publicerad: 1926
FYSIONOM fys1ionå4m l. fy1s-, l. -iå-, stundom -iω-, stundom fyʃ1o- l. -å- l. -ω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta stavat phys-. fysiognom 1845—1901. fysionom 1908 osv. physiognomus 1737)
Etymologi
1) (i fackspr.) person som förstår att av människors (djurs) fysionomier bedöma deras karaktär l. andliga egenart. Bliberg Acerra 28 (1737).
Spoiler title
Spoiler content