SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖREGÅENDE fö3re~gå2ende l. fœ3-, p. adj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. (knappast br.) -et (Östergren (1924)); pl. -en.
Etymologi
[till FÖREGÅ o. GÅ FÖRE]
Anm. Rörande här icke upptagna anv. av participet föregående se under FÖREGÅ.
I. ss. adj.: som går l. kommer före. — jfr NÄST-FÖREGÅENDE. — särsk.
1) inträffande l. uppträdande l. gjord l. utförd l. förrättad o. d. före ngt annat l. förut l. på förhand; tidigare; förutvarande; ofta betecknande det som inträffat l. den som uppträdt osv. närmast förut: förra, sista, senaste; jfr FÖREGÅ 6. ConsEcclAboP 422 (1660). (Han) Blef hastigt dödh på sängen .. uthan någon föregående siukdoom. Bolinus Dagb. 85 (1685). Utaf mit föregående (näml. brev) af den 21 hujus lärer Herr öfverståthållaren hafva sedt (osv.). Höpken 2: 592 (1759). Hela mitt föregående lif. Cavallin (1875). — särsk.
a) om tid l. tillfälle o. d.: tidigare inträffande; förfluten l. gången; särsk.: närmast förut l. senast förfluten l. gången, sistförflutna, sistlidna, förra. Föregående dag, månad. När någon Präst behöfwer at reesa någorstädes bort, skal han gifwa thet Församlingen, näst föregående Predikedag tilkänna. Kyrkol. 19: 18 (1686). Uti följande årets Hufvud-Bok skola föregående årets balanser införas på ingående Balans-Konto. Smedman Kont. 2: 12 (1872).
b) om person: som förut (resp. närmast förut) utfört ngt l. innehaft en befattning o. d., förutvarande; senaste, förre. En föregående chef, talare, innehavare. Den föregående chefen osv. Det på angifvarskapet bygda skräcksystem, som upprätthållit de föregående styrelserna. Rydberg RomD 81 (1877).
2) som befinner sig l. står l. nämnes före l. framför ngt annat l. förut; framförstående, ovanstående; förenämnd, ovannämnd; ofta: som befinner sig l. står osv. närmast framför l. förut; i sht i fråga om tal l. skrift; jfr FÖREGÅ 7. På föregående sida l. sidan. I det föregående, (här) ovan. Dijkman AntEccl. 275 (1703). Hwar om wi ock i föregående kapitel hörde. Swedberg Cat. 148 (1709). Adjectiva utan någon föregående Artic(el). Heldmann TySpr. 33 (1726). Kræmer EnstafvOrd 30 (1882).
II. [substantiverat n. av I 1] ss. sbst.: förförflutet, (ngns) förflutna, tidigare (levnads)öden, föregående liv, antecedentia. Crusenstolpe Tess. 1: 111 (1847). Dalin (1852). Sammanrafsadt folk af låg börd och ej de bästa föregåenden. EHildebrand i Framtiden 1877, s. 428. En dam med ett stormigt föregående. GHT 1895, nr 241 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content