FYR fy4r, sbst.4, n. (n. o. m. Lundell); pl. (mindre br.) =.
Etymologi
[av nt. fir, högtid, av mnt. vire, av lat. feriæ (se FERIER); jfr FYRABEN]
(vard.) upptåg, streck, spratt; gyckel, gäckeri. Driva l. hålla l. ha fyr med ngn, driva gäck med ngn, gäckas med ngn, skämta med ngn. Arvidi 127 (1651). Min Moer är Sorglynt, eij hålls Fyr (när far är borta). Lucidor (SVS) 431 (1674). Hafva fyr för sig. Ihre (1769). Det var en lustigkurre, det, en tok, / Som dref sitt fyr med fiender och vänner. CVAStrandberg 5: 60 (1862). Talgoxens fyr på fönsterblecket. Karlfeldt FridVis. 62 (1898). Han var .. full af fyr. Ottelin BSorl. 42 (1904). Ha tusen fyr för sig. Östergren (1922).
