(numera bl. ngn gg med ålderdomlig anstrykning) fullt; fullkomligt; fullständigt; till fullo; helt o. hållet, i alla avseenden; till alla delar; fullt o. fast (tro, lita på o. d.); i nekad sats stundom: alldeles, riktigt, så noga. Än tha at thet kunde ey fulleliga beuises honom offuer (att han stulit kyrksilvret). OPetri Tb. 32(1524). (Salomos) hierta (var) icke .. fulleligha med Herranom hans Gudh, såsom hans fadhers Dauidz hierta. 1Kon. 11: 4(Bib. 1541). Thet man dogh liikwell än icke så fulleligen wete kan, om så altt i sanningh är. GR 19: 166(1548). Så frampt brukett kan bliffva fulleligen bebygt. RP 6: 245(1636). Pante-skillingen .. (var) fulleligen .. betald. Botin Hem. 2: 215(1756). (Det är) en fråga, den man ej .. torde fulleligen kunna afgöra. Kellgren 3: 268(c. 1780). Kan redarens rätt på annat sätt icke fulleligen styrkas, vare han pligtig att den med ed sin fästa. SjölFinl. 1873, § 6. Över huvud inses nu fulleligen, att språkriktighet och stilriktighet icke få lida intrång. Wulff Värsb. 2(1896).
