publicerad: 1927
FÖRENA före4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032, v. -ar, -ade, -at, -ad; äv. -te, -t, -t (numera alltid i uttr. Förenta staterna, se under 7 a slutet); se för övr. ENA, v.1 anm. vbalsbst. -ANDE, ELSE (†, GR 6: 200 (1529; mera konkret, = FÖRENING 3), Lind (1749)), -ING (se d. o.) -ARE (Linc. (1640; i bet. 1), Atterbom Siare VI. 2: 79 (1855)), -ERSKA (Linc. (1640; under conciliatrix; i bet. I 1)).
Ordformer
Etymologi
[fsv. forena, förena (ipf. -adhe o. -te) i bet. 1, 7, forenas i bet. 1, 3, forena sik i bet. 2; efter mnt. vorenen o. t. vereinen; jfr FÖR- II 3 med anm. sp. 2318 samt EN, räkneord, o. ENA, v.; i fråga om bet. jfr äv. lat. unire, gr. ἑνόειν]
eg.: göra till ett. — jfr SAMMAN- ÅTER-FÖRENA.
A) göra ense; få att överensstämma.
1) (†) göra (två stridande personer l. parter) åter eniga; förlika, försona; med avs. på sak äv.: bilägga; ngn gg utan obj.; refl. o. ofta i pass. (eg. refl.): förlikas, försonas, ingå förlikning. OPetri Tb. 13 (1524). Haffue wij .. med honum så foreent oss .. at han oss skall giffua .. (sex) lester korn. GR 6: 227 (1529). (”Hjärtat”) är vell forliktt och forenatt medh Gudh for Christi skull. LPetri Œc. 30 (1559). Är saken för Rätta .. kommen; råde äntå Domaren parterna at sig förena, om saken sådan är, at thet tillåtas må. RB 20: 2 (Lag 1734). Att förena så stridiga tänkesätt och intressen .. är och blir omöjligt. Tegnér (WB) 2: 468 (1816); jfr 2. Därs. 5: 178 (c. 1825). Sundén (1885).
2) (numera i sht i juridiskt spr.) göra (två l. flera personer) ense i fråga om ngt; nästan bl. (numera alltid) refl. samt (numera föga br.) i pass. (eg. refl.): enas, bliva l. vara ense (om ngt). Domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande. GR 13: 236 (1541). Doch måge the inbördis .. handle och köpslage, som the bästh kunne förene sig um köpit. Därs. 25: 118 (1555). Jagh (har) sielff icke giffuet myckit för .. (den holme som du vill tillbyta dig), derföre kunne vij snart vara förenta derom. OxBr. 3: 14 (1613). Stridigheter, hvaröfver man sedan hundrade år aldrig kunnat förena sig. Leopold 5: 463 (c. 1800). Hattarne hade tänkt på att, om de ej kunde förena sig om Tessin, välja Palmfelt. Malmström Hist. 3: 13 (1870). Hjärne K12 110 (1902). — särsk. (†) refl. o. i pass.: leva i enighet, vara ”sams”, komma överens. GR 16: 643 (1544). Lärarne och åhörarne förenas vähl, at ingen öfver den andra hafver at klaga. ProstbUppvidinge 1715, s. 3. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 22.
3) (numera i sht i juridiskt spr.) refl. o. (numera föga br.) i pass. (eg. refl.) med intr. bet.: komma överens (med ngn om ngt), ingå överenskommelse (med ngn om ngt); särsk., i rättsspråket, om överenskommelse emellan ett flertal delägare i ngn samfällighet l. eljest samberättigade; förr äv.: sluta fördrag l. dyl.; i p. pf. förr äv. med rent passiv bet.: beslutad, överenskommen. Tha vart thet saa forenet emellen honom och stadhen, at han skulle haffua then fierdeparten quijt och frij i skipet. OPetri Tb. 78 (1525). Gal. 2: 9 (NT 1526). När .. (konungen av Danmark) sich med keijseren föreente, vilde han .. haffve vår konung med indraget. GR 21: 394 (1550). The Protesterande .. förklarade the föreente Articklarna vthförligare. Schroderus Os. III. 1: 232 (1635). Nu vil jordägare sitt hemman til lanbo uplåta; förene sig tå om städjan. JB 16: 1 (Lag 1734). Må man .. (då RF är otydlig) sig rätta efter thess bokstafveliga innehåll, til thess Kongl. Maj:t och Riksens Ständer, på sätt som .. föreskrifves, kunna förenas. RF 1772, § 57; jfr 2. Han (hade) vid laga skifte .. förmått byamännen att i laga ordning förenas om att undantaga från skiftet en (osv.). Fornv. 1907, s. 350.
