SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FULLELIG, adj.
Etymologi
[bildat till FULLELIGEN]
(†) full; fullkomlig; fullständig. GR 1: 211 (1524). Endoch att vij därom ähnnu icke haffue någon fullelig kundskap. AOxenstierna 2: 232 (1615). Till Respective vederbörandes goda och fulleliga nöije. VDAkt. 1756, nr 69. (Läkarna) gifva föga förhoppning om hans fulleliga förbättring. ÅgerupArk. Brev 18/7 1774. VDAkt. 1783, nr 273.
Spoiler title
Spoiler content