SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1926 FÄRGNING fær3jniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. vbalsbst. till FÄRGA, v.1; särsk. i konkretare anv. (med avs. på abstr. anv. se under FÄRGA, v.1). 1) till FÄRGA, v.1 1. a) (†) färggivning, kolorit. Atterbom Minn. 211 (1817). b) (numera mindre br.) färg(ton), nyans. Snoilsky 1: 151 (1869). I större massor sedd visar glacierisen en vacker blå färgning. NF 7: 809 (1883). BotN 1911, s. 209. 2) till FÄRGA, v.1 2, om den gm färgning på garn, tyg o. d. anbragta färgen. Ehrenadler Tel. 102 (1723). Färgningarne äro falska (dvs. ”oäkta”) och vara ej länge. Björnståhl Resa 5: 94 (1779). Tvätt- och gnidäkta färgningar. Patent nr 61899 (1926). 3) till FÄRGA, v.1 6, bildl.: prägel; skiftning, nyans. Munch FsvFnoSpr. 13 (1849). (Ljudet a) har (i Västerb.) en färgning af å, som är svår att angifva. Landsm. 1: 99 (1879). En .. psykos med hypokondrisk färgning. Gadelius Tvångst. 76 (1896). SAOB Alfabetisk lista färgerska subst. färgelse färgeri subst. färgig adj. färgigt färgning subst. färgut adj. färil färing subst. färisk adj. färiska subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
