SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FÄRGERI fær1jeri4, n.; best. -et, äv. -t; pl. -er (Risingh Kiöph. 91 (1669) osv.) ((†) = (StadgRaspSpinnehus 1698, s. A 3 a (: Färgerijen, best.), Sahlstedt (1773))).
Ordformer
(förr äv. skrivet -ie, -ij)
Etymologi
[jfr d. farveri, t. färberei]
vbalsbst. till FÄRGA, v.1 2.
1) (mindre br.) abstr.: färgning, färg(ar)konst. Brask Pufendorf Hist. 81 (1680). Dalin (1851). (†) konkretare: sätt på vilket (metod enl. vilken) färgning sker l. bör ske. Alt thetta (dvs. olika arbeten av häst- l. kohår) hafwer ock sine Färgerijer. Risingh Kiöph. 91 (1669). — jfr PURPUR-FÄRGERI.
2) konkret: inrättning vid vilken färgning av garn, tyg o. d. bedrives yrkesmässigt; äv. om byggnad l. avdelning av byggnad inrättad för färgning. Så mycket mehra .. som Färgerijen uti Wårt Rijke nu dageligen tiltaga. StadgRaspSpinnehus 1698, s. A 3 a. En byggnad indelad till färgeri, torkrum, och pressrum. PT 1899, nr 264, s. 4. — jfr KLÄDES-, SIDEN-, SKÖN-FÄRGERI m. fl.
Ssgr (i allm. till 2): FÄRGERI-ARBETARE~0200. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 3.
-FABRIKÖR. person som äger o. driver ett färgeri. SvT 1852, nr 16, s. 2.
-FAKTOR. (†) färgerifabrikör; jfr FAKTOR I 2 a β. SvT 1852, nr 34, s. 1. Cavallin Herdam. 5: 239 (1858).
(1) -KONST. (föga br.) färg(ar)konst. VetAH 1791, s. 117. Dalin (1851).
(1) -RÖRELSE. Kindblad (1871).
(1) -TEKNIK. TT 1897, Allm. s. 107.
(1) -TEKNIKER. GbgP 1898, nr 875 A, s. 4.
(1) -TEKNISK. TT 1897, Allm. s. 107.
(1) -VÄRK, n. (numera bl. i fråga om ä. förh.) färgeri (se d. o. 2). PT 1758, nr 6, s. 4. Sundelius NorrköpMinne 126 (1798).
Spoiler title
Spoiler content