[av ä. t. furieren, till furier(er) (se FURIR,FURERARE); jfr ä. holl. fourieren]
(†) inkvartera, sörja för inkvartering l. logi åt (ngn); resa i förväg o. ordna om (inkvartering l. logi); äv. refl. Thet schall och ingen (landsknekt) sich siellff furire eller till lossemänth legge. GR 27: 284(1557). Then som sigh förrerar och aflägger till härberge annorstädes, än han af Förreraren beskedd warder. Schmedeman Just. 47(1569). Fullmagt för Erik Ribbing och Jöran Claesson, att förrera .. nattläger emellan Stockholm och Upsala till H. K. Maj:t och H. K. Maj:ts medfölje. Hallenberg Hist. 4: 627(cit. fr. 1617). Schroderus Hoflefw. 131(1629; se under FURIR 1).
SAOB
