FYSIOLOGISK -olå4-gisk l. -ål-, stundom -ωl-, i Sveal. äv. -jisk (fysiålå´jissk Dalin), adj.; adv. -T.
a) i ett flertal fackspråkliga uttr., t. ex.: fysiologisk kemi, den gren av kemien som studerar de kemiska processerna i organismerna. Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 410. fysiologisk psykologi, den metodiska form av psykologien som ingående tager hänsyn till nervsystemet o. de kroppsliga processerna; stundom: experimentell psykologi. Schéele Själsl. 13 (1894). fysiologisk koksaltlösning, en med blodplasmats salthalt likvärdig saltlösning. HeimdFolkskr. 32: 11 (1896). fysiologisk art (bot.), växtform som ej är morfologiskt utan endast fysiologiskt skild från andra former. 2NF (1908). fysiologiskt torr (bot.), om mark som är så kall l. saltrik att växternas vattenupptagande försvåras. 2NF (1908).
b) (i fackspr.) om skodon: vars form är bestämd av fotens byggnad o. rörelser, naturenlig. Nyström Fot. 21 (1867). De fysiologiska Västerbottenskängorna. IllMilRevy 1901, s. 269. —
