(font 1615 (: Font choor)—1762. fund (-w-) 1583 (: Fwndskäteell)—1796. funt (fundt, fwnt m. fl. skrivformer) 1528 (: funtkätil) osv.)
Etymologi
[fsv. fonter, funter; jfr d. font, äv. funt, fond, fund, isl. fontr, funtr, mnt. vonte, funte, ffris. font, funt, feng. o. eng. font; ytterst av (m)lat. fons (gen. fontis), eg.: källa, dopkar; jfr FONTÄN.Ordet uppfattas ofta av nutida språkkänsla ss. en ellipsbildning till DOP-FUNT]
av sten (stundom metall l. trä) förfärdigad, till inventarierna i en kyrka hörande, mer l. mindre konstnärligt formad o. utsmyckad behållare, ursprungligen avsedd att tjäna ss. dopkärl (vid dop gm neddoppning), numera bl. använd ss. fotställning för dopkärlet (dopfatet, dopbäckenet); dopfunt; dopkar. VocLib. avd. 47(c. 1580). Han leet .. göra een Funt aff spräcklot Marmorsteen. Lælius Bünting Res. 2: 124(1588). Hildebrand Medelt. 3: 484(1901). — jfr DOP-,DÖPELSE-,KOPPAR-,STEN-,TRÄ-,TÄLJSTENS-FUNTm. fl.
Ssgr: A: FUNT-FADDER. (†) dopvittne; ofta oeg.: såt vän; stallbroder, ”kumpan”. Dijkman AntEccl. 310(1703). (Två fruar) som så länge varit ovänner, ha giordt hvarannan Visiter och sku nu vara sådana funt-faddrar, at de aldrig kalla hvarandra annat, än vid döpnamnen. Dalin Arg. 2: 122(1734, 1754). Dalin(1851). —
-KITTEL. (funt- 1528—1789. funte- 1628—1682. funts- 1583 (: Fwnds-)) (†) dopskål att ställa i dopfunten; äv. användt om dopfunten. OPetri GudzOrdh D 4 a(1528). Een Funtkiätel och messingz becken der uthi. VDAkt. 1681, s. 281.Därs. 1789, nr 60. —
-KOR. (†) i kyrka: avdelning för dopfunten. BtÅboH I. 1: 81(1615). Nu är choren i Vhråsa kiorkia aff manfolkz och quinfolkz stoolar, så och funtchoren helt och hållet förbyggder. VDAkt. 1656, nr 12.
