SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRE- ssgr (forts.):
(I 7) FÖRE-VIS, adj.
1) (numera bl. ngn gg i ordspr.) förklok. Förewijs faar intet illa. Grubb 130 (1665). Boding Mick. 43 (1741). Bättre vara förevis än efterslug. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (†) som på förhand vet vad som skall inträffa l. när ngt skall inträffa; framsynt; utrustad med siarförmåga. LPetri 4Post. 63 b (1555). Oden var förevis och trollkunnig. Säve Yngl. 4 (1854).
(I 1) -VISA, v.; jfr -VISNING, -VISARE, -VISERSKA. 1) framvisa; framföra l. framställa (ngn l. ngt) till beskådande; demonstrera (ngt för ngn). Förevisa ngt för ngn l. (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) förevisa ngn ngt, i Finl. förevisa ngt åt ngn (jfr Bergroth FinlSv. 164 (1917)). Förevisa vilda djur. Han förevisar gärna sina bokskatter. Linc. (1640; under præmonstro). Bilder .. förevisades i Lärotimmen. Broocman TyUnd. 2: 128 (1808). Gossar af Roms ädlaste ätter skulle förevisa kejsaren .. sin färdighet i att tumla hästen. Rydberg RomD 54 (1877). särsk. (i sht jur.) med avs. på skriftlig handling o. d.: framvisa, uppvisa, förete. Förevisa .. sin fullmakt. Dalin (1852). Schrevelius CivPr. 313 (1853). Smedman Kont. 5: 53 (1872). 2) (†) påvisa (ngt). Om ett försök (att granska) .. blifvit gjordt af någon verkeligen sakkunnig person, skulle det .. hafva varit lätt, att förevisa åtskilliga .. fel. Schrevelius CivR 1: III (1851). Kindblad (1871). 3) (†) ådagalägga, visa (en sinnesstämning o. d.). CFDahlgren 4: 146 (1831). Förevisa diplomatisk underdånighet. Crusenstolpe CJ 2: 30 (1845). Det sken af nåd, som emellanåt förevisades, var idel förställning. Svedelius i SAH 51: 252 (1875). 4) (numera knappast br.) med saksubj.: visa, framvisa, uppvisa. Theaterkassan förevisade en behållning af (osv.). Beskow Theat. 1832, s. 6. Libanons kala höjder äro dystra, men stranden förevisar tre verldsdelars flora. Heidenstam End. 9 (1889).
(I 1) -VISARE. person som förevisar ngt. Ekblad 227 (1764). Lagerlöf Troll 2: 246 (1921). jfr DJUR-FÖREVISARE. särsk. (†): person som framvisar l. framlämnar en skrivelse o. d.; jfr BREV-VISARE. VDAkt. 1663, nr 438.
(I 1) -VISERSKA. Hubendick FlickLek. 95 (1879).
(I 1) -VISKA, v. [efter t. vorwischen] (†) förefalla (se FÖREFALLA, v.1 4), förekomma (se FÖREKOMMA, v.1 I 7); äv. refl. AOxenstierna (1633) i HSH 26: 63. Hweriehandha ReligionsSkugga som sigh förewiskar. Sylvius Mornay 19 (1674). Sydzlor som i huset förewiska. Swedberg SabbRo 624 (1697, 1710). Helenius (1838; med hänv. till föreveta).
(I 1) -VISNING. vbalsbst. till -VISA 1: förevisande av ngt; ofta konkretare; jfr FÖRESTÄLLNING 3 a. Förevisning av vilda djur, av ljusbilder. Förevisningen börjar kl. 8. SvTyHlex. (1851). jfr BIOGRAF-, SKIOPTIKON-FÖREVISNING m. fl. —
-VISNINGS-LOKAL, r. —
-VISNINGS-MEDEL, pl. särsk. om de pänningmedel som inflyta gm inträdesavgifter vid nationalmuseet i Stockholm. SFS 1880, nr 62, s. 11.
-VISNINGS-RUM.
-VISNINGS-SAL. (Riksbiblioteket i Sthm) inrymmer i nedra våningen utom bokrum .. (m. m.) en förevisningssal och en större läsesal. IllSv. 1: 113 (1882).
(I 1) -VISTA. (†) förefalla (se FÖRE-FALLA, v.1 4), förekomma (se FÖREKOMMA, v.1 I 7). The vnga (svinen) böra i tid vänjas at ej bli matgranna, vtan at äta hvad som förevistar. Broocman Hush. 1: 71 (1736).
Spoiler title
Spoiler content