SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRE- ssgr (forts.):
(II) FÖRE-VÄNDA, v.2 [jfr FÖR-VÄNDA] (†)
1) avvända, förekomma, förhindra. De fall (av eldsolycka), som äro ogörlige att förewända och afwäria. FörarbSvLag 1: 390 (1691).
2) använda. At han .. icke .. brukar eller förewender andra Medlare. LPetri KO 9 a (1571).
-VÄNDNING, se FÖREVÄNDA, v.1 avledn.
(I 7) -VÄRK, n. (†) förberedande värk l. arbete. Columbus Ordesk. 2 (1678).
(I 7) -ÅT, adv. (†) förut; i förväg. Hon är föreåt kommen ath smöria min likamme till begraffning. Mark. 14: 8 (NT 1526). Effter then ordning, .. som här föreåt förmält ståår. SynodA 1: 19 (1607). Wettersten Forssa 44 (c. 1750).
(I 1) -ÄSKA. (†) framkalla (ngn), inkalla (ngn inför rätta o. d.). Tå blef Florens Pettersson .. föreäskat. BtÅboH I. 4: 98 (1631).
(I 7) -ÖVNING. [jfr t. vorübung] (†) förövning. Linc. (1640; under progymnasma). Heinrich (1814).
Spoiler title
Spoiler content