SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FYLOGENI fy1logeni4 l. fyl1-, l. -ω- l. -å-, l. -jen-, r.; best. -en l. -n.
Etymologi
[jfr eng. phylogeny, fr. phylogénie, av t. phylogenie, av den tyske naturvetenskapsmannen EHæckel 1866 bildat av gr. φύλον, stam, släkte, o. -γενεια, skapelse, till -γενής, skapad (se FOTOGEN, HOMOGEN), till γίγνεσϑαι (se FYLOGENES)]
naturv.
1) = FYLOGENES. Strindberg TrOtr. 4: 220 (1897). Organ, som under fylogeniens förlopp försvunnit eller förkrympts, (kunna) aldrig ånyo .. uppstå. 2NF 36: 687 (1924).
2) vetenskap(en) om djur- l. växtgruppers härstamning o. utveckling. Wirén ZoolGr. 1: 53 (1896). Fylogeni .. d. v. s. djurartens eller djurstammens utvecklingshistoria .. har till uppgift att söka efter det genetiska sambandet mellan de olika djurformerna. 2NF 33: 833 (1922).
Spoiler title
Spoiler content