssysslor. Crusenstolpe Tess. 5: 30 (1849). —
-SÄLLSKAP~20 l. ~02. kvinnligt sällskap, damsällskap. Nordberg C12 2: 687 (1740). Jag var .. blyg i fruntimmerssällskap. Svedelius Lif 97 (1887). —
-TOALETT. (†) damtoalett.
-TYCKE. (vard.) i uttr. ha fruntimmerstycke, slå an på l. vara omtyckt av kvinnorna. (Jag) har .. hvad man .. brukar kalla ett starkt fruntimmerstycke. 2Saml. 12: 79 (1838). —
-VECKA(N). (vard., skämts.) benämning på dagarna 19—25 juli (vilka alla utom den sista hava kvinnonamn); jfr FLICK-VECKA(N). Tholander Ordl. (c. 1870). ”Fruntimmers”- l. ”Flickveckan” .. har i Sverige dåligt rykte om sig för beständigt regnande. NF 17: 439 (1893). —
(jfr 4 b β) -VIN. (vard.) skämtsamt föraktlig benämning på sött (o. svagt) vin. Wikforss (1804; under weiberwein). Almqvist DrJ 381 (1834). —
-VÄLLUSTA. (tillf., †) veklig njutning. (Några tro att de gamla med de lycksaligas öar menat) Canarie Öijarne, der som Pomerandzer, Citroner wäxa öfwerflödeligen, der man kan lefwa oklädder, och ingen frost är, hållandes denna frutimbers wällustan för de lycksaligas högsta Skatt. Rudbeck Atl. 1: 478 (1679).
Spoiler title
Spoiler content