[fsv. forakt, sydsv. dial. förakt; jfr ä. d. foragt; till FÖRAKTA, v.1 — Jfr FÖRE-AKT]
(†) avsikt, föresats, uppsåt; särsk. i uttr. av, med l. i l. på förakt, avsiktligt, med uppsåt, uppsåtligt, med berådt mod. Haffuer han och thet giordt icke aff oforstondigheet, vtan j foracht. OPetri PGalle C 2 a(1527). Huar som slåår en man i hell med wilia eller föracht. GR 6: 240(1529). (De) wrengde .. hans ord på föracht. LPetri ChrPina n 4 a(1573). MB 28: 2(Lag 1734).
