[jfr ä. d. færdige, t. fertigen; avl. av FÄRDIG 4, 5)]
(†) göra i ordning, färdigställa; utföra, värkställa; förfärdiga. Stiernman Com. 1: 59(1539). Under varande tid färdigades en ny skants i samma stad (dvs. Libau). LKagg(1701) i HH 24: 27. (Han ämnar) effter mäster styckes färdigande nedersättja (sig som hattmakare). VPR 26/7 1728.Bättre väfvar färdigas af särskilte väfvare. BtKännVLand 1: 72(1775). — jfr FÖR-,TILL-,UPP-FÄRDIGA.
