SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄRG fær4j, sbst.2, o. FARG, r. l. m.
Ordformer
(farg (-rj) Verelius 64 (1681: Fargestockar), Fornv. 1915, s. 150 (: fargtak). färg (fe-) Schmedeman Just. 33 (1559) osv.)
Etymologi
[sv. dial. farg, färg, ryggträ på kroppås, stänger varmed nävern på tak fasthålles (Rietz), motsv. nor. farg, m., press, tungt pålägg, till nor. farga, pressa, motsv. fnor. o. nyisl. farga, pressa, äv.: skada; sannol. till roten i lat. compesco (av -parcsco), tvinga in ngt i ngt]
(i norra o. mellersta Sv.) smalt rundvirke l. halvrundt klyvvirke användt ss. takbetäckning; stundom vid dubbelt trätak om det övre lagret ensamt. Schmedeman Just. 33 (1559). Brauner Bosk. 70 (1756). Boningshus .. af timmer under tak af näfver och farg. PT 1901, nr 223, s. 1 (fr. Värml.). Uppl. 2: 322 (1908). — jfr TAK-FARG.
Ssgr: A: FÄRG-STOCK. (färg- 15611772. farge- 1681) var särskild av de (kluvna) stockar l. störar av vilka en ”färg” utgöres. Svart G1 33 (1561). DA 1772, nr 276, s. 2.
-TAK. tak bestående av ”färg”. Kongl. Förordningen af den 5 Aug. 1753, angående de så kallade färgtakens afskaffande, syftar på Skogarnes besparing. PH 6: 4166 (1756). Fornv. 1915, s. 150.
B (†): FARGE-STOCK, se A.
Spoiler title
Spoiler content