publicerad: 1926
FÄRA, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. FÄRJE, r. l. m.; pl. -ar.
Ordformer
Etymologi
(†) gm rå- l. tegfåror avgränsat stycke jord l. åker. HSH 29: 119 (1542). Brauner Åker 70 (1752). Möller (1790, 1807).
Ssg (†): FÄR-FÅRA, r. l. f. fåra dragen som gräns kring ett stycke jord l. åker; råfåra, tegfåra. Brauner Åker 18 (1752).
Spoiler title
Spoiler content