FYSIONOMI fys1ion1omi4 l. fy1s-, l. -nå-, stundom -ωn1-, äv. å1n- l. ngn gg -ω1n-, l. fyʃ1o- l. -å-, stundom -ω-, r. (l. f.); best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet stundom med lat. böjn. Muræus Arndt 4: 105(1648: Physiognomiam, oblik kasus).
Ordformer
(förr stavat phys-. -onomi(e) 1732 osv. -ognomi(e) 1659—1904. fysionomeja Blanche Våln. 84(1847; lagt i munnen på en dödgrävare). fision- (ph-) 1753—1821)
Etymologi
[jfr t. physio(g)nomie, eng. physiognomy, fr. physionomie, it. fis(i)onomia; av mlat. phisonomia, physionomia, av gr. φυσιογνωμονία φυσιογνωμία, bedömande av en persons natur (med ledning av hans drag), av φύσις (se FYSIK) o. γνώμων, domare, tolkare (se GNOMON)]
2) ansikte ss. karakteristiskt för l. utmärkande ngn, (karakteristiska) anletsdrag, ansiktsuttryck, ansiktsbildning; stundom (vard.): ansikte; förr äv.: ”synen”; ofta i allmännare l. överförd o. bildl. anv.: (karakteristiskt) yttre, utseende, habitus; (individuella) drag; (sär)prägel. ORudbeck(1659) hos Annerstedt UUH Bih. 2: 39. En lärd Man, af hvilkens Physionomie jag kan döma, at han heter Hiernbrott. Dalin Arg. 1: 12(1732, 1754). Han strök .. / .. (honom) midt i physionomien. / Det var et grufligt slag så stopet braka sönder. CIHallman 123(1777). Folket (i Silre) hade finska Phisionomier. NorrlS 108(1799). Siljanstraktens geologiska fysiognomi. 3SvGeolU 57: 9(1883). Jag skulle önska fånga / Vår tids fysionomi. Snoilsky 5: 64(1892, 1897). jfr BOV-,BULLDOGGS-FYSIONOMIm. fl. särsk. (†) pregnant: tilltalande yttre, ”utseende”. NorrlS 102(1798). En flicka utan förmögenhet .. — med en smula Physionomie. Fahlcrantz Lessing Galotti 19(1821). —