4) bringa (ngt) att överensstämma (med ngt annat), bringa till harmoni, förlika. Serenius (1741). Huru förena så stridiga uppgifter? Cavallin (1875). Vi ordnade .. vårt hus på den sparsammaste fot, som möjligen kunde förenas med den tidens fordringar på ett excellenshus. De Geer Minn. 1: 176 (1892). jfr (†): Han lefver ett lif, som eij kan förenas med en rättskaffens Herrans tienare. VDAkt. 1788, nr 106. — (†) refl. o. i pass. med intr. bet.: förlikas (med ngt), överensstämma (med ngt), passa ihop (med ngt). För än wij see godh och Christeligh skääl, at thet sigh förenar medh then helga Scrifft. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 7 b (1587). Gränsor, inskränkning af tid och dagar, kunna icke förena sig med ömheten. Lehnberg Pred. 1: 294 (c. 1800).
B) bringa till enhet.
5) med huvudvikten lagd på den enhet som uppstår: hopföra l. sammanslå till en kropp, införliva l. sammansmälta (ngt med ngt, två l. flera föremål med varandra); refl. o. ofta äv. i pass. med intr. bet.: bliva ett med, bilda ett helt, uppgå i; såväl i egentlig, fysisk mening som i andlig mening l. mer l. mindre bildl.; det varmed ngt förenas uttryckes vanl. med ett adverbial med prep. med, förr äv. med indirekt obj. l. (sällan) med adverbial med prep. till; i p. pf. äv. med adjektivisk bet. Förena två bisamhällen. (Människan) bliffuer så mz honom (dvs. Gud) föreenat, at hon aldrigh wil, ey heller kan skilias j frå honom. OPetri MenSkap. 44 (c. 1540). När nu sådan (malm-)Gång .. sig med andra Gånger .. förenar och sammanlöper. Hiärne Berghl. 436 (1687). (Bärgen) Horeb och Sinai voro nära förente. Eneman Resa 2: 32 (1712). Altid .. finnes .. (något i näringen), hvilket icke kan förenas med våra vätskor eller fasta delar. Westerdahl Häls. 455 (1768; uppl. 1764: assimileras). (I Kristi) person finnas tvenne .. oupplösligt och oskiljaktigt förenade naturer, den gudomliga och den menskliga. Norbeck Theol. 66 (1843). Han har förenat begge trädgårdarna. Dalin (1852). Vid Korna förenar (Eufrat) sitt .. klara vatten med .. Tigris' smutsgula böljor. NF 4: 797 (1881). — särsk.
a) i pass. med intr. bet.: sammanväxa, gro samman; numera bl. i p. pf. med adjektivisk bet.: hopväxt, sammanväxt, sammanhängande. (Vid sår) I den musculösa delen (av diafragma) .. kan läkningen .. förväntas; .. emedan de köttaktiga delar lättare förenas än (seniga). Acrel Sår 142 (1745). Sinsemellan äro ståndarne antingen .. fria .. eller .. förenade. Areschoug LbBot. 277 (1863).
b) (†) intaga (ngn) i en viss gemenskap; refl.: inträda i gemenskap (med ngn l. ngt). Acad. snickaren .. (är) oföreendt .. meedh (snickar-)Embetet. Resol. att snickaren .. skall föreena sigh medh Embetet. ConsAcAboP 4: 343 (1676). (Jag) förenar .. mig med min Salig giörare i näst kommande veka (dvs. begår nattvarden). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 74 (1693). Hallenberg Hist. 3: 420 (1793). Hansson SkomYrkH 90 (i handl. fr. 1819). Sedan gesällprofvet godkänts, ”förenades” den nyantagne gesällen på härbärget .. med förut varande gesäller. Lundin StockhMinn. 1: 6 (1904; i skildring av förh. i Sthm på 1830-talet).
