publicerad: 1927
FÖRE- ssgr (forts.):
1) (†) till I 1, 2: löpa l. springa före l. framför (ngn l. ngt), springa fram; springa förbi l. om (ngn); äv. bildl. Ther någhon vthur ordningen förelåp och rende. Schroderus Liv. 486 (1626). Schultze Ordb. 2827 (c. 1755). Man ser noga till, att de utantill lärde svaren rätt och utan stympning uppläsas, samt redigt och långsamt, så att tungan ej förelöper tanken. Ödmann AnvSkrift. 48 (1822). Kindblad (1871). Klint (1906).
2) (numera föga br.; se dock a) till I 7: gå l. komma förut; ofta bildl.: inträffa förut, föregå (se d. o. 6). Gudh .. låter förelöpa sådana bodare, at man noghsampt sluta kan, at döden icke är långdt borto. Emporagrius JPärsson C 2 b (1650). Alla samtaal som förelupo Tractaten. Widekindi KrijgH 663 (1671). Vet du, att Brittmäss-sommarn förelöper / all höstens gråt och vinterdödens is? Karlfeldt FlPom. 67 (1906). särsk.
a) [jfr t. vorläufig] (fullt br. i fackspr.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: föregående; kommande l. lämnad l. framställd i förväg; äv. (i fackspr.): provisorisk. Oelreich 98 (1755). Förelöpande anmärkningar. Gosselman Col. 2: 250 (1828). En förelöpande, fri diskussion. TT 1898, B. s. 98. Förelöpande meddelanden. LUÅrsb. 1910—11, s. 81.
3) (numera nästan bl. jur.) förekomma, förefalla, hända, inträffa, försiggå, tilldraga sig, äga rum; jfr FÖRE- I 1. BL 12: 216 (cit. fr. 1599). Om i Kyrkorna ofta förelöpa Messefall. SvMerc. 1765, s. 431. Finnes .. vårdslöshet .. hafva förelupit. SFS 1902, nr 71, s. 5. Thyrén StafflRef. 1: 146 (1910). särsk. (†) refl.: tilldraga sig. Hwad som vnder detta har sig förelupit. VDAkt. 1698, nr 182. Strinnholm Vas. 3: 466 (1823). —
1) om tid: förflyta. Min kiäre Syster .. har .. nu giönomgått dhesse nu förelupne åhren medh hälsa och sundheet. Carl XII Bref 51 (1702). Biberg 2: 50 (c. 1820). Har en längre tid förelupit mellan brottet och denna .. upptäckt. Dens. 3: 291 (c. 1823). jfr: Så torde .. (vänskapen) med förelöpande väl förkolna. HSH 10: 70 (1616; orig. (RA 3: 737 (1596)): med tidzens förlöpende).
2) gå förbi, gå över, förlöpa. Sjukdomen förelöper vanligen på 2—3 veckor, men kan ibland blifva långvarig. Lundberg HusdjSjukd. 282 (1868). —
1) (i sht i fråga om ä. förh.) person som löper framför l. i förväg; jfr FÖRELÖPA, v.1 1. Efftertroppen förde Cassander med 900 Thraciske och Pæoniske Förelöpare. Sylvius Curtius 148 (1682). Hvarje ekipage har .. en förelöpare .., hvilken springer framför vagnen för att göra rum genom folkmassorna. Beskow Res. 71 (1861). NF 14: 29 (1890).
2) sjöt. i överförd anv., om främsta delen av vissa tåg l. linor: förlöpare.
3) bildl., om person l. sak l. förhållande o. d. som kommer l. uppträder före (o. förebådar) ngn l. ngt; föregångare; jfr FÖRE-LÖPA, v.1 2. Ebr. 6: 20 (NT 1526). Iohannes (var) vthkorat aff gudhi, at han .. skulle wara Iesu Christi forelöpare. OPetri 2Post. 178 b (”177”) (1530). Högfärd, afund, oenighet .. (äro) förelöpare för Länders undergång. Dalin Vitt. II. 6: 137 (1749). (Strindbergs ”Mäster Olof”) helsades som en förelöpare till en modern dramatisk konst. SD 1899, nr 36, s. 6.
4) (†) person som före ngn annan innehaft samma befattning, företrädare; jfr FÖRE-LÖPA, v.1 2. Eneman Resa 1: 243 (1712). Kindblad (1871).
Ssg: förelöpar(e)-märke. sjöt. till FÖRE-LÖPARE 2 a, på logglina: märke på 20 famnars avstånd från skäddan, förlöparmärke. Wrangel SvFlBok 446 (1898). —
-LÖPERSKA. (föga br.) vbalsbst. till FÖRE-LÖPA, v.1 2; jfr FÖRE-LÖPARE 3. Wikforss 2: 928 (1804). Östergren (1924). —
(I 5) -MAN, sbst.1, m. (†) förman. Vi, som till församblingenes herder, vächtere och föremänn äre tilbetrodde. RA 3: 199 (1593).
Spoiler title
Spoiler content