publicerad: 1927
FÖRETRÄDA fö3re~trä2da l. fœ3-, v.1 -er, -trädde, -trädt, -trädd; se för övr. TRÄDA, v. vbalsbst. -ANDE; -ARE, -ARINNA o. -ERSKA, se avledn.; jfr FÖRE-TRÄDE.
Etymologi
[jfr t. vortreten; till FÖRE- I. — Jfr FÖR-TRÄDA]
1) till FÖRE- I 1: träda fram, komma fram; numera nästan bl. jur. i fråga om framträdande inför rätta; förr äv. i uttr. företräda ngn, framträda inför ngn; äv. bildl. Parterna företrädde. ConsAcAboP 1: 233 (1646). At iag detta Hög och Ährewördiga Consistorium haar mig fördristat denne gång företräda, det haar mit sorgeliga tilstand .. förorsakat. VDAkt. 1681, nr 175. Landtmarskalken med Riksens Ständers Deputerade företrädde och föreställde hvad nytta freden har med sig. HSH 1: 292 (1743). (Vittnena) företrädde vid pårop och fingo .. aflägga sanningseden. PT 1900, nr 131 B, s. 2.
2) till FÖRE- I 2: gå framför (ngn); numera nästan bl. (i skriftspr.) i pass., särsk. i p. pf. Linc. (1640; under antegredior). SvRStBesl. 1792, s. D 1 a. I spetsen för vagnarne voro blossbärare ställde, för att företräda tåget genom den obanade skogen. Rydberg Sing. 48 (1876). En procession drog (på gångdagarna) omkring på åkrar och fält företrädd av ett svart kors. Nilsson FestdVard. 173 (1925).
3) (†) till FÖRE- I 6: överträffa (ngn), äga företräde framför (ngn). JGOxenstierna 4: 173 (1815). Så mycket en Styrman mera än Roddarn / Aktas och den som för befälet mer än Soldaten, / Företräder jag dig. Adlerbeth Ov. 337 (1818).
4) till FÖRE- I 7; i fråga om tidsföljd: föregå (se d. o. 6).
a) (†) om händelse o. d.: inträffa l. förekomma tidigare än l. före (ngt). Ett rätt talande företräder, enligt den naturliga gången af menskliga bildningens utveckling, det rätta skrifvandet. Wieselgren SvSkL 3: 29 (1835). Ofta ser man .. sinnessjukdomens utbrott längre eller kortare tid företrädas af sömnlöshet. Hallin Hels. 2: 285 (1885).
b) om person: (i sht närmast) före (ngn annan) innehava en viss syssla, befattning l. värdighet o. d., vara (ngns) företrädare; jfr FÖREGÅ 6 a. Han företrädde honom i ämbetet. Sahlstedt (1773). Gustaf III 1: 175 (1787). Auerbach (1908).
Avledn.: FÖRE-TRÄDARE, sbst.1, om person m.||ig., om sak r.
1) (†) till 2: person som går (springer osv.) framför ngn; jfr FÖREGÅNGARE 1. Adlerbeth Æn. 115 (1811).
2) (†) person som går i spetsen för en skara l. dyl., befälhavare; jfr FÖRETRÄDA, v.1 2. Tå the finge see .. at the hade en sådan Företrädhare, hölt hwar och en för en stoor skam och neesa, om han icke skulle fölia honom effter. Schroderus Liv. 178 (1626).
3) till 4 b: person som före (i sht närmast före) ngn annan innehaft samma (l. liknande) befattning; ngn gg äv. i överförd anv. om sak; jfr FÖREGÅNGARE 3. InstrRegementsskr. 1733, § 4. Få af Hans glorieuse Företrädare kunna emot denna Stora Konungen (dvs. Karl XI) förliknas. Nordberg C12 1: 48 (1740). Den nya bron (över Stallkanalen) kommer, liksom företrädaren, att blifva af jernkonstruktion. SD(L) 1902, nr 562, s. 2. —
FÖRETRÄDARINNA101032, sbst.1, f. till 4 b: kvinnlig företrädare. Weste (1807). Karl Gustaf fortfor .. ihärdigt att bevisa sin företrädarinna (dvs. Kristina) samma vördnad och tacksamhet som förut. Fryxell 11: 77 (1843). Östergren (1924). —
FÖRETRÄDE, se d. o. —
FÖRETRÄDERSKA, sbst.1, f. till 4 b: kvinnlig företrädare, företrädarinna. Sin företräderska (dvs. sin makes förra hustru) berömde hon. Atterbom Minn. 259 (1817). Dalin (1852). SödermLänT 1894, nr 102, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content