6) [specialanv. av 5] kem. kombinera (ett ämne med ett annat), så att därigenom uppstår ett nytt ämne med andra egenskaper än vart och ett av de ämnen som sammanförts; låta (ett ämne) ingå kemisk förening (med ett annat l. med andra); refl. o. ofta i pass. med intr. bet.: ingå kemisk förening (med ngt). Svavel förenar sig med alla element och med de allra flesta direkt vid upphettning. Hiärne Förb. 19 (1706). Arseniken förenar sig med metallerne. JBrowallius i VetAH 1744, s. 33. Med eldens tilhjälp .. förenas (saltsyran) med Qvicksilfret i Cinobern och sublimeras. VetAH 1770, s. 85. Främmande ämnen .. mera intimt (kemiskt) förenade med hufvudmassan. Hisinger Ant. 5: 136 (1831). Dessa tvenne metaller låta ej förena sig. Dalin (1852).
7) med huvudvikten lagd på de olika delar som ingå förening: sammanföra l. sammansluta l. samla (förut spridda l. skilda ting med andra l. med varandra) till ett (större, gemensamt) helt l. på ett o. samma ställe, äv. hos en person; såväl i egentlig, fysisk mening, som i andlig mening l. mer l. mindre bildl. förr ngn gg med indirekt obj.; refl. o. ofta i pass. med intr. bet.: samlas, sluta sig samman (med ngn), sluta sig (till ngn), slå sig ihop (om ngt); refl. äv.: instämma med (ngn l. ngt, äv. i ngt, i Finl. äv.: om ngt). Till förman välja en person som förenar allas sympatier, alla röster. Förena de hotade folken till gemensamt försvar. Jag förenar mina böner med hennes. Förena människorna i samhällen. Förena sig till gemensamt försvar. Förena sig till ett bolag. Arméerna förenade sig vid X. Vi förenade oss om en vagnslast ved. Ska vi förena oss om en flaska vin (vard.)? Jag förenar mig med den föregående talaren(s yrkande). OxBr. 5: 7 (1612). Alt tycktes sig föreent haa till wår undergång. Fånge 21 (c. 1710). Innan den Svenska, Engelska och Hollänska Flottan förentes. Nordberg C12 1: 109 (1740). Dalin Hist. 1: 501 (1747). Min sjuka hustru förenar sin respect med min. Leopold (1805) i 2Saml. 9: 55 (i brevavslutning). Förena under en synpunkt. Lindfors (1815). Nu förenade sig mot Stralsund .. en mägtig armée, bestående af Preussare, Sachsar och Danskar. Ekelund 1FädH II. 2: 51 (1831). Bremer FamH 2: 253 (1831). Sången kunde endast förnimmas af de närmast stående. Men desse förenade sig i densamme. Rydberg Ath. 135 (1859). Gudstjensten förenade så många Homoiusianer, som storkyrkan kunde rymma. Därs. 154. Med straffarbete på lifstid må ej .. förenas annat frihetsstraff eller böter. SFS 1864, nr 11, s. 11. Augustus förenade all makt i sin hand. Cavallin (1875). Med plågorna förenade sig feber. Dens. (Han) bad oss alla förenas om en välgångsskål för vår yngste kamrat. Willebrand o. Rancken 69 (1886). England .. önskade, att en svensk-norsk flotta skulle förena sig med den engelska. De Geer Minn. 1: 271 (1892). (Eglon) förenade med sig Ammons barn ..; sedan tågade han åstad och slog Israel. Dom. 3: 13 (Bib. 1917). — särsk.
