SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FYLLIG fyl3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. fyldig; sannol. avledn. av FYLLA, v.; eg. således: som fyller (ngt)]
1) som har avrundade l. svällande former o. d.
a) om person (numera sällan om djur) l. om kropp l. kroppsdel hos människa l. djur l. om figur l. växt o. d. hos person: som har väl avrundade l. runda former, som är vid l. visar godt hull; yppig, svällande, fetlagd, korpulent; jfr FULL 5. Ett fylligt ansikte, fylliga kinder, armar, former. Den fylliga barmen. Schroderus Comenius 278 (1639). Af Huld war hon fyllig och frodig. Stiernhielm Herc. 10 (1648, 1668). Monarken är .. en fyllig välvuxen herre. Wallenberg 114 (1769). När Boskapen kommer fyllig i hus, är den lätt född öfver vinteren. Fischerström 2: 400 (1780). (Du är) så fyllig som en mognad ros. Tegnér (WB) 5: 42 (1825). Hon var snarare fyllig än spenslig. Heidenstam End. 24 (1889). — jfr VÄL-, ÖVER-FYLLIG.
b) om föremål o. d.: (av)rundad, trind, svällande, pösande; stundom: väl utvecklad, rik, stor; förr äv. (särsk. om klädesplagg o. d.): vid. Til syltning tager man Bären genast när de .. äro fylligast. Retzius FlOec. 99 (1806). Ärmarne .. äro mycket fyllige. KonstNyhMag. 1: 24 (1818). Vid slag med slutet skel tillbakahålles inslaget mera af varpen, hvarigenom det .. gör väfven fylligare. Andersson Väfn. 10 (1880). En fyllig klase af mogna rönnbär. Strömborg Runebg 1: 83 (1880). Fylliga, runda och glänsande pastiller. Grafström Kond. 41 (1892). — särsk. (i fackspr.) om fartyg l. del av fartyg: som har starkt rundad(e) l. svängd(a) form(er); buktig, bukig, stundom: bred. Fyllig bog (motsatt: skarp). Man nödgades .. (för att göra lastförmågan så stor som möjligt) göra .. (fartygen) mycket fyllige i bottnen och trubbige i ändarne. Chapman PVetA 1770, s. 12. Pråm .. (är) ett flatbottnadt och mycket fylligt .. transportfartyg. 2NF 22: 470 (1915).
2) bildl.: full, rik, riklig, rikhaltig, innehållsrik o. d.; ofta motsatt: tom l. tunn o. d. Ett fylligt urval ur tidens diktning. Det genomfriska, fylliga forntidslifvet. (Cavallin o.) Lysander 142 (1864). Namn .., vid hvilka fylliga och rika föreställningar äro fästade. NordT 1892, s. 691. En fyllig känslostämning. Larsson PoesLog. 6 (1899). — särsk.
a) om kunskap l. kunskapsmeddelande, framställning(ssätt) o. d.: rikhaltig, utförlig, bred, detaljrik, ordrik; i fråga om period o. d. äv.: avrundad. Framställningen är i den nya upplagan (något) fylligare. Sahlstedt CritSaml. 499 (1765). En om icke uttömmande dock ganska fyllig öfversigt. Odenius Celsus 3 (1898). Sveriges geografi bör i första klassen läsas fylligt. SFS 1906, nr 10, s. 23. Ciceros fylliga, välklingande, mästerligt formade perioder. Gustafsson SenecBr. 1: 14 (1907).
b) om ljud, ton l. röst o. d., äv. rim: klangfull, fulltonig; (stark o.) djup; motsatt: tunn. Fyllig klang. En fyllig altröst. Ett fylligt rim. Låta fylligt. Grepen (på fiolen) böra ske hårdt, att tonen må blifva bestämd och fyllig. Mecklin BegTonk. 27 (1802). Lagergren Orgelsk. 1: 5 (1894).
c) om färg o. d.: kraftig, mättad, djup, varm. En fyllig röd nyans. Miniatursk. 17 (1784). Fylligare färgtoner ha större ljusäkthet än ljusare. TT 1895, K. s. 48.
d) om smak l. doft l. arom o. d.: kraftig, mustig; äv. om ämne o. d. (särsk. dryck) med dylik smak l. arom. Ha en fyllig smak. Fyllig i smaken. En fyllig cigarr. Tholander (c. 1870). De fylliga och kraftiga bourgognevinerna. NF 17: 1074 (1893). För att höja sötman och göra ölet ”fylligare”. VerdS 73: 35 (1898).
3) (†) fullständig, fullkomlig; ss. adv.: fullständigt, till fullo, till fyllest. Huad som Thu fylligt weet. Lucidor (SVS) 277 (1672). Ett märke af .. (Jerusalems) fylliga förstöring och ödeläggande. Eneman Resa 2: 115 (1712). Giese Sprachm. 1—3: 488 (1730).
4) (†) fylld (av ngt), full (av ngt). (Kroppsdelar som) äre fyllighe medh Blodh. Palmcron SundhSp. 312 (1642). Många Tidningar (äro) fylliga af papper och tryck, men toma af nyttiga ämnen. Sahlstedt CritSaml. 520 (1765). jfr BLOD-FYLLIG. — särsk. abs.; jfr FULL 4, FYLLA, v. 1 h.
a) om blomma: fylld, dubbel. Ahlich 15 (1722). Myrtilus Italica med hvit fyllig blomma. Broocman Hush. 4: 16 (1736).
b) mat. o. fys. som har tre dimensioner, solid. Klingenstierna Musschenbroek 14 (1747). Sahlstedt (1773). Sjögren (1795).
5) som fyller (måttet); i ssgn MÅL-FYLLIG.
Avledn.: FYLLIGHET, r. l. f. särsk.
1) till 1.
a) till 1 a. Wollimhaus Ind. (1652). Ehuru underläppen ej har den vanliga fylligheten. Rydberg RomD 127 (1877).
b) till 1 b. (Föremålen på tavlan böra) skjuta ut därifrån i naturlig fyllighet. Bergklint MSam. 1: 204 (1781). jfr KÄRN-FYLLIGHET. särsk. (i fackspr.) till 1 b slutet. Chapman Skeppsb. 79 (1775). TT 1889, s. 22.
2) till 2. Hahr ArkitH 415 (1902). särsk.
a) till 2 a. Ödmann AnvPred. 114 (1807). Stagnelius har .. en rikedom och fyllighet i Dictionen som är all heder värd. Tegnér (WB) 4: 250 (1822). PedT 1898, s. 617.
b) till 2 b. Röstens styrka och fyllighet. Mecklin BegTonk. 8 (1802). Norlind AMusH 368 (1921).
c) till 2 d. Ölets fyllighet. TT 1884, s. 111. Grafström Kond. 135 (1892).
Ssgr: fyllighets-grad. särsk. skeppsb. till FYLLIGHET 1 b slutet. Ett fartygs motstånd .. (beror bl. a.) på fartygsbottnens fyllighetsgrad. Frykholm Ångm. 269 (1881).
-koefficient. skeppsb. till FYLLIGHET 1 b slutet: tal som angiver ett fartygs fyllighetsgrad. TSjöv. 1900, s. 34.
Spoiler title
Spoiler content