publicerad: 1926
FYLLE fyl3e2, n.; best. -et; pl. (i bet. 2) -en.
Etymologi
[fsv. fylle, f. o. n., motsv. d. fylde, r., isl. fylli, f., t. fülle; avledn. av FULL; i bet. 1 o. 4 med anslutning äv. till FYLLA, v.]
eg. sbst. till FULL; vanl. konkretare l. helt konkret.
1) [jfr FULL 1 o. FYLLA, v. 1 o. 9] om det som fyller ngt l. varmed ngt fylles; fyllnad, fyllning; numera bl. (i fackspr., föga br.) om fyllning i trossbotten o. d., fyllnadsämne. Fiskarne nyttja endast sin tunga såsom et fylle i Munnen. SvSaml. 4: 126 (1765). Inläggandet (i trossbottnen) af fullt rent fylle. Almquist Häls. 450 (1896). — jfr MELLAN-FYLLE.
2) [jfr FULL 7] om det förhållandet att (l. den tidpunkt då) månen vänder hela den solbelysta delen av sin yta mot jorden; äv. konkretare: fullmåne; stundom om liknande förhållande i fråga om vissa planeter. När månen är (l. står) i sitt fylle (förr äv. i fylle). I månen sker förmörkelsse när (han) eÿ är i fÿlle. Luth Astr. 26 b (1584). Nytänningar och fyllen. Rudbeck Atl. 1: 116 (1679). Den vexande Månen, / Innan sitt fylle han nått. Stagnelius (SVS) 3: 96 (1817). Jorden är (sedd från månen) i sitt fylle, när månen är i ny. Hedin Pol 2: 595 (1911). — jfr DISTINGS-, JUL-, MÅN-, PÅSK-FYLLE. — särsk.
a) i numera obr. uttr. Nyyt war j fylle. LPetri ChrPina m 5 b (1572). Emillan Ny och fylle. Rudbeck Atl. 1: 642 (1679). Månen synes ibland intet, ibland til en del, och ibland i fylle. Bergklint MSam. 1: 288 (1781).
b) (i vitter stil) bildl.: fullhet; fullkomning, fulländning; höjdpunkt. Stagnelius (SVS) 4: 88 (c. 1818). Då lidandet och smärtan äro i sitt fylle. Törneros Bref 2: 194 (c. 1830). Då muntrationen når sitt fylle. Andersson Verldsoms. 2: 191 (1854). Den där starkast lyser och störst är af alla, när alla äro i sitt fylle och sin fulländning. Fröding NDikt. 141 (1894).
3) [sannol. efter d. fylde l. t. fülle] (föga br.) fullhet, rikedom; jfr FULL 8, 9. Schultze Ordb. 1371 (c. 1755). Ett fylle af sins emellan .. afvikande .. bildningar. UVTF 25: 25 (1880). Tritoner slå flämtande armen / kring midjornas fylle. Fröding Stänk 94 (1896).
a) (vard., mindre br.) rus, fylla; fylleri. Cavallin (1875). Ta sig ett fylle. Lundell (1893; angivet ss. vulgärt).
b) (starkt vard.; i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rusdrycker, spritdrycker, spirituosa. Hon vet, att han inte ”tåler fylle”. LfF 1915, s. 110. Sjöberg Kvart. 635 (1924).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content