SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄNAD fä3nad2, r. l. m. ((†) n. (i bet. 3) 1Mos. 2: 20 (Bib. 1541), Schroderus Os. 2: 513 (1635)); best. -en, förr äv. fänan (Kellgren 2: 80 (1787: fänans), Leopold 2: 386 (1815: fågelfänans)); pl. (föga br.) -er (Nicander VirgEcl. 22 (1752), SD(L) 1904, nr 296, s. 2).
Ordformer
(-nad(h) 1541 osv. -na(d)t(h) 1525—1772)
Etymologi
[fsv. fänaþer, motsv. ä. d. fæned, isl. fénaðr; avledn. av FÄ]
1) (numera i sht i vitter stil, föga br.) till FÄ 1; koll.: boskap, i sht nötboskap. GR 2: 199 (1525). Inga andra creatur smittas .., än endast Fänaden. Linné i VetAH 1746, s. 286. När ett nöt råmar, så råmar all fänaden. Thorild 3: 161 (1791; efter ordspr.). Hvad bryr sig fänaden på frodigt bete om de brott, hvarmed herden fått den i sin ego? Rydberg Faust 279 (1878). jfr OFFER-, VALL-FÄNAD m. fl. — särsk. bildl., i föraktlig bemärkelse, om folkets stora massa. Dalin Arg. 1: nr 23, s. 8 (1733; uppl. 1754: boskapshopen). Den plebejiska fänadens herdar. Hagberg Shaksp. 1: 142 (1847).
Anm. till 1. Ordet användes förr ss. sv. namn på de däggdjur som fördes till ordningen Pecora, idisslare. PWargentin i VetAH 1751, s. 89. Linné MusReg. 11 (1754). CAlströmer PVetA 1770, s. 60.
2) (föga br.) i utvidgad anv., om djur i allm.; jfr FÄ 1 e. Herre tu hielper bådhe menniskiom och fänat. Psalt. 36: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: djur). Slå dem som hagel slår luftens fänad! Fröding NDikt. 82 (1894). SD(L) 1904, nr 296, s. 2. — jfr FJÄDER-, SKRID-FÄNAD m. fl.
3) (†) till FÄ 2, om enskilt boskapsdjur. 1Mos. 2: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: alla boskapsdjur). Om någet Fänad eller Diuur wordo sargat aff Willdiur, och sedan dräpit aff een Menniskia, thet samma må man wäl äta. Schroderus Os. 2: 513 (1635). Nicander VirgEcl. 22 (1752).
Ssg (till 1): FÄNADS-PEST. (†) boskapspest; äv. om ”pestskott” som angripit människor; jfr FÄ-PEST. FörordnBoskapssiuk. 1722, s. 3. HA 4: 17 (c. 1850).
Spoiler title
Spoiler content