SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
-FÄNG, adj.
Etymologi
[fsv. -fænger (fafænger), vbaladj. till FÅ, v.; jfr FÅFÄNG]
ss. senare led i ssgr; eg.: som får l. griper (jfr FÅ, v. 1, 58); jfr BRÅD-, ELD-, FÅ-FÄNG.
Spoiler title
Spoiler content