a) i p. pf., närmande sig bet. av ett adj.; stundom: tillsammans, gemensam, samfälld; ngn gg ss. adv.: gemensamt, samfällt. Med förenade ansträngningar. Serenius (1741). Ett förbund .., hvilket innehöll, att de förente skulle beskydda och befrämja hvarandras handel. Hallenberg Hist. 3: 231 (1793). Hudiksvalls förenade Lärdoms- och Apologist-Skolor. BerRevElLärov. 1824, s. 15. Med förenadt afseende på båda rikenas grundlagar. De Geer Minn. 1: 158 (1892). — särsk. [merendels efter utl. förebild] i vissa stående benämningar på riken o. statsförbund. Förenta staterna l. Nordamerikas förenta stater, förr stundom de förenta (förenade) staterna i Amerika, Förenta Amerika o. d. Dee föreenadhe Nederlanden. RARP V. 1: 284 (1654). Förenta staternas vapen. Tersmeden Mem. 2: 198 (1736; om Nederländerna). En Vänskaps- och Handels-Tractat emellan Oss och de Förente Staterne i Norra America. PH 12: 560 (1783). Därs. 562. Förenade konungariket (Storbritannien och Irland). InternSignalb. (1902).
b) samtidigt vara i besittning av (flera egenskaper, ämbeten, befattningar o. d.); på samma gång äga l. förbinda; på en gång utöva (olika befattningar o. d.); refl. om sak: finnas tillsammans (med ngt), gå ihop (med ngt); i p. pf. äv. närmande sig bet. av ett adj.: samlad. (I sig) förena alla dygder. Förena ormens list med duvans oskuld. Han Lag och Samvet lika lydde, / Förente billighet och rätt. Dalin Vitt. I. 3: 92 (1743). Om man ej vett och mod förenar, / Så vinner man ej lyckligt slut (på spelet). Nordenflycht QT 1746—47, s. 126. Den, som förenar nyttan med nöjet. Adlerbeth HorSat. 174 (1814). Att med den häktades allvarliga bestraffande, förena hans möjliga förbättring. Oscar I Straff 142 (1840). Tjenster, som .. icke kunna förenas i en hand. Westee (1842). Tekmessa .. förenar kärlekens energi med aldrig förnekad kvinnlig mildhet och hofsamhet. Cavallin (o. Lysander) 45 (1879). En lärostol .. i detta ämne kunde väl förenas med det fortsatta utgifvandet af Sveriges gamla lagar. Wisén i 3SAH 4: 178 (1889).
8) med huvudvikten lagd på själva föreningen: med band l. bindemedel l. gm insättande av ett förbindande led av ett l. annat slag l. dyl. göra (två eller flera föremål) till ett, sammanfoga, förbinda, sammanbinda, sammanknyta; ofta i överförd anv. o. särsk. i fråga om förbindelse av ideell l. andlig art; äv. med saksubj. betecknande det som förbinder; äv. (numera föga br. utom i b) refl.: förbinda sig (med ngn l. ngt, med varandra). Kolonnerna äro förenade med (äv. av) bågar. Förena två träbitar med (äv. genom) lim. Förena två bjälkar med en tvärslå. En segelbar kanal förenar staden med havet. En varm vänskap och gemensamma intressen förenar dem. Ther effter förenadhe sigh Iosaphat Iuda Konung medh Ahasia Israels Konung. 2Krön. 20: 35 (Bib. 1541; Bib. 1917: förband sig). Swedberg Schibb. 189 (1716). Ekblad 66 (1764). Förenade genom smak för samma yrken. Kellgren 3: 286 (1790). Det Gud hafver förenat, skall menniskan .. icke åtskilja. Hb. 1811, s. 122 (i vigselformuläret) [efter Mat. 19: 6, som dock har: sammanfogat, Vulg. conjunxit, gr. συνέζευξεν]. Med afhandlingen måsta förenas en gravur, som väl torde bli kostsam. Tegnér (WB) 2: 455 (1815). Tårna (hos uttern äro) förenade genom simmhud. Nilsson Fauna 1: 44 (1820). Trogen kärlek heter bandet, / Som förenar själ med själ. Wallin Vitt. 2: 177 (c. 1835). Den gamle förenade deras händer, (dvs.) lade deras händer tillsammans. Dalin (1852). Räta linien MN, som förenar de båda tangeringspunkterna. Lindelöf AnGeom. 40 (1864). Förena .. rör genom lödning. Schulthess (1885). Förena sig .. (dvs.) ingå förbund. Hahnsson (1896). Det band som förenar oss med hemmet. WoH (1904). — särsk.
a) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. VDAkt. 1785, nr 411. Saken är förenad med kostnader. Meurman (1846). Längs djurens ena sida från hals till hals fastbindes en töm, så att fyra till sex renar äro förenade med varandra. Sandström NatArb. 2: 169 (1910). — särsk. (föga br.): förbunden, allierad, lierad; i pl. förr stundom i substantivisk anv.: de förbundna. Ehrenadler Tel. 462 (1723). De förenade makterna. WoH (1904).
b) (utom ss. refl. bl. i högre stil) i fråga om samliv mellan två personer av motsatt kön; äv.: sammanviga; refl. (fullt br.): förbinda sig (med). Hon förenade sitt öde med hans. Du har i detta giftermål sökt byta om Naturen, / Du har förenat höst och vår, som ingen likhet haft. Nordenflycht QT 1745, s. 80. Er Far tänker förena er med Presidenten d'Argentals dotter. Widerberg Bouilly 7 (1801). Fryxell Ber. 2: 60 (1826). Presten .. förenade dem med hvarandra genom äktenskapets band. Kindblad (1871). Sedan hennes förste make dött, .. förenade hon sig med en fransman. NF 2: 538 (1877).
c) språkv. i fråga om ords o. satsers (satsdelars) förbindande med varandra. Förenade satser eller en satsförening. Nordvall Modersm. 17 (1863). — särsk.
α) i p. pf., om pronomen: som i språket förekommer bl. i omedelbar anslutning till ett annat ord; motsatt: självständig; särsk. i fråga om det franska språket [jfr fr. conjoint]. Första personens förenade possessiva pronomen i franskan heter mon, ma, mes. Olde FrSpr. 88 (1843).
β) (†) i p. pr. med adjektivisk bet., om konjunktion: kopulativ. Fryxell SvSpr. 74 (1824). Enberg SvSpr. 191 (1836).
d) (†) med obj. betecknande det som uppstår genom föreningen: sammanfoga, sammansätta; refl.: sammanfoga sig. Gudz Ord (dvs. ”Logos”) hade förenat sigh itt Tempel, thet han hade vndfångit aff Jungfrw Maria. Schroderus Os. 1: 755 (1635; lat. vnijsse sibi templum). Om ett samhälle, på sådant sätt förenadt (dvs. sammansatt av vittra, lärda och i statens högsta ämbeten prövade män), kan bidraga till det verk jag nu påsyftar. Gustaf III 1: 19 (1786). Hur resligt är din växt ej byggd! / Hur lummigt sig din topp förenar! JGOxenstierna 2: 398 (1806; till ett träd).
Särsk. förb.: FÖRENA SIG EMELLAN l. FÖRENAS SIG EMELLAN. (†)
1) till 2: bliva eniga l. ense (om ngt). Fåfängt, at disputera om (kyrko-) Fädernas Språåk, när the icke kunde om Skrifftenes Witneszbörder sigh imellan föreenas. Schroderus Os. III. 2: 151 (1635).
2) till 3: sinsemellan överenskomma om (ngt). Thesse .. articler hafver .. Erich then fiortonde och .. her Johan .. sigh emellen förenedt, samtyckt och beslutet. RA 2: 20 (1561). Tegel G1 2: 133 (1622).
Avledn.: FÖRENBAR, adj. [jfr d. forenbar, t. vereinbar] om sak: som kan förenas (med ngt), förenlig. Porthan BrefCalonius 65 (1794). En gränslös magt, vidsträcktare än som är förenbar med borgerlig frihet. Agardh BlSkr. 1: 372 (1836); jfr FÖRENA 4. En organisk sammansatt radikal, förenbar med qvicksilfver. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 329; jfr FÖRENA 6. jfr O-FÖRENBAR.
FÖRENING, FÖRENLIG, se d. o. —
FÖRENSAM, adj.; adv. -T. (†) till 5, 7: som kan förenas (med ngt); sammansatt; umgängsam; ss. adv.: i förening, gemensamt. (”Kirurger” o. ”doktorer” borde) förensamt med samma namn nämnas. SvMerc. 3: 827 (1758). Martin PVetA 1763, s. 223. Hvar och en vare .. emellan likar foglig, anspråkslös, uppmuntrande och förensam. Wingård 2: 86 (1822).
Spoiler title
Spoiler content