publicerad: 1927
FÖREVÄNDA fö3re~vän2da l. fœ3-, v.1 -er, -vände, -vändt, -vänd; se för övr. VÄNDA, v. vbalsbst. -AN (†, Stiernman Com. 1: 775 (1621), SvMerc. 6: 171 (i handl. fr. 1655)), -ANDE (†, RARP 3: 163 (1641), Dalin (1852)), -ELSE (†, PJGothus Pollio Ewlijff B 1 a (1602)), -NING (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. vorwenden; till FÖRE- I 1]
1) (†) vända (ngt) så att det kommer framför ngt ss. hinder l. stängsel; med avseende på dörr. The .. igenstängde gången .. medh Dörar, them the vthi hast förewende. Schroderus Liv. 638 (1626).
2) (†) framvisa, påvisa. Hwad werlden täckligt före-wänder / Af alt sitt sminka' gods och kram. Columbus BiblW F 1 a (1674). Brenner Pijn. 93 (1727).
3) [möjl. delvis beroende på inflytande från t. verwenden; jfr FÖRE-VÄNDA, v.2] (†) visa l. ådagalägga (flit, uppmärksamhet o. d.), ägna (flit osv. åt ngt). Forewende siin höxte flijt tiil at rusta .. sine orligis skiip. GR 10: 77 (1535). Att vij medh alle saker then bäste achte och tillsyn förevende, som oss möijeligest vara kan. Därs. 23: 246 (1552). Tegel G1 2: 38 (1622).
a) med avs. på klagomål, besvär, beskyllning o. d.: framföra, anföra. RA 1: 354 (1544). Om (hon) icke .. hadhe begynt at förewenda någhre falska beskyllningar opå henne. ConsAcAboP 1: 456 (1650).
b) med avs. på orsak, skäl, argument, ursäkt o. d.: anföra, framföra; förebära. Han gör och förewänder her och såå sin orseckt och oskuld. GR 16: 299 (1544). Kullberg Ariosto 2: 279 (1865).
5) (†) påstå, uppgiva; säga; invända. GR 14: 217 (1542). Min Syster som du död så åfta förewänder, / Hon äger än sitt Lijf. LejonkDr. 221 (1688). Det må .. icke förevändas, at Politiens omsorg i desse fall är aldeles utan nytta. Berch Hush. 100 (1747). Leopold 1: 339 (1808, 1814).
6) [jfr 4 b] anföra (ngt) ss. förevändning l. (svep)skäl, förebära, föregiva, ursäkta sig med, skylla på; numera bl. ngn enstaka gg i ålderdomligt spr. i förb. med att-sats. LPetri 3Post. 32 a (1555). Ther förewender han sijn siwckdom .. och fick förthenskuldh Kong:e M:ttz förloff att bliffwe hemme. HH XIII. 1: 50 (1562). På det ingen må förewända någon sin owetenhet, wiliom Wij .. Wåre Nådige Ordres afgå låta. PrivApotSoc. 1683, s. 7. (Vildarna) förevände, at den första buffeloxen varit altför vild och obändig. Eurén Kotzebue Orth. 3: 56 (1794). Dalin (1852). Östergren 2: 1026 (1924; angivet ss. förekommande ”ngn enda gång”). — särsk. (†) ss. vbalsbst. -an, -ande, -else, förevändning; föregivande. Orsächter och förewendelser. PJGothus Pollio EwLijff B 1 a (1602). SvMerc. 6: 171 (i handl. fr. 1655: förewändan). Brask Pufendorf Hist. 257 (1680: förewändande).
Avledn.: FÖREVÄNDNING, r. l. f. till 6.
1) (i allm. oriktigt) angivande l. anförande av ngt ss. skäl, förebärande, föregivande. Under (förr äv. i) förevändning att ngt är så l. så, ngn gg äv. under förevändning att göra ngt, förr äv. under (äv. i) förevändning av ngt. Icke under någon förevändning. Så at .. (svenska) warur .. ingalunda vnder förewändning, at skeppet är fientligit, confisceras böre. Commercietractat 2/10 1679, s. D 4 a. I förewändningh att (osv.). VDAkt. 1708, nr 139. Brefvet till Elisabeth blef icke emottaget under förevändning af ett förment etikettsfel. Malmström Hist. 3: 27 (1870).
2) konkretare: skäl (att angiva för ngt); ursäkt; i allm.: svepskäl. Kom nu inte med några förevändningar! Han tog förkylningen till förevändning för att stanna hemma. Det är bara en förevändning, för att du skall få gå hem. Linc. (1640; under prætextus). Sägande at han nu mera icke antog några ursäkter eller förevänningar. Ullman Frök. 12 (1780). Den, som söker sak, finner alltid en förevändning. Svedelius i SAH 49: 190 (1873).
Spoiler title
Spoiler content