(†) fullkomlig; slutgiltig. En fulkommen man, then ther är vthi Christi fulboordughe ållers mååt. Ef. 4: 13(NT 1526; Bib. 1541: fulbordigha). The hollendere ære begærendhe ith effuigth bebundt och friidt medh oss och riichit huilket the begære fulbordugh stadfestelsze paa. GR 3: 309(1526). AAAngermannus Tillegn. B 1 a(1587). Otron hindrar ibland vår tros fullbordiga tilväxt. Nicander GSann. 104(1767). Det mest vackra vi känne, det fullbordigaste af all ting på vår jord. Menniskoskapnaden i sin friskhet. GJAdlerbeth(1786) hos CAEhrensvärd 112. — försigkommen. At .. någhor fåå icke wore så fulbordigh at the strax rett fatta .. kunna then andeligha födha som han them giffuit haffuer. LPetri DialMess. 94 b(1542).
Avledn.: FULLBORDIGHET, f. (-ug-) (†) fullkomlighet. Therföre wiliom wij .. tagha thz (dvs. den lära) före som til fulboordugheten dragher. Ebr. 6: 1(NT 1526; Bib. 1541: fulkomligheten). OPetri 1Post. 123 a(1528).
