publicerad: 1927
FÖRE- ssgr (forts.):
1) avvända, förekomma, förhindra. De fall (av eldsolycka), som äro ogörlige att förewända och afwäria. FörarbSvLag 1: 390 (1691).
(I 7) -ÅT, adv. (†) förut; i förväg. Hon är föreåt kommen ath smöria min likamme till begraffning. Mark. 14: 8 (NT 1526). Effter then ordning, .. som här föreåt förmält ståår. SynodA 1: 19 (1607). Wettersten Forssa 44 (c. 1750). —
(I 1) -ÄSKA. (†) framkalla (ngn), inkalla (ngn inför rätta o. d.). Tå blef Florens Pettersson .. föreäskat. BtÅboH I. 4: 98 (1631). —
Spoiler title
Spoiler content