a) (†) i förb. med prep. på. Fyndig, men på sladder. Bergklint Vitt. 41(1773). Icke är jag så synnerligen fyndig på liknelser. SP 1779, s. 78.
b) om ord l. yttrande: innehållsrik, betydelsefull, träffande; numera bl. i det från 1880 o. 1922 anförda ordspråket. (Sv.) En fyndig önskan; (t.) ein Wunsch der viel sagen will. Möller(1790). Få ord och fyndiga äro bättre än nya och myndiga. Granlund Ordspr.(c. 1880); jfr: Bättre få ord och fyndiga än många och myndiga. Östergren(1922).
II. bärgv. som innehåller malm (l. annat nyttigt mineral), malmförande; numera bl. om den del av det vid gruvdrift brutna bärget som innehåller malm o. d.; förr äv. om trakt o. d. där malm o. d. anträffas. Grängesberget är en stor Malm-trakt .., men det fyndigaste är innom Grangärde. Hülphers Dal. 628(1762). När gångar hysa malmer kallas de af Bergsmän fyndige. Bergman Jordkl. 110(1766). Huruvida malmlagret (vid Segersten) i hela sin längd är fyndigt kan ännu icke afgöras ensamt ur de magnetiska kartorna. Fennia XIV. 8: 10(1899). Medelst elektromagneter .. utdraga och skilja järnmalmskornen (det fyndiga) från den medföljande bergarten (det ofyndiga). LfF 1911, s. 57.— jfr MALM-,O-FYNDIG